Etapp 14: Hontanas till Boadilla del Camino
29,2 km

Efter en hänförande dag på mesetan pustar jag ut på ett litet härbärge. Än så länge är det bara jag och Daniel, Quebec-kanadensaren från igår, som checkat in här. Men brukar normalt fyllas på lite senare på dagen. Jag försöker oftast komma fram till dagens destination senast vid 14-tiden. Då är det få som kommit än så man kan välja en bra säng och duschar och toaletter är nystädade.

Mesetan är verkligen en upplevelse. Bitvis så flackt och sterilt att det känns overkligt på något sätt. Man ser flera mil bort, solen steker obönhörligt och skuggplatserna är få. Än så länge är jag hänförd men om en vecka kanske jag tycker annorlunda. Vi får se.

Gårdagskvällen blev trevlig. Vid 18-tiden kom två trötta vandrare instapplandes. Den ena en galen holländare som vandrat från Holland (startade i juli och gick genom Frankrike när det var över 40 grader). Den andre en litauer som aldrig tidigare vandrat en meter och nu skulle gå 80 mil i lågskor. Båda rökte som borstbindare och drack i samma fart. Man träffat verkligen udda karaktärer på caminon. Middag åt alla pilgrimer tillsammans vid ett långbord. Men de två vegetarianerna fick sitta vid ett eget litet bord. Lite märkligt minst sagt. Jag hamnade bredvid en överenergisk 72-årig spanjor som pratade spanska med alla och inte bekymrade sig över om de förstod eller inte. När den gigantiska (räckte till 20 personer) pannan med paella kom in engagerade han sig med full kraft i att lägga upp åt oss alla.

På natten vaknade jag och behövde gå på toaletten. Med öronproppar och utan glasögon trevade jag mig fram i mörkret till toaletten i rummet. Tryckte ner handtaget och fick upp dörren några centimeter men sen tog det liksom stopp. Helt mörkt därinne och i mitt sömndruckna tillstånd tänkte jag att dörren måste ha fastnat på nåt sätt och pressade på och fick upp den lite mer och kunde få in ena handen och tända lampan. Då ser jag Daniel, kanadensaren, sitta där på toaletten med en förvånad och lite stressad min. Han hade helt säkert sagt att det var upptaget men med mina effektiva öronproppar hörde jag ingenting. Och han hade ingen chans att hålla emot dörren när jag envetet pressade på. Jag bad om ursäkt och tog mig ut ur rummet till en annan toalett och väntade minst 10 minuter så Daniel helt säkert gått och lagt sig in. Imorse åt vi frukost tillsammans men ingen av oss tog upp nattens toalettincident. Och nu bor vi alltså på samma härbärge och dricker öl och har det trevligt. Men jag kommer att ta på mig glasögon och ta ur öronpropparna i natt om det trycker på. Och jag gissar att Daniel kommer att låsa dörren om han måste gå upp.

Buen camino!