Plötsligt åskar och regnar det för fullt. Väderomslagen går fort i tropiskt klimat. Igår kväll fastnade jag, och många fler, när himlen plötsligt öppnade sig och gatorna fylldes med vatten under en timmes tid. Det var bara att stå och vänta tills det värsta avtagit.

Idag har jag varit uppe i 421 meter höga KL Tower. 276 meter upp finns ett inglasat observationsdäck men om man betalade extra kunde man åka till ett öppet utsiktsdäck på drygt 300 meters höjd. Jag valde det sistnämnda och behövde då skriva under ett papper på att jag åkte dit helt på egen risk. Och det kan jag förstå för det var ganska läskigt med ingen egentlig skyddskant alls utan utan bara ett avspärrningsband. Att ta livet av sig hade varit mycket enkelt. Men vilken utsikt! Helt klart värt 200 kronor. På bilden kan ni se Twin Towers (den ena döljer dock den andra) i bakgrunden, 452 meter höga och världens högsta byggnader 1998-2004.

Har även varit till ett hinduiskt tempel i ett par stora grottor i utkanten av staden. Roligast var alla halvtama apor som tiggde mat. Många små söta apungar som lekte för fullt. På tåget dit hamnade jag bakom två unga svenska tjejer. De pratade om hur illa det var i världen idag med så högt tempo, hård konkurrens, långa arbetsdagar och så mycket fokus på tillväxt. Jag sa inget men tänkte att de borde fundera lite på hur det var möjligt för dem att sitta och föra den diskussionen på ett tåg i Malaysia istället för att gå på åkern hemma i Sverige och förbereda vårsådden för att hålla svälten från dörren. Jag överdriver en aning, jag vet, men det är lite typiskt att två rika (det är vi alla i jämförelse med majoriteten av jordens befolkning) västerlänningar sitter och ojar sig. Det är så lätt att vara idealist när man har det bra.

Men marknadsekonomi och konkurrens kan ju gå lite långt ibland. Så är det t ex med kollektivtrafiken i Kuala Lumpur. Det finns flera olika banor med tåg av olika sorter och alla byggda av olika privata bolag. Någon samordning av priser eller banor finns inte så rätt besvärligt att byta från från en linje till en annan. På några få ställen ligger stationerna så tätt att det går att byta hyfsat smidigt. Men då måste man lösa ny biljett. Jag undrar om politikerna tycker att det lyckats bra med detta.

Efter snart tre månader i risländer har jag ett uppdämt behov av västerländsk mat. Här i Kuala Lumpur passar jag därför på att äta hamburgare på McDonald och Burger King och smörgås på Subway, pasta och pizza.

Hittade en mycket trevlig liten reggaebar igår med fatöl för 20 kronor. God mat också. Blir nog mitt favorithak här. Ska dit ikväll igen.

Den äldre fransmannen har checkat ut och skönt det för han hade en störande rökhosta på nätterna. Känner mig stolt över att jag varit snusfri i snart två månader och inte heller rökt en enda cigarett.