Är nu i det lilla samhället Dieng uppe på en vulkanisk platå på 2000 meters höjd. Härligt att andas frisk och sval luft! Det är mycket vulkanisk aktivitet i området men det är inte lava utan hett vatten och gaser som exploderar ur vulkanen med ojämna mellanrum. Senaste utbrottet var 2009 men det var ingen som dog eller skadades. 1979 dog 149 människor av gaserna i ett större utbrott.

Hela området är mycket bördig jordbruksmark tack vare den värmen som kommer upp ur underjorden. Främst potatis som odlas.

Bor på litet hotell med trevlig personal. Rummet är mycket enkelt men rent. För en femtiolapp är det mycket prisvärt. Varmvattnet är kokhett tack vare den underjordiska aktiviteten. Och skönt det för det blir rejält kyligt på kvällar och nätter. Ner under 10 grader känns det som. Frös i natt trots kläder på mig och tjock filt. Men är nog lite frusen av mig, van med 30-gradig värme som jag är.

Det är oväntat få västerlänningar här. Har bara stött på några stycken. Så jag har fått mycket (positiv) uppmärksamhet när jag varit ute. Nästan alla, både vuxna och barn, ropar "Hello" och många vill försöka konversera lite på engelska. Brukar bara bli "What is your name?" och "Where do you come from?" Jag har även blivit en del i flera indonesiska turisters fotoalbum. Känns oerhört märkligt att betraktas som så exotisk att det ska tas kort. Men kan ju inte säga nej när de frågar.

Igår tittade jag på lämningar av hibduiska tempel som byggdes här uppe från 700-talet till 1200-talet. Av de hundratals som ska ha funnit finns bara delar av åtta kvar.

I dag har jag besökt en by på 2300 meters höjd och en höjd en bit därifrån med vidunderlig utsikt. Tyvärr lite molnigt men trots det en upplevelse och värt den rätt tunga vandringen upp. Luften är tunn och det märks. Flåsade som en upphetsad hund bitvis. Mötte indonesier med täckjacka, mössa och vantar. Jag dröp av svett i shorts och t-shirt. Har även varit i ett område (kollapsad krater tror jag) där kokande vatten bubblade ur marken och fullt med svaveldoftande vattenånga i luften. Fanns ett ca 20*30 meter stort hål i marken där vatten fräste och bubblade upp en halvmeter över ytan. Lite otäckt och bara ett enkelt träräcke som skydd.

Sista kvällen och natten i Yogjakarta blev en prövning. En hel skolklass med 10-åringar checkade in i några rum på hotellet. Fröknarna satte sig och kollade på tv i lobbyn medan barnen härjade runt. Vilket liv! Jag hade tänkt att lägga mig tidigt men bara att glömma. Försökte prata med ägarinnan men hjälpte inte. Framåt elva hade barnen somnat men hela natten blev jag störd när högljudda barn gick förbi mitt lyhörda rum för att gå på toaletten. Och klockan fem på morgonen var det full kalabalik med frukost i trappan och korridoren. Bara för mig att gå upp, packa ihop mina saker och lämna stället. När jag lämnade tillbaka nyckeln till ägarinnan sa jag inte ord och gav henne inte en blick. Så jäkla irriterad. Hon hade kunnat förvarna mig så jag kunde ha bytt hotell. Men visst viktigare med kortsiktiga inkomster än en bra recension på Tripadvisor. Ska bli ett nöje att skriva den.

Bussresan från Yogjakarta till Dieng var både jobbig och underhållande. Gamla skraltiga bussar, tre byten och våghalsiga chaufförer. Folk kunde folk gå på och av varsomhelst (som det brukar vara) och gubbar satt och bolmade starka cigaretter. Försäljare av allt möjligt (tidningar, böcker, mat, dricka, välsignelser) klev på och av. Vid lite längre stopp blev det sång och musik av gitarrspelande ynglingar. Men två på raken blev för mycket. Inga pengar till nummer två.

Nu dundrar åskan något alldeles oerhört. Fönstren skallrade. Om det nu var åskan och inte en vulkan som vaknat...

I morgon ner till värmen igen. Ska till Borobudur där det finns ett stort gammalt tempel, i klass med Angkor Wat i Kambodja enligt guideboken. Stämmer det blir det en upplevelse.