Igår försökte jag och Sandra hitta till stadens zoo. Jag hoppade på en buss efter jobbet, men kom snart på att jag glömt kameran. Och ska man titta på djur bör man ha en kamera med sig. Så jag hoppade av bussen, tog en motorcykeltaxi tillbaks hem, hämtade kameran och tog en ny buss. Redan då kunde man ana att dagen inte skulle gå som vi tänkt oss.

Sandra hade en stor karta, så vi ställde oss i ett hörn precis som man ska när man är turist och försökte lista ut vart vi skulle hoppa på bussen. Det var lättare sagt än gjort, och som med vår vilsna look blev vi ett enkelt mål för en konstig man som tittade på oss och smackade lite ibland. Han kom fram till oss och pekade ut vägen för oss. Vi tackade och gick, men upptäckte att när vi stannade nästa gång dök han upp igen, för att visa oss igen. Han följde oss på behörigt avstånd, och varje gång vi trott att han försvunnit dök han upp framför oss och pekade ut vägen. Lite konstigt tyckte vi, eftersom vi hittat honom på en busshållsplats. Det verkade som om han hade bestämt sig för att följa efter oss istället för att ta sin buss.

Till slut försvann killen och vi fick hjälp vägbeskrivningar av andra, men bussen var och förblev ett mysterium. Vi gav upp och tittade på vattenshowen istället.