Igår åkte jag in till centrum för att hämta upp kameran som Sandras pappa tagit med sig från Sverige. Vi tog en lång promenad i staden, gick lite lätt vilse och tog en taxi tillbaks till ruta ett för att möta upp med resten av gänget. Vi hamnade på Las Vegas igen, men jag kände inte alls för att dansa eller spela sten sax påse. Någon chans till civiliserade samtal fanns inte, då volymen på musiken var lika hög som kineserna var på droger -altså for jag snart hem med tjut i öronen. Mamma och pappa kan vara lugna -det mest kemiska jag fick i mig var nog tårtan, som smakade som de andra kinesiska bakverk jag provat.

Idag har jag fått igång kameran. Det är bara att konstatera att det ser ljust ut: Från min nuvarande nivå som fotograf finns det otroligt mycket att förbättra! Jag började med att hälsa på Elina och Becky, där Sky och J-J fick agera modeller. Sedan tog vi en promenad i någon liten gränd som skulle kunnat heta: "välkommen att bli rånad gatan", fast på kinesiska, så det kan vi aldrig veta. Folk är så snälla här, så det var lugnt. Tack och hej!