Det tog en hel dag att ta sig från Airlie Beach till Townsville (5 timmars bussresa) och vidare med färjan till Magnetic Island. Vi vaknade tidigt och ringde bussföretaget kl 06.00 för att ändra våra biljetter från 07.30 till 10.00, så fick vi sova någon timme till... Vi kom fram vid ca 17.00 och började gå mot vårt hostel. Vi såg direkt en vägskylt som varnade för koalor och bara några meter senare säger Johan "vänta, sitter det inte en där borta?" och pekar mot ett stort träd på andra sidan vägen. Det var faktiskt en liten grå fluffig koala som satt hopkurad högt upp i trädet! Vårt hostel är en fin bungalowby med fantastiskt läge precis vid stranden, en pool med solstolar och en bar med aktiviteter varje kväll. Tyvärr hade de också det äckligaste och sämsta köket vi stött på under resan! Litet och trångt, jargongen var att lämna sin smutsiga disk i vasken, det fanns ca 50 måltidsknivar men bara 5 gafflar och exakt 3 skedar, kanske 5 muggar, inga glas och ett fåtal kastruller värda sitt namn. Man fick helt enkelt ta upp det man skulle ha ur vasken och diska det själv, och kom man vid fel tidpunkt kunde man få vänta 20+ minuter tills det blev någon stekpanna ledig. Dessutom lär det ha funnits myror på rummet och kackerlackor och spindlar i duschen. Vi sov i en 8-bäddars bungalow.

Nästa dag gick vi en promenad upp till "The Forts", ett fort från andra världskriget. Magnetic Island är en av platserna i Australien med högst koncentration av koalor, och det här skulle vara den delen av ön med störst chans att se dem. Det var en fin promenad genom eukalyptusskog med fina utsiktsplatser längs vägen, det tog ca en timme för oss att ta oss upp till fortet (man går inte så snabbt när man spanar upp i alla trädkronor). Själva fortet var lite kul att se, man stred tydligen mot japanerna på Nya Guinea. Vi såg en koala på vägen upp, och på vägen ner en hona med en unge vars små ben kunde skymtas. När man väl ser dem sitter de ofta ganska långt ned i träden, i någon klyka som små grå fluffiga bollar. Väntar man en stund kan de börja röra sig, klättra och äta blad. Efter koalorna fortsatte vi längs en grusväg och gick till två olika fina stränder, Arthur Bay och Florence Bay där vi åt vår lunch och låg och solade en stund. Vi gick tillbaka till parkeringen vid The Forts vilket tog en bra stund. Sedan tog vi bussen mot Arcadia, där det bor mycket vilda "rock wallabies". Wallabies är alltså små, extra söta kängurur. När vi gick bland klipporna kunde vi ibland upptäcka en som satt och nyfiket betraktade oss. Vi matade dem med morötter, och det var det sötaste vi sett!!! Försiktigt tar de små bitar ur handen och sätter sig och äter med båda händerna, eller när man håller fram en hel morot tar de stöd mot ens hand med ena tassen och gnager i sig. Vi lämnade dem motvilligt efter en stund, och åkte hem och åt kikärtsgryta som vi lagade dagen innan. Vi tog också en drink i hostelets bar.

Vi ställde klockan tidigt för att komma ut medan koalorna är aktiva efter soluppgången. Vi köpte ett heldags busskort och åkte till samma ställe som dagen innan och gick The Forts-promenaden igen! Det var tur att vi gjorde det, för nu satt mamman och hennes unge mycket bättre till och ungen var ute och kröp runt på sin mamma. Om de vuxna koalorna är söta och gosiga så var den här lillen det mysigaste vi sett! Ett sånt litet ansikte som kikade fram och tittade på oss nyfiket, bökade runt i sin mammas päls och somnade om. Efter koalorna åkte vi till vackra Horseshoe Bay där vi låg på stranden och badade lite, men inte så mycket eftersom det var mulet och duggregnade mellan varven. Det var nog därför vi trodde att det inte behövdes så mycket solkräm, och brände oss för första och enda gången på resan... Jaja, det var inte så farligt och var borta till nästa morgon! Intressant är förresten att det på alla stränder, även de obevakade, finns vinäger att hälla på eventuella manetsting. De har ju riktigt farliga stingers här, men vi har gång på gång blivit försäkrade om att de inte finns på vintern. Efter några timmar började vi röra oss mot stället där vi såg wallabies dagen innan, vi kunde bara inte få nog av dom! Men den här dagen såg vi bara några och de var inte så sugna på att bli matade. Vi åkte vidare till sydvästra sidan av ön och gick upp till en utkiksplats. Därifrån kunde man se hela ön och staden Townsville på fastlandet. När vi gick därifrån tillbaka mot hostelet fick jag syn på en till fluffboll i ett träd precis vid bilvägen. Självklart var vi tvungna att stanna och fotografera en stund! Snart började han klättra uppåt i träden med förvånansvärd spänst, hoppade (!) till en annan gren och fortsatte högt upp till de smala grenarna. Där satte han sig och åt av eukalyptusbladen.

Nästa dag var vi tvungna att checka ut och lämna Magnetic Island. Vi hann ligga och sola en stund vid poolen innan vi tog färjan över till fastlandet och sedan bussen från Townsville mot Cairns, vår sista destination på den här resan. Det tog hela dagen och vi checkade in i Cairns vid 21-tiden.