Etapp 30: O Pedrouzo till Santiago de Compostela
20,2 km

Den 22 september kl. 7.30 lämnade jag härbärget i Saint Jean Pied de Port och påbörjade vandringen mot Santiago de Compostela, 80 mil västerut. Igår den 23 oktober strax efter kl. 13 var jag äntligen framme vid den mäktiga katedralen i Santiago. Vilken härlig känsla att efter en månads vandring nå det slutmål som länge kändes så oerhört avlägset. Jag är stolt över att jag trots minimala förberedelser lyckades gå hela vägen. Det fanns stunder då jag tvivlade på om jag hade viljan och energin till att fortsätta. I mörkret, kylan och regnet en tidigt morgon. Under en av de många tråkiga långa dagarna ute på mesetan. På natten vaken i obekväm säng bland tiotals andra på ett av alla härbärgen. Nej. det har sannerligen inte bara varit roligt och njutbart. Men varje morgon har nyfikenheten över vad dagens vandring ska bjuda på drivit mig upp ur sängen och ut på caminon. Den första vandringstimmen i gryningen när solen går upp och ljuset är så fantastiskt. Åsynen av dagens första lilla kafé. Alla otroliga vyer. Möten med nya och gamla bekantskaper. Och bäst av allt när dagens vandring är avklarad och man nyduschad och fräsch får ta den första klunken kall öl. Det är livskvalitet det!

Det som gjort störst intryck på mig under den här månadslånga vandringen är inte naturen eller alla vackra städer och byar jag passerat. Nej, det är alla fantastiska människor jag mött och fått lära känna. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle möta så många vänliga, positiva, roliga och fina människor från så många olika länder och i olika åldrar. Det är en så otvungen och öppen stämning bland pilgrimer. Här är alla likvärdiga på något sätt. Vi är alla ungefär likadant klädda, lika ovårdade och i olika grader fysiskt och psykisk utmattade. Värmen och gemenskapen mellan pilgrimer är väldigt speciell och svår att beskriva. De måste upplevas!

Har då caminon gett mig nya insikter eller förändrat mig som människa? Det har den säkert men känns för tidigt att göra den analysen. Jag tror jag behöver några veckors perspektiv för att kunna smälta och bearbeta alla intryck och upplevelser. Det har varit en fysiskt och psykiskt krävande månad och nu när jag är klar känner jag mig väldigt trött och tom på något sätt. Jag har haft ett övergripande mål att sträva mot under 32 dagar och det har fyllt mina dagar på ett okomplicerat sätt. Nu när vandringen är slut tar det vanliga livet vid igen med alla dess utmaningar, glädjeämnen och bekymmer.

Jag har precis avslutat en god frukost på det trevliga hotell där jag bor i Santiago. Ute är det mörkt kallt och regnigt. Känns väldigt bra att inte behöva ge sig ut och vandra några mil idag. Kommer nog krypa ner i sängen igen och inte gå ut förrän om ett par timmar. Klockan 12 är det en pilgrimsmässa som jag tänker besöka. Var på en igår kväll också och det var stämningsfullt men bitvis förvirrande med allt på spanska och udda katolska ritualer. Men jag satt bredvid en vänlig nunna och hon hade ju självfallet full koll på när man skulle stå, sitta och andra aktiviter.

Ikväll har vi ordnat en avskedsmiddag för pilgrimer som lärt känna varandra under caminon och som är i Santiago nu. Vi blir nog ett 20-tal totalt och jag känner ca 15. Det ska bli så kul att träffa alla en sista gång. Det är oklart om Daniel (kanadensaren med benproblemen) hinner hit men jag hoppas verkligen det.

Min vandring är slut men jag tänker återkomma om några dagar med ett sista blogginlägg. Vill ge lite tips till de av er som kanske blivit sugna på att ge er ut på pilgrimsvandring. Men tar tillfället i akt att nu tacka er alla som följt mig och som lämnat kommentarer i bloggen och på Facebook. Det har varit roligt att läsa och hjälpt mig att orka vidare de dagar då det har känts tungt.

Tack alla!