Har idag tagit mig ca 16 mil söderut till den lilla staden Vang Vieng. Bussresan skulle ha tagit fem timmar men tog sju. Oklart varför. Det var en liten eländig väg upp och ner och utefter bergssidorna. Fantastiskt vackert men segt att åka buss så länge. Framför mig i bussen hade jag två svenska par i 50-årsåldern. Jag gav mig inte till känna i början för jag var trött och ville läsa. Efter ett par timmar ville damen framför luta sitt ryggstöd lite. "Men han har ju sitt ben ivägen" sa hon till sin man. De muttrade lite. Då böjde jag mig fram och sa: "Vill du luta ryggstödet? Det går så bra det". Deras miner var rätt obetalbara. Och vi fick alla oss ett gott skratt. Jag fattade inte riktigt hur de kommit på att resa i Laos. De var allmänt missnöjda, med vägarna, maten och servicen. Verkar som de hade trott att de skulle vara som i södra Thailand. Och det är det inte alls. Långt därifrån.
På bussen var även en del av fransmännen jag åkte båt med för en vecka sedan. Även det trevliga kanadensiska paret var med. Lite lustigt att stöta på samma människor då och då. Visar att det ändå inte är så många turister här.
Har checkat in på rummet jag bokade över internet (se bilden). Långt över min förväntan. Ett stort hörnrum på tredje våning med stor balkong med utsikt över floden och bergen. Helt fantastiskt! Vad det kostar? Ja, mer än vad jag brukar betala, nämligen den svindlande summan ca 200 kr per natt.
Om Vang Vieng finns det en del att berätta. Men det återkommer jag till imorgon för nu är jag hungrig och törstig. God kväll!