Vi lämnade Saigon och Vietnam för att bege oss till Malaysia och närmare bestämt Kuala Lumpur. En relativt ny stad som vuxit till en metropol först under 2000-talet för sin kulturella diversitet. Man möter utöver lokalinvånarna, indier, kineser och britter. Något som speglas i det vardagliga livet och de många olika kulturmärken som speglar de olika ursprungen. Nog om det… vi landade alltså i kuala lumpur och begav oss något trötta mot vårt hostel. På vägen dit lyckades Linda spilla ut en hel kaffekopp över både sig själv och hela sätet hon satt på. Vi insåg rätt snabbt vilket transportsätt som var gällande àTÅG. För tre kronor tog vi oss snabbt från Kuala Lumpur Central till Masjid Jamek. Väl på vårt hostel fann vi oss snabbt till rätta. Redan tio minuter från det att vi klivit in genom entrén var vi på väg ut med några andra backpackers vi snabbt bekantade oss med. Vi fick redan första kvällen bekanta oss ytterligare med tågtrafiken och se vår första sevärdhet i stan: Petronas Towers. Två gigantiska byggnader tillika huvudkvarter för landets olje- och gasindustri. 88 våningars stålbeklädda byggnader som har designats utifrån en åttakantig stjärna tillika islamiska influenser. Själva byggnaderna i sig kanske inte var huvudnumret i den här historien. För att se petronas towers for vi upp i en (enligt linda) lika stor byggnad och skybar för att få bra utsikt. Drinkarna var snordyra, men vi fick äntligen beställa varsin mojito som vi sett fram emot sen vi tog vårt första kliv in på arlanda flygplats. Vår resa har hittills inte innefattat någon som helst alkohol så det kändes gött att äntligen få till detta.

Lindas träningsabstinens är fortsatt aktiverad och hon tog därför och talade med receptionen om en lämplig löpsträcka. Receptionisten föreslog botaniska trädgården som låg cirka två kilometer från vårt hostel. Vi begav oss cirka halv åtta på morgonen innan frukost och var ute lite över en timme. Svetten bokstavligen flödade ut ur porerna, men det var värt det för att Linda skulle vara lite lugnare och för att botaniska trädgården var helt fantastisk och en skön kontrast gentemot stadens puls och ständiga hets.

Vi träffade två tjejer där ena var från Tyskland och andra från Brasilien. Vi bestämde oss för att bege oss ut på sightseeing tillsammans. Som psykolog måste jag (Linda) uttala mig om hur jobbigt det kan vara att umgås en hel dag med människor man nyss idkat bekantskap med. Vi gick SJU … ja 7!!! Timmar i cirka 40 graders värme för att kolla på olika sevärdheter. Ingen hade en egen vilja utan alla var fruktansvärt öppna för alla andras idéer. Vilket i sig var svårt eftersom ingen hade någon idé. Linda tog kommandot över kartan och svor upprepat över att hon inte hade en kompass. KL är en svår stad att orientera sig i då byggnaderna i stort sett ligger huller om buller. Vi fick (trots att det var så himla öppet och trevligt klimat) se Merdeka Square, Chinatown, Central Market, Tv-Tower, Petronas Tower, Aquarium. Total vattenkomsumtion under denna dag blev nog 5 liter /dygn.

Kuala lumpur är känt för shopping och mat. Därför ägnade vi en hel dag åt just detta. Vi började med att bege oss till ett shoppingcenter vid namn times square. Här trampade vi friskt omkring i alla butiker som såg intressanta ut. Cecilia slog på stort och köpte några toppar och skjortor. Linda köpte träningsshorts och en jumpsuit. Något vi även blivit rätt vassa på är att köpslå. Vi prutar ungefär 50% av utgångspriset vilket vi läst/hört är ungefär rimligt att utgå ifrån. Linda har dock gått bet på två fina kjolar som ett resultat av för hög prutning och arbetar just nu på att slicka såren som uppstod efter att hon inte fick de fina kjolarna hon ville ha. Cecilia försöker trösta Linda genom att vara fruktansvärt snäll och förstående. När Linda väl får distans till situationen inser honhur löjligt hon reagerar men kan inte undgå den kärlek hon har till just kjolar. Något som aktiveras hos cecilia då hon ser sportiga toppar och klänningar. Kvällen hade vi bokat åt en Ramadan-aktivitet. En guide tog med oss till den lokala marknaden och vi fick handla typiskt mat som man äter under Ramadan. Efter att vi gått runt på marknaden och doftat/känt/handlat alla olika sorters mat begav vi oss tillbaka till vårt hostel och dukade upp för en riktig middag. Vi fick bland annat testa stingrocka, dessert i form av bläckfisk, kycklingfötter och chokladpannkaka. Cecilia var positivt överraskad av i stort sett allt som serverades. Linda tyckte att det var lite för lite krydda. Hon har blivit något av en chili-fantast på den här resan och ska bestämt ha det som ser kryddigast ut. Även om detta resulterar i tårar och svettdroppar.

Sista natten på vårt hostel får vi veta att vi inte har någon bokning. Det har blivit ett missförstånd och vi måste leta ett nytt boende. Vi förflyttar oss hundra meter längs gatan till ett hostel vid namn YY48. Ni kan googla detta hotel och som oss, tro att det är toppen. Genast då vi satte in våra tassar insåg vi att det inte var som vi trott. Vi fick ett rum utan fönster vilket var ok, så länge det gick att ta sig ut på ett enkelt sätt. Linda iscensatte en nödutrymning och Cecilia var snäll och ställde upp på detta. Vi tog brandtrappan ner och då vi kommer till utgången är den låst. Vi frågar hur det är tänkt att vi ska ta oss ut genom den låsta dörren om det börjar brinna. "Det går inte att komma ut" svarar då receptionisten och verkar obrydd. Linda kräver ett nytt rum MED fönster. Hon testöppnar fönstret och ser att vi kan ta oss ut om det skulle hända något. För att vara på den säkra sidan går Linda loss totalt på säkerhetsfronten och monterar upp sin resebrandvarnare tillika inbrottslarm. Denna monteras enkelt i dörrspringan och går av om någon skulle öppna dörren. Själva dosan placeras högt upp och larmar vid rök. Efter mycket om och men fick vi i alla fall bädda ner oss i våra sängaroch en lärdom vi tar med oss är att alltid undersöka utgångar i de hostel och hotell vi bor på. Även ett tips till er andra som är ute och reser.

Vi vaknade kommande dag och begav oss först på en sista löptur i Botaniska trädgården innan vi packade våra saker och satte sikte mot Melaka, Mersing och TIOMAN ISLAND