Ännu en dag i Kuala Lumpur. Men låt mig först berätta om nattens äventyr. Vid tvåtiden, tror jag, checkade det in en ny gäst efter fransmannen. Jag var sömndrucken så tänkte inte på var han la sig. Ett par timmar senare hade jag ett toalettbehov och krånglade mig raskt ner från överslafen. Och var centimeter från att med rätt stor kraft kliva på huvudet på en person som sov på golvet! Efter uträttat ärende skulle jag försöka ta mig upp via den lilla stegen genom ett gymnastiskt och stort kliv över den sovande. Kombinationen av min vikt, min vinkel och stålsängens lätthet gjorde att den lättade från väggen och var på väg att välta över mig och den inte längre sovande personen. Tack vare att jag satte arslet på ett bord lyckades jag undvika en smärre katastrof. "Det finns ju sängar att sova i" muttrade jag på svenska och tog mig upp och somnade om. På morgonen låg personen kvar på golvet och han presenterade sig glatt som iranengelsman. Jag frågade självfallet varför han låg på golvet och anledningen var att han tyckte sängen knarrade för mycket. Och han var dessutom van att sova hårt. Så han planerar att ligga på det (skitiga) golvet även i natt.

Idag har jag varit ute vid Petrona Twin Towers och det gigantiska shoppingcenter i sju våningar som finns där. Alla stora dyra märken har en butik där tror jag. Och säkert är det bra priser också. Till och med jag blev lite shoppingsugen och köpte en deodorant för 12 kronor. Hade jag haft barn hade jag självfallet shoppat loss på Armani for kids. Säkert mycket prisvärt. Bilden är tagen därute.

Funderar på ny karriär som urinoarkonstruktör i Asien. För det saknas elementära kunskaper på området. Det ska inte skvätta på benen. Det är verkligen inte trevligt.

Nu sitter jag i Chinatown och dricker ännu en öl efter god måltid. På gott humör. Jag känner mig oerhört priviligerad. Livet känns bra helt enkelt.