Vi kan nu officiellt informera allmänheten att vi numera kan titulera oss som Advanced Open Water Divers. Vi anmälde oss till denna påbyggnadsutbildning på Perenthian Islands (Kecil)efter att vi gjort ett dyk och kontrollerat att kropp och knopp återhämtat sig efter diverse sjukdom. Allt kändes bra och på två dagar genomförde vi fem adventure-dives som det kallas. 1) Buoyancy adventure dive. Detta dyk handlade om att hitta rätt position i vattnet. När vi dyker har vi extra vikter för att finna rätt balans där Linda har 3.2 kg och Cecilia 2.4 kg. Cecilia som aldrig fryser har ingen våtdräkt när vi dyker vilket gör att hon kan ha mindre vikt. Linda som har våtdräkt får helt enkelt kränga på sig lite extra. Vi fick simma genom rockringar under vattnet där vi enbart genom andning skulle reglera höjden. Har man rätt buoyancy och kontrollerad andning kan man i stort kontrollera allt med enbart andningen. Även om huvudsyftet var balansträning lever fiskarna sitt eget liv. Tre cuttlefish beslutade sig för att ha parningslekar i direkt anslutning till vårt dyk och det var oerhört fascinerande att inspektera dessa underbara, smarta varelser. Två hanar slogs om honan som spelade svår. Inte alltför långt ifrån verkligheten ;)

2) Wrek adventure dive. Detta dyk skedde på 18-19 meters djup där ett skepp förliste år 2000. Ett relativt ungt vrak som mest troligt inte kommer finnas tillgängligt mycket längre till. Det har uppstått en stor spricka mitt i skeppet vilket i kombination med erotion håller på att sudda ut en liten bit historia. Skeppet förliste på väg från Indonesien och historien säger att det var fulllastat med socker. Därav namnet Sugar wrek. Vi hade en oerhörd tur då vi anlände till dykplatsen då vi var helt ensamma på platsen och sikten var 10-15 m. Tittade man ner från ytan kunde man skymta skeppet som tippat över på sidan. Väl nere på botten fick vi se ett otroligt undervattensliv. Skeppet har blivit ett hem för tusentals fiskar och till ytan liknar det alltmer ett korallrev. Vi såg hajar av olika slag som låg och vilade i olika delar av skeppet. Vi såg pufferfish som ser ut som uppblåsta sälar. Nemo träffar vi alltid under ytan och man blir alltid lika glad av att se dessa små fiskar som är så otroligt tuffa. Närmar man sig kommer dom ut och attackerar simglasögonen. Vi såg stingray och snappers. Det här var bara några av alla underbara varelser vi träffade under ytan. Skeppet var magnifikt och man började bygga upp sin egen historia över vad som hade hänt på skeppet för femton år sen. Det påminde på sätt och vis om Titanic (om än det var en bråkdel till storleken) och Linda satt och nynnade på Celine Dion och filmlåten till Titanic resten av eftermiddagen. Det här dyket kan ni se bilder från i vårt fotoalbum. Vad som skiljer vrakdyk från ett vanligt dyk vid ett korallrev är att man måste vara mer medveten om vad man har runtom sig och framförallt ovanför sig. Vi fick flera gånger simma igenom rep och pålar som kastats omkull från skeppet med risk för intrassling. Detta dyk var ett av de häftigaste och vi ser fram emot flera vrakdyk.

3) Night Adventure Dive. Detta dyk skedde på 18-20 meter i kolsvart mörker på en dykplats vid namn Police wrek. Tre polisbåtar hade sänkts med vilje då de inte var i bruk längre. Till dykarnas lycka då fiskarna återigen skapat ett hem och korallrev på båtarna som nattetid fylls av liv som man inte vanligen ser under dagen. Vi såg krabbor och räkor av olika slag där Linda även fick simma in i förarhytten på en av båtarna för att se fiskar som låg och sov inne i vraket. Cecilia upplevde att nattdyket var häftigt och skulle lätt kunna tänka sig att göra det igen. Nattdyk skiljer sig från dagdyk på så vis att man är mer självständig under sitt dyk. Instruktören kan inte på samma sätt övervaka dykarna och man får förlita sig på sin dykkompis. Med enbart ficklampor begav vi oss under ytan och fick relativt självständigt utforska nattlivet vid vraken. Mot slutet av dyktet stängde vi av våra lampor för att se plankton lysa i mörkret. Man insåg hur mycket liv som finns och som få människor får se när man enbart dyker på dagen. Väl vid ytan tog vi några minuter att skåda himlen som pryddes av stjärnor. Det var speciellt att dyka nattetid och hungern var påtaglig när vi satt i båtarna på väg tillbaka mot land.

