Från Tioman reste vi med färja till Mersing. Från Mersing tog vi buss till Kuala Lumpur och direkt vidare till Penang. Effektiv restid denna dag var 12h 30min. Vi landade slutligen med taxi på Love Lane och Penang och letade upp ett hostel som hade plats för fyra backpackers. När vi vaknade och skulle gå upp på natten greppade Linda enligt rutin pannlampan för att lysa av golvet innan hon satte ner fötterna. Hon insåg snart att kackerlackorna inte existerade och att apornas nattliga slagsmål var ett minne blott. Vi behövde inte längre vidta extra försiktighetsåtgärder och det gick konstigt nog att spola på toaletten. Kontrasterna från djungelnära Tioman var slående och på något vis kändes det något ledsamt att inte ha djurlivet lika nära. Penang och Georgetown är ett kulturellt Mecka med streetart som pryder husvägarna (som ni kan se i fotoalbumet). Smala gator pryds av små butiker och restauranger samt guesthouses som välkomnar backpackers från alla världens hörn. Vi mötte upp två vänner från Danmark och ägnade dagen åt att utforska Georgetown, chinatown och apoteken för att bunkra upp med myggspray. För den som sitter och kollar på bilder från tropiska resmål får inte se baksidan av detta paradis. Våra vänner som inte hade skyddat sig första tiden i tropiken fick massvis av bett från sandflugor som tids nog blev infekterade. Vi har själva klarat oss väldigt bra ifrån detta just tack vare att vi bunkrat upp så mycket som vi gjort. Vårt first aid paket liknar alltmer ett fulländat mobilt apotek. Vi bestämde oss för att resa vidare mot Langkawi redan nästkommande dag då Penang inte erbjöd oss vad vi sökte (ökänsla). Vi bokade färjebiljetter till nästkommande dag och ägnade vår kväll i Penang åt ett besök på en lokal indisk restaurang. För Linda har Malaysia stundstals varit en utmaning då många rätter innehåller nötter. Penang var sammantaget ett häftigt kulturellt mishmash som måste upplevas av den konstinstresserade likväl av den som uppskattar mat i varje gatuhörn.