Så här ogenerat och avslappnat kan man hänga inför 100 turister om man är en ung orangutang. Har tillbringat hela dagen på Sepilok Orang-utan Rehabilitation Centre, det största och äldsta rehabiliteringscentret för orangutanger. De är verkligen fascinerande dessa med oss närbesläktade (96,4% samma gener) rödhåriga apor. Så mänskliga i många avseenden. Orangutangen är en hotad art som bara finns på Borneo och Sumatra. Namnet Urang-utang betyder människa i skogen (man in forest) på malaj och orangutangen har alltid vördats av lokalbefolkningen på Borneo.

På centret tar man hand om orangutanger som hittas skadade eller ungar som lämnats ensamma, i princip alltid pga att mamman dödats av tjuvskyttar. Efter en tid släpps de ut i frihet igen men de unga orangutangerna återvänder oftast för att äta (inför fotograferande turister) och kanske för att få lite mänsklig kontakt med skötarna. En fullvuxen hanne är dock inget djur man vill kela med. Kan väga uppåt 150 kg med en armvidd på 2,3 meter och är nästan fem gånger starkare än en vuxen människa. Tänk att få en kram av en sådan bjässe!

Bor ute i djungeln på ett guest house. Mycket trevligt ställe med stor dormitory (flerbäddsrum) med sköna lakan och täcken.

Imorgon tar jag mig vidare ett par mil till ett rehabiliteringscenter för näsapor. Ska bli kul att se dessa lustiga apor på nära håll. Övernattar på ett vandrarhem i anslutning till centret.