För mig och många andra svenskar är Brunei för alltid förknippat med Kung Carl Gustafs klantiga uttalande år 2004 om sultanens "kolossala närhet till folket." Inte så genomtänkt att säga så om sultan Hassanal Bolkiah som styrt i princip enväldigt sedan 1967 och stoppat alla försök till en demokratisering av landet.

Jag är nu i Bruneis huvudstad Bandar Seri Begawan (guldstjärna till den som kunde namnet), en anspråkslös stad med märkligt tomma tysta gator och nästan inga turister alls. Bor bra men mycket dyrt en bit från centrum. Har besökt den stora mosken (bilden) och ett museum om nuvarande sultanen. Där fick jag bl a veta att sultanen är vänlig och omtänksam och hela tiden har folkets bästa för ögonen. Och att han redan som barn visade goda ledaregenskaper och var ansvarstagande. Där ser man.

Bruneis storhetstid var på 1500-talet då riket omfattade stora delar av Borneo och delar av nuvarande Filippinerna. Men på 1800-talet hade riket krympt ihop till nuvarande storlek. Dåvarande sultanen tvingades 1888 acceptera att landet blev ett brittiskt protektorat. Landet förde en tynande tillvaro till 1929 då olja hittades och förändrade den lilla statens framtid radikalt. 1962, i efterdyningarna av bildandet av federationen Malaysia (som Brunei valde att stå utanför), tvingade britterna fram fria val i Brunei. Valet vanns av oppositionen som ville göra landet till en demokratisk konstitutionell monarki. Sultanen vägrade acceptera resultatet, slog ned protesterna (med brittisk hjälp, lite märkligt), och sedan dess har folket inte fått rösta igen. 1984 gick sultanen lite motvilligt med på att landet frigjordes helt från Storbritannien och blev en suverän stat. Efter frigörelsen har landet islamiserats. 1991 förbjöds alkohol helt (turistande icke-muslimer får dock dricka införda drycker på hotellrummet) och striktare klädregler infördes. Sultanen har också sett till att ändra konstitutionen så att den stadgar att sultanen aldrig kan göra fel, privat eller offentligt. Kritiker hävdar att ändringen gjordes pga av sultanens giftermål med en 27-årig (mindre än hälften så gammal som sultanen) malaysisk journalist. Hans tredje fru.

Bortsett från avsaknaden av demokrati har bruneserna det oförskämt bra. Inga skatter, fri sjukvård, korta arbetsveckor och relativt höga löner. Och bensinen kostar 30 cent (1,50 kronor) per liter.

Imorgon eftermiddag åker jag tillbaka till Miri för att på söndag flyga till nationalparken Gunung Mulu där jag stannar fyra dagar.