Vi sov en natt i Hervey Bay för att dagen efter åka på en guidad tur till Fraser Island, världens största sandö, som också är världsarvsklassad. Johan var tvungen att gå upp extremt tidigt och promenera i en timme för att komma till företaget för en "driver briefing", det är nämligen en tur där man (om man är över 21) får köra bil själv och då är det fyrhjulsdrift i sand som gäller. Jag kunde sova någon timme längre och blev upphämtad, men fick i gengäld stressigt med all packning och utcheckning från hostelet. Jag hade dock inte behövt stressa då jag fick stå utanför och vänta på bilen i nästan en timme. Till slut var vi på väg och tog färjan över till Fraser Island vilket tog en dryg timme. När vi väl var där började vi köra på sandvägarna rakt över ön. Vi var fyra stora fyrhjulsdrivna bilar, en vit där guiden körde, och tre rosa som följde efter den vita och där förarna turades om att köra. Johan körde ibland och tyckte det var rätt häftigt, men jag körde inte (pga min ålder). Det skumpade otroligt mycket, man skulle aldrig våga köra över såna gupp med en vanlig bil! Vägen var också väldigt krokig och ibland sladdade man i den mjuka sanden som låg i drivor. Vi satt i en bil med ett schweiziskt tjejgäng och en fransk kille, varav ingen var särskilt bra på eller intresserad av att prata engelska, utan de smattrade på på franska... Det drog ned upplevelsen en del måste jag säga, det var ändå ett antal timmar i bilen som hade kunnat vara mycket trevligare. Efter att ha lyssnat en del förstod jag det mesta av vad som sades mot slutet av dag 2 men det vågade jag inte säga! Jaja, vi försökte skaka av oss det, och i de andra bilarna satt trevliga personer som vi pratade med under stoppen.

Vi stannade till vid stället där vi skulle övernatta, med delade rum och sovsäck vi fick hyra. Vi fick en lunch bestående av hamburgare (av lägsta kvalitet men gott när man är hungrig). Sen började vi köra igen, när vi kom fram till andra sidan ön nådde vi motorvägen, 75 mile beach. Där är hastighetsgränsen 80 km/h och det var riktigt kul att kunna gasa på längs stranden och köra med havet på ena sidan. Det rann även ned små vattendrag från skogen och dem körde man rakt igenom. Vi stannade vid Maheno Shipwreck, vraket av en före detta lyxkryssare och sjukhusbåt som låg precis i vattenbrynet. Sedan stannade vi vid ett ställe där sanden hade komprimerats till färgad sandsten. Vi såg även små propellerplan som lyfte och landade på stranden. Efter en stunds körning kom vi fram till Eli Creek, en liten flod. Där vandrade vi upp en bit igenom regnskogen och meningen var att vi skulle flyta på badringar nerför floden till stranden där bilarna stod och väntade, men det var mulet och inte så varmt i luften så det var bara ett fåtal som vågade. Jag och Johan vadade ner genom det knappt knähöga vattnet. Det var inte kallt, det var mer tanken på att gå runt resten av dagen och vara blöt som avskräckte. På stranden sattes ett volleybollnät upp och hela gruppen spelade. När det började skymma avslutades spelet. Himlen blev väldigt fin i och med molnen som periodvis skymt solen. Från stranden där vi stod såg man blåset från valar inte långt från land. Vi åkte tillbaka till campet, och fick någon slags chili con carne till middag. När mörkret lagt sig var det många som gick ned till stranden för att titta på stjärnhimlen. Den var otroligt vacker, nästan som i Nya Zeeland, med Vintergatan hur tydlig som helst och miljoner stjärnor. Nu var det inga träd som skymde så man såg Vintergatan över hela himlen. Man skulle ta med sig en stor pinne, "Dingo stick", för det finns mycket dingos på den här ön och om de blev närgångna kunde man rappa till dem med pinnen. Vi såg några dingos tidigare under dagen, de ser verkligen ut som snälla hundar men kan tydligen bli lite aggressiva. På kvällen spelade vi kort med folk från Polen, Spanien, Nederländerna och Belgien.

Nästa morgon ställdes klockan på 5.45 för soluppgång från stranden. Solen steg rakt upp ur havet och det var bland det finaste jag har sett!! Efter det fick vi skynda oss - alla skulle sitta i bilarna vid 07:00. Det bar av mot Lake Wabby, en sjö som formats genom att vattenmassan blivit instängd av en stor sanddyna. Som ni förstår är allt sand på den här ön, men förvånansvärt nog så finns det ändå mycket växtlighet och hög regnskog. Vi fick gå i ca en halvtimme på sandstig genom regnskogen och över sanddyner för att komma fram till sjön. När vi kom tillbaka till bilarna bar det av igen, vi körde en bit längs stranden och såg valar i vattnet, och körde sedan in mot öns mitt. Vi fick gå en bit för att komma fram till lunchen och pratade då med två svenska tjejer (vi har träffat mer svenskar de senaste 4 dagarna än på hela resan). Efter lunch besökte vi två ytterligare sjöar, Lake Birrabeen som vad väldigt klar med en mystisk aura över sig, och den kända Lake McKenzie. Det var ganska mulet men när solen kom fram några sekunder var verkligen Lake McKenzie den finaste med sin vita sand och sitt klarblå vatten. Det blev tyvärr inget badat för mig och Johan, förutom vädret så har han dragit på sig en förkylning. Efter sjöarna var det dags att köra tillbaka mot färjan.

Vi kom tillbaka till Hervey Bay vid ca 18:00, gick och handlade på vägen och checkade in på samma hostel som tidigare. Vi hade bokat ett dubbelrum för att äntligen kunna slappna av efter några intensiva dagar, och det var välbehövligt! Vi tog en tidig kväll och sov ut nästa morgon. Vi hade då en väldigt lugn dag, åt en lång frukost, låg vid poolen lite, gick och handlade det vi glömde dagen innan (bröd, plus lite choklad). Vid 20.30 blev vi upphämtade och skjutsade till Transit Centre varifrån Greyhound-bussen skulle gå. Nu sitter vi på en 13-timmars nattbuss från Hervey Bay till Airlie Beach, klockan är 9 på morgonen och vi har bara en timme kvar. Jag har omväxlande sovit, lyssnat ljudbok, skrivit på det här inlägget och stirrat ut genom fönstret, har sovit totalt kanske 3-4 timmar. Vi ska ha en heldag i Airlie Beach och imorgon bitti åker vi ut till Whitsunday Islands med segelbåt. Efter det ska vi vara en natt till i Airlie Beach, sedan åker vi upp till Magnetic Island i tre nätter och därefter avslutar vi med fem nätter i Cairns. Hoppas alla har det bra där hemma!