Nu har jag varit i lilla Bario i några dagar. Ett litet samhälle på ca 1000 meters höjd, nära gränsen till Indonesien. Dit tar man sig med flyg (en timme) eller bil på usla vägar (15-20 timmar). Jag flög, som ni säkert förstår. Rolig flygresa med litet Twin Otter plan med 18 sittplatser. Planet var gammalt och slitet. Ingen dörr till cockpit så kunde följa piloternas arbete på nära håll (satt längst fram). Både spännande och lite obehagligt. Allt verkade så oerhört manuellt när båda piloterna drog i olika reglage och tryckte på knappar. Men vi kom både upp och ner utan problem. Var lite turbulens ett tag och då vände sig den ena piloten och tittade ut i kabinen och höll ut armen och vickade lite på den. Och log stort. Jag hade 4 kilo övervikt (fick bara ha 10 kilo) när jag checkade in och tvingades betala 2 kronor per kilo, totalt 8 kronor. Det sved... Även jag vägdes in men slapp betala för mina egna överviktskilon i alla fall.

Blev hämtad på flygplatsen av stor kille i jättestor Land Rover 4W Drive. Han satt och rökte i bilen och ur stereon flödade smörig amerikansk gospel. Lite oväntat musikval men visade sig att Bario är ett väldigt kristet område där många går till kyrkan varje dag och bordsbön är en självklarhet. Jag bodde på ett s.k. homestay och åt med familjen så bara att böja huvudet innan jag kunde hugga in på maten. Och vilken mat! Så gott! Åt fisk, vildsvin och massa lokala grönsaker och växter som smakade helt fantastiskt.

Första kvällen skulle jag gå in på den gemensamma toaletten. Det var lite skumt men öppnade dörren. I ögonvrån såg jag då något svart och ludet som smet in före. Nej, inte en katt utan en stor stor spindel! Den satte sig sedan på väggen vid toaletten. Inte en chans att jag gick in där. En av flickorna i huset (kanske 12 år) kom förbi och såg mig stå där och tveka. Var tvungen att säga som det var till henne, att jag inte vågade gå in. "Oh, you are afraid of spiders" sa hon med ett leende, som om det handlade om en liten husspindel. Pinsamt. Mannen i huset kom strax med en stor tång och jagade ut besten. Men resten av tiden där kollade jag alltid noga att det inte var kö till toaletten eller redan upptaget...

Gick med en trevlig guide, David, till hans by. Dit tog man sig bara till fots genom djungeln (fyra timmar) eller liten båt. Kul att ta sig till så avlägsen plats. Byn bestod av ett tjugotal hus i en glänta i djungeln. David drev ett litet homestay tillsammans med sin fru Jenni. Davids bror och syskonbarn kom och vi grillade fisk och vildsvin, skjutet för ett par dagar sedan (bilden). Mycket gott men fegade lite och smakade varken hjärna eller huvud. David plockade fram en liter whisky av okänt skotskt märke. Smakade inget vidare men litern tog slut ändå och då ville jag bjuda igen. Och det var inga problem. Fanns någon i byn som sålde både öl och whisky till överkomliga priser. Blev en blöt kväll kan jag säga och var rätt jobbigt att gå tillbaka genom djungeln dagen därpå. Till råga på allt blev både David och jag bitna av jordgetingar; jag vid ryggslutet och David mitt emellan ögonen. Gjorde rejält ont och svullnade upp. Alla blodiglar i djungeln var lite besvärligt. Klarade mig från att bli biten men gick kämpa för att få bort dem från skor, strumpor och byxor. Otäcka kryp!

Igår tog jag det bara lugnt. Satt och läste och njöt av den vackra utsikten.