Kukkuu från Tioman Island! Resan hit startades från Kuala Lumpur efter att vi överlevt en natt på ett risigt hotel. Vi hade väckning klockan 7.00 så att vi skulle hinna ta en sista löptur i botaniska trädgården. Efter löpturen blev det en kall dusch och packa ihop väskorna. Vi fick ta take away frukost från Mc Donalds, som vi åt på pendeltåget, så vi skulle komma i tid till busstationen. Från busstationen gick en buss mot Melaka klockan 11.15. Bussturen tog cirka 2h timmar med en kort paus. Väl framme vid busstationen Melaka sentral fixade vi bussbiljetter till följande dag som skulle ta oss från Melaka till Mersing. Med andra ord var vi tvungna att sova en natt i Melaka för att följande dag ta en tidig buss till Mersing därifrån en färja åker till Tioman Island.

Melaka då. Det är en liten mysig stad som påminner lite om Hoi An i Vietnam. Vi hade bokat boende på morgonen innan vi åkte. När vi anläder till busstationen i Melaka och visar adressen var hotellet ligger så vet ingen av de personer vi frågar vart det exakt ligger. Enda vi får veta är att vi ska ta buss nummer 17 och att vi ska hoppa av vid något som heter Red House. Sagt och gjort hoppar vi på buss nummer 17 och säger till busschauffören att vi ska hoppa av vid Red House. Då sitter vi i bussen med lokalbefolkningen och tittar ut och funderar om det är vid ett rött hus vi ska hoppa av eftersom platsen heter Red House och om busschauffören kommer glömma säga till oss att vi ska av. Men efter 20min kommer vi till Red House som visade sig vara centrum och det är flera röda hus runt torget. Vi går till en turist information och frågar dom var vårt hotell ligger och då får vi veta att det ligger 4-5km utanför stan bredvid busstationen vi åkt från. Haha. Jaha, vad gör vi då då tänkte vi. Som tur hade vi bokat via internet och endast betalat en boknings(fee) så Linda(hon e bäst) ringde och avbokade och så gick vi mot Chinatown för att hitta ett annat boende. Efter att gått runt och tittat till typ 10 hotell och homestays så hittade vi ett billigt boende för 30 riggit var, yey. Rummet vi fick var mysigt. Vi bodde högst upp i huset och från balkongen där kunde man se över hela staden, så mysigt. Hoppas nån av oss tog bild så ni får se.

Efter att vi hittat boende var det dags för maaaaaat. Vi hade inte ätit nåt, förutom chips, sen frukost. Drog och åt och tittade runt i Chinatown. På kvällen hade vi velat boka en cykeltur som vi läst om i Lonley Planet guideboken men då bästa Linda försökte boka så var gubben i andra änden jobbig och ville att vi skulle möta upp han vid någon gata som vi inte hade nån aning om va den låg. Sen fösökte en kille hjälpa oss och pratade med gubben och föklarade för honom att vi inte kan staden och har ingen aning om var nån gata ligger att det borde vara dom som möter upp oss. Men neeeeeej, de gick ju då inte så då sket vi i den cykelturen. Istället for vi själva och tittade runt och kollade runt på den hektiska marknaden i Chinatown.

Nästa dag alltså lördag var det tidig väckning som gällde, 5.45. Jobbigt värre eftersom vi gick och la oss efter klockan 1 någon gång. Vi tog bussen 6.30 till busstationen. Chinatown var helt tyst och livlös när vi väntade på bussen, lite mysigt var det ändå fast både jag och Linda var morgontrötta. Linda mer än mig dock. Jag är den morgonpigga av oss. Tur att en av oss är det annars skulle det va väldigt råddigt på tidiga morgnar. Vid busstationen blev det frukost på Mc Donalds(IGEN!) vi åt varsin äggmcmuffin, rätt gott, men inte godare än gröt. Bussen mot Mersing for iväg klockan 8.00 och jestas vilken åktur. Haha. Vi satt längts bak och hoppade upp och ner mellan varven. Vägen var inte i det bästa skicket. Bältet var ett måste. Som tur hade vi träffat några killar som varit till Tioman Island och de berättade att vi skulle ha med oss långärmad tröja för bussen och båten är kalla. Så sant. Utan långärmat så frös vi. Så det tipset tackade man för.

Ojjojj. Nu är jag trött och orkar inte skriva mer så nu får Linda ta över och skriva det sista om söndagen.

Jaha så nu fick jag alltså sluta sippa på min färskpressade vattenmelon-juice och ta över tangentbordet. Sitter i skrivande stund på stranden med enbart några få lyktor som skymtas på långt avstånd. Håll i er nu alla läsare för nu kommer avunden växa som ogräs hos er. Efter vi landat i Mersing och masserat upp rumpan efter den skumpiga bussresan fick vi orientera oss fram i den beryktat "hemska" staden där man inte vill bli strandad. Alltför ofta anländer förväntansfulla resenärer som ska ut till Tioman Island och så visar det sig att färjorna slutat gå. Vi hade ju dock stigit upp tidigt som *biiip* och transporterat oss för att hinna med färjan. Det visade sig att vi var ute i mycket god tid. Hela fem timmar fick vi vänta i denna stad och vad passade väl oss bättre än att promenera runt med våra ryggsäckar (en på ryggen och en på magen) i stan och ladda upp med lite smått och gott till färjeturen som skulle ta cirka två timmar.

Väl på färjan hade Linda fått en släng minnesförlust och glömt sin tröja i stora packningen som nu låg ute på däck. Medan Cecilia sov som en gris satt Linda och huttrade och mådde lite illa. Det gungade rätt bra och man såg inte ut för de små fönsterrutorna. Vi visste att vi skulle av på femte "stoppet" och försökte höra vad som ropades ut vid varje stopp. Linda måste dock ha haft lite ludd i båda öronen för allt hon hörde var sjhjkghsdjgkshgkjsdhgkdsgh. Vi frågade en man som verkade ha koll och han såg till att vi tog oss av på rätt stopp. Vi hoppade av färjan och fick våra packningar. Vi ser färjan fara iväg och vänder oss om mot en djungel med en smal stig som leder längs med öns sträckning. Mörkret låg tätt över och runtomkring oss och under tystnad gick vi cirka 600 meter längs en smal stig och nådde ABC hotel på Tioman Island. Vi visste det inte ännu men... vi hade kommit hem.