Efter 2 resdagar och 2 utflyktsdagar kände vi att vi var lite halvslut. Vi bestämde att nu får det bli en stranddag!

Morgonen började än en gång med moln, men snart sprack det upp. I luften har det varit runt 22-25 grader varje dag hitills. Lagom för att promenera, åka på utflykt och njuta av solen. Både innan vi åkte och under tiden här har vi hört att det regnar väldigt mycket i Puerto Varas, men om vi har tur kanske vi klarar oss. Och det verkar som vi har haft tur.

Innan stranden var vi duktiga och gick på gym. 120kr per person kostade det och alla maskiner var nästan upptagna, men det var ändå skönt att känna att vi stoppade muskelförtviningen något.

Vi spenderade större delen av dagen på stranden. Sanden är svart och lite grov, samt stekhet. Det är dock svalt i sjön, säkert under 20 grader. Inte så man är nere och njuter några längre stunder, men skönt att svalka sig från hettan som råder ovan jord. Av någon anledning känns 25 grader här varmare än på andra ställen. Luftfuktighet? Vindstilla? Det tunna ozonlagret? Inte helt säker. Vad vi är säkra på är att klimatet inte känns tropiskt. Det känns snarare varje dag som svensk högsommar, fast 5 grader varmare än vad termometern säger.

När vi stekt på stranden några timmar tog vi en stortur på byn.

Vi hade tidigare gått förbi ett hus. Huset hade fören från en båt som stack ut från det, bilar inbyggda i fasaden, en buss modell hippie (vw-klassikern) och en lastbil utanför. En del av fasaden var också täckt av ett gigantiskt gökur. Det hette "Museo Pablo Fierro".

Inträdet var gratis och vi bestämde oss för att kika in. Väl inne fanns det mängder med prylar. Trampbilar, tavlor, skrivmaskiner, telefoner, bitar av bilar etc. Allt i ett hus som vi gissar var byggt av konstnären själv. Och visst stod han där inne! Pablo Fierro i egen hög person. Han berättade med engagerad röst om något på spanska, för åhörare som samlats omkring honom. Vi förstod inte och lyssnade inte. Men jag förstod en tavla som ungefär sa att huset var till för att skapa känslor, och om man kände något så hade han lyckats. Någon hade satt en lapp på en dörr om att de verkligen fått känslor och tackade för upplevelsen. Det hela påminde om en excentrisk person i en disneyfilm, som hade sitt "galna hus" fullt av knasiga grejer.

Jag tyckte det var superkul att se energin hos Pablo och huset, som jag döpte till "la casa loooco". Linn var inte lika imponerad. Hon kanske inte är lika bra på konst som mig? :)

Vi strosade vidare runt på gatorna och gick upp för backarna mot en utkikspunkt, där vi trodde att "internetfoton" av byn var tagna. Väl där kunde man se en vy över en gammal kyrka, staden och givetvis vulkanerna i bakgrunden. Det verkade som de byggt lite nya hus som blockerade vyn sedan dedär internetfotona tagits, men utsikten var ändå fin!

Vi strosade vidare mot ytterligare en utkikspunkt, eller ja. Det hette mirador. Väl framme såg vi på kartan att det inte var en utkikspunkt, utan namnet på kvarteret. Utsikten var därmed över hus och trädgårdar. Det var såklart en liten besvikelse efter att ha traverserat ännu en stor backe, med svetten rinnandes och vargar nafsande i armhålorna. Men området kändes ändå väldigt mysigt, som ett finare villaområde för medelklassen. Det fanns också äldre hus som bevarats i vad som verkade som k-märkningen i Sverige.

Husen är ganska små, har två våningar och trädgårdarna är nästan obefintliga (1-300m2?). Ändå täcks nästan varje trädgård av gräs, vildvuxna växter och ogräs. En boende körde sin grästrimmer över hela gräsmattan, men på övriga hus lät de gräset växa. Kanske är det ett stuk som man gillar här, istället för att jaga golf-greenen som på många andra ställen? Eller så orkar de bara inte klippa?

Efter våran långa vandring, backe upp och backe ner blev vi lite törstiga. Vi gick förbi och kikade på kyrkan och satte oss sedan på en bar med en "Pisco sour", en drink som härstammar från Peru. Den var riktigt god och påminde om caipirhina, som är lite av en simpel favorit. Efter en 3km vandring tillbaks var det dags att sova. Trots att vi inte gjort så mycket var man än en gång rätt slut!

Dagen efter hände det. Regnet kom! Vi spenderade dagen med att gå igenom shoppingcenter och butiker. Linn köpte ett par sandaler, jag köpte ett par skor. Sen köpte vi också ett par svindyra ponchos, för att slippa bli blöta. Såklart försvann först regnet, men som tur var kom det tillbaks på vandringen hem. Då fick vi lite nytta av våra ponchos.

Imorgon lämnar vi Puerto Varas och det verkar som det är i rättan tid. Prognosen säger regn i 3 dagar och sedan 16-18 grader istället för 22-25. Vilken tur med vädret vi haft!