4) Deep Adventure Dive. Något vi nu får göra när vi är så kallade advanced divers är djupdyk. För att kunna göra det måste man ha genomfört ett djupdyk. Desto djupare man är desto fler risker föreligger och detta var något vi fick läsa på innan vi begav oss under ytan. Risken för oxygen narcossis och decompression sickness ökar men så länge man håller sig inom förutbestämda tidsgränser och bibehåller lugnet med en kontrollerad andning ska allt gå bra. Vi begav oss till en dykplats vid namn Temple of the sea. Ett berg under vattnet med ett magnifikt djurliv. Väl på botten fick vi se hur färgerna försvann och all blev grönt. Med ficklampa visade vår dykinstruktör att färgerna fanns där men att vi pga frånvaron av ljus så djupt ner inte längre förmådde se dem. Vi var nere på 25 meters djup där trycket är relativt högt. Detta förevisades genom att kläcka ett ägg där äggulan höll sig intakt. Vi spelade lite boll med äggulan innan en fisk beslöt sig för att sno ägget. Vi cirkulerade från djupet runt berget tills vi kom upp till 5 m där vi alltid stannar 3 min innan vi går upp. Det är för att låta nitrogen lämna kroppen och reducera risken för dykarsjuka. Linda spekulerar själv om honpåverkades av djupet då hon uppvisade ett överdrivet intresse för fiskarna och var helt övertygad om att hon kunde kommunicera med dessa genom att cirkulera ett finger framför dem. Vi fick se massvis av fisk och bland annat stingrocka.

5) Navigation Adventure Dive. Ett dyk som satte hjärnan på prov där vi fick lära oss navigera under vatten. Vi fick lära oss ta ut kompassriktning och simma med kompass. Det är inte lätt att hålla simteknik och djup när man är fullt fokuserad på att orientera och man tenderar att fara upp en bit. Vi dyker som tur är alltid två och två där den ena får ansvara för att hålla dykarparet vid botten och hur länge vi simmat. Andra dykaren är ansvarig för orientering. Vi fick utöver kompassen lära oss orientera efter vad vi ser under ytan såsom korallrev, olika typer av fiskar osv. Efter att vi simmat i kvadrat, tagit oss från a till b och lyckats krocka med en grupp av andra dykare ägnade vi vårt sista syre åt att dyka längs korallrevet vid dykplatsen där muränor hälsade oss välkomna.

På kvällen firade vi vårt nytagna dykcertifikat tillsammans med ett gäng backpackers och packade våra väskor för att bege oss vidare redan nästkommande morgon.

En kul grej. På Perhentian Island gjorde vi en fun dive som det heter före vi anmälde oss till advanced kursen. Och det innebär att man gör ett vanligt dyk med en instruktör och man är en grupp på max 4 personer per instruktör. Föreställ er att ni vaknar upp på en paradisö och tar era första steg längs den ofattbart vackra stranden med den mest finkorniga sand ni någonsin känt kittla mellan tårna. Addera nu en soluppgång och djuren som med denna vaknar till liv. Tänk er sedan en full karl som ligger halvnaken på stråket där du promenerar. Han ligger halv begraven under sand som blåst över honom där han kurat ihop sig i fosterställning efter nattens bravader. Där har ni vår vy första morgonen på perenthian på väg till vårt första dyk på ön. När vi kommer till dykarskolan börjar vi med att äta frukost. Klockan var strax innan 8 och vi skulle vara klara 8.15 så det var bara att sleva i sig frukosten. Alla på dykarskolan är jätte trevliga och hjälpsamma. Vi hänvisas till vår utrustning och börjar göra i ordning den. När vi är klara börjar vi fundera var vår instruktör är. Vi kollar runt på alla människor och undrar vem av dom det kan vara. Mitt i allt säger Linda att hon ser mannen som låg och sov i sanden när vi gick till dykarskolan. Vi funderar om han bara är en turist eller om han jobbar som dykinstruktör. Vi fortsätter vänta i en halv timme tills mannen som låg i sanden kommer emot oss och presenterar sig som vår dykinstruktör för dagen. Man kan känna spritlukten från honom och han har massa sand i ansiktet och i örat. Han såg även väldigt trött ut. Man tror ju inte det är sant! Hahah! Jag Cecilia tänkte att det inte var så professionellt men att han ändå säkert kan sin sak även om han är lite bakfull. Man tänker mest på att om han kan agera rätt i det tillståndet ifall det skulle hända nått under dykningen. Men ju mer han berättade och förklarade desto tryggare blev jag. Linda var skeptisk hon med. När han gick och fixade det sista innan dykningen kunde jag och Linda inte göra annat än skratta och fundera över hur det blev såhär. När han kommer tillbaka var Linda tvungen att säga åt honom att vi faktiskt såg honom sovandes på stranden så att han skulle skärpa till sig lite, hehe. Han nekade det hela förstås.