Klockan 03.35 ringde klockan i morse. 04.00 åkte jag och fem andra i en Landcruiser upp till en topp på 2770 meter för att se soluppgången över vulkanen Bromo. Vi var inte direkt de enda som hade samma mål. Säkert 50-60 bilar slingrade sig upp den branta vägen och vid utkikspunkten var vi minst ett par hundra. De flesta turister kommer åkandes från andra platser och bor inte i byn. Övervägande inhemska turister, därav många skolungdomar. Och de kan tyvärr inte uppföra sig, det har jag sett flera gånger nu. De skriker istället för att prata, skrattar onaturligt högt och det enda som intresserar dem verkar vara att ta fåniga kort på varandra. Så någon andaktsfull stämning blev det inte där på den kalla toppen. Tyvärr ganska molnigt också så inte mycket till soluppgång fick vi se, vi som nu var intresserade av det. Efter någon timme åkte vi ner till Laoitian Pasir (Sea of sand) och bort till Bromo. Bromo är inte en särskilt hög vulkan (2392 m.) och inte så vacker heller eftersom toppen föll bort vid ett utbrott för länge sedan. Men den är synnerligen aktiv och spyr konstant ut ånga och gaser. 2011 var senaste utbrottet då aska och stenblock sprutade ut över ett stort område. Men nu är den ganska lugn så möjligt att gå ända upp till kratern och titta ner i den. Lite spännande. Vid åttatiden var vi tillbaka vid hotellet där god frukost väntade. Därefter la mig och sov ett par timmar.

Är alltså kvar i Cemero Lawang. Kändes bra med en natt till här i det svala klimatet och vackra omgivningarna.

Har varit strömavbrott nästan hela dagen men för någon timme sedan kom den tillbaka.

Ett par från Malaysia checkade in i rummet bredvid mitt. Mannen var pratglad och "förhörde" mig om vad jag gjort här. Frun var tyst men efter en stund sa hon något på malay till sin man. Mannen vände sig till mig och sa att hans fru undrade vilken tid på kvällen jag brukade äta här. Något märklig fråga till en turist som precis berättat att han kom hit igår. Men jag var självfallet artig och sa att jag brukade inta middag vid 19-tiden.

I morgon åker jag till kuststaden Probolinggo, ett par timmar med buss härifrån. Det är en hyfsat stor stad där jag hoppas kunna köpa en ny kamera. Det är enda skälet till att jag åker dit.

Klockan är strax efter sju på kvällen. Det är kyligt i hotellets restaurang där jag sitter. Lite snuvig har jag också blivit. Ska bli skönt med värmen igen imorgon.