Etapp 19: Mansilla de las Mulas till Leon
18,6 km

Tagit en vilodag i den vackra staden Leon. Leon är helt klart den trevligaste staden hittills på caminon, med en ståtlig katedral från 1300-talet, mängder av andra gamla byggnader, smala gränder och gågator kantade av kaféer, barer och restauranger. Och fullt med spanjorer överallt som äter, dricker och för livfulla samtal. Spanjorerna vet verkligen hur man njuter av livet.

Vandringen hit igår från Mansilla de las Mulas var rätt trist. Men hade trevligt sällskap delar av vandringen som vägde upp att leden mestadels gick nära stora vägar och genom förorter till Leon. Till en början gick jag ikapp de två trevliga systrarna från Gotland och vi gick någon timme tillsammans. Därefter bestämde jag mig för att vänta in Judith som jag visste var en bit efter mig. Judith, i sällskap med Katrin från Dortmund kom efter ca en halvtimme och vi gjorde sällskap in till Leon. Judith och jag åt en lång lunch vid katedralen och därefter gick vi för att checka in på våra respektive boenden. Jag bor på fint hotell precis bakom katedralen och det är så skönt med eget rum och badrum.

Efter att ha vilat och njutit av mitt fina hotellrum gick jag för att hitta en frisör. Efter lite letande fann jag en herrsalong på en liten bakgata. Fick vänta en stund på min tur och fascinerades av frisörens energiska stil och engagemang i klippningen. Påminde om en konstnär som livfullt drar penselstreck på tavelduken för att sedan ta några steg tillbaka för att betrakta resultatet. När det var min tur sa jag att jag ville ha 1 mm över hela huvudet och tänkte att det fixar han på fem minuter (inte mycket hår att klippa). Men nej då, han engagerade sig lika mycket i mitt glesa hår och visade flera gånger med spegel för att få mitt godkännande. Tog närmare en halvtimme innan han var nöjd (jag var nöjd efter fem minuter) och jag fick betala 8 euro och han tog mig hand och tackade så mycket.

Efter klippning satte jag mig på ett av café vid den ståtliga katedralen, beställde in ett glas gott rioja för två euro (vin är så billigt i Spanien!). På gågatan och torget strosade fullt av människor och jag njöt av att betrakta folkvimlet. Dröjde inte länge innan det första bekanta ansiktet dök upp och under ca en timme hälsade jag på minst 10 pilgrimer jag träffat längs vandringen. Fascinerade att sitta i en stad dit jag nyss kommit och aldrig varit i tidigare, och möta långt fler bekanta än jag skulle göra om jag satt på ett kafé hemma. Judith kom sedan (vi hade bestämt att ses) och en stund senare ser vi en bandagerad Daniel linka förbi. Vi ropade och han slog sig glatt ned och berättade att han varit till en läkare för att få sina ben omsedda. Läkaren avrådde bestämt från att fortsätta gå men David svarade honom att en vilodag kunde han tänka sig men att avbryta vandringen kom inte på fråga. Det är ju bara 12 dagar kvar sa Daniel och jag har ju redan vandrat 46 dagar så inte ger jag mig nu. Det som bekymrade honom mest var att han inte kunde duscha med sitt bandagerade underben. Jag hoppas jag är lika pigg och envis när jag är 67 år.

Efter ett par glas vin anslöt Bill från Kentucky och Katrin från Tyskland och vi hade en riktigt trevlig kväll med gott vin, mycket skratt och prat om skavsår, blåsor, vilka etapper som varit roligast, dråpliga händelser, bästa och sämsta härbärgen och pilgrimsmenyer. Man träffar så många trevliga och positiva människor i alla åldrar på caminon. Det skulle aldrig kunna hända någon annanstans. Framåt 22-tiden var jag och Daniel hungriga och de andra ville gå och lägga sig för de skulle vandra vidare dagen därpå. Daniel och jag gick ut i folkvimlet (helt packat med folk ute) och hittade en trevlig restaurang där vi åt hamburgare och delade en flaska vin.

Känns lite som att del 2 av min camino avslutas här i Leon. Veckan från Burgos och hit har jag från och till gått med Daniel och vi har bott på samma ställen och ofta ätit middag tillsammans och med flera andra. Men Daniel måste nu gå kortare dagsetapper så vi lär inte ses mer tror jag. Det har varit ett nöje att lära känna Daniel. Han är så sympatisk och vänlig med stor integritet. En väldigt genuin och varm människa och vi har haft många intressanta samtal under den gångna veckan.

Nu sitter jag utanför mitt hotell och njuter ett glas vin. Solen skiner från klar himmel och livet känns väldigt bra. Imorgon fortsätter vandringen mot Santiago. 30,6 mil kvar och planerar att avverka det på 11 eller 12 dagar. Det fantastiska väder som jag haft ända sedan dag två verkar kulminera idag. Ska bli betydligt svalare och en del regn kommande vecka enligt prognosen. Men jag kan inte klaga utan är så tacksam för de tre fantastiska veckor jag haft. Och vem vet, meteorologerna kan ju faktiskt ha fel!

Buen camino!