Jag sitter i bakgården i mitt nya hem i Melbourne, Australien. Stryckgärnet är stek varmt. Regnet faller sakta ner på det halvmeter långa gräset och droppar ner längs trädens gröna blad. I toppen sitter två pappegojor och funderar över varför någon fäst en hängmatta i deras hem. Solen har sedan länge varit borta men det är fortsatt shorts väder. I bakgrunden hör jag radions toner av Shakiras Afrika äventyr.

Jag tänker tillbaka på åren innan jag satt min fot I australien, jag satt och längtade efter att resa, jag längtade efter att se världen och vad den hade att erbjuda. Jag tänker på tiden innan jag satt på flyget till Afrika. Kartan på väggen med alla drömmar jag hade, alla planer och platser som skulle tickas av.

Det började den 13 januari 2007 då Jeg lämnade hemlandet och säkerheten hos mamma och pappa och tog steget mot de britiska öarna. . Jag insåg ganska snabbt att jag inte var ensam på vår planet. Jag träffade legender från skogarna i Brazilien, skoggshuggare från djupaste Canada samt lejon kännare på savannerna i Syd Afrika. Människorna framför mig hade ett liv. De hade rest jorden, upplevt underverk och berättade historier som endast gudar har på cvn. De inspirerade varje människa till att uppleva livet i sin fulla fart.

I had a dream, they had a life, I didn´t want their life, I wanted to reach their dreams.

Jag, Carl satt fast i min dröm om att vara dem som satt och berättade historer och fick andra att drömma om mig som deras rese guru.
Jag trodde att jag sett världen, men aldrig tidigare har jag varit så långt borta under så läng tid från min familj och vänner och det skulle visa sig.

Strykgärnet glider lätt över "backpacken" som ligger framför mig. Flaggor från Afrika, USA och Colombia smälter sakta fast i det svarta tyget. Meden de svalnar tänkter jag på hur frustrationen har slåt mig den senaste tiden. Fyra månader i Australien i ett försök att få en vardag har testat mina förmågor.

Jag hade en dåligt dag och ringde min kära vän Martin som tog mot mig med öppna armar. Det fick mig att inse att jag hade lämnat något av det jag skulle satt högst värde på i livet, jag funderade på över varför jag satt här, varför åker jag inte hem till dem som älskar mig och det jag älskar?

Dagen senare sitter jag i huset och har visat bilder för några av backpackerna i huset. Jag berättar om hur jag har rest jorden, upplevt underverk och berättar historier som endast gudarna har på cvn.

They had a dream, I lived it!

Det tog mig lång tid att inse, jag trodde att jag nått botten och att allt skulle gå åt skogen. Men jag såg lyssna och lärde, levde som en kyrkråtta och funderade över om klädesplagg kunde säljas för pengar.

Strykgärnet är nu kallt och kan sättas tillbaka i skåper där det hör hemma. Jag passerar köket, går igenom hallen till skåpet och sätter strykgärnet på plats. Stänger dörren och finner mig själv i spegelbilden. Ler till min egen skugga medans jag försvinner i drömmar om vandringsturer i Nepal. Tiger möten i Indien och Transibiriska järnvägen mot Moskva.

Det slog mig. Jag hade tagit mig igenom månader av ångest, längtan och irritation. Nu drömmde jag igen och jag känner mig själv. Det tar inte lång tid innan jag trycks tillbaka i stolen av flygplanets G-krafter, på väg att uppleva ännu en av mina dörmmar.

They had a dream, I lived it!

Året 2010 var året då jag seglade i Caribbean, mötte lejon i vitögat och utforskade Colombias djungel. Året 2010 var året då jag gled i cabriolett genom 16 av USA´s stater. Året 2010 var året då jag firade julafton i 30 graders värme, surfade till solnergången i Nya Zeeland och dök med delfiner i Honduras. Året som gått har utan tvekan varit det händelserikaste året i mitt liv.

Dagen då jag satt med backpacken framför mig och strykgärnet i knäet känns avlägsen. Det är 31 December och som de flesta andra sitter jag innomhus och väntar på det nya året. Men det är inte kylan som avråder mig från att gå ut, nej det är hettan. Regner som föll på trädens gröna plan är borta. Solen har åter hittat Melbourne och termometern närmar sig 40 sträcket. Det är nästan olidligt. Ikväll bringar vi in det nya året med raketer, nyårs löften och champagne. I morgon vaknar vi med förutom en mild bakfylla hopp och drömmar om det nya året. Vi har alla en ny chans och ni kan ge er fan på att jag kommer till att ta den. År 2011 ska bli exakt lika perfekt som 2010 med en ändaste förändring. Jag kommer ta chansen och göra året ännu bättre. Det ska bli mitt år, jag ska göra som jag vill och vad jag vill är precis det jag kommer göra. Som gode Martin skulle ha sagt. I slutändan handlar det alltid om dig, och det är bannemej sant.


Jag landade I Sydney den 3 September efter ett häftigt äventyr i New Zealand.
Efter min ankomst till Melbourne för 4 månader sedan har jag jobbat på The Royston Hotel, som är en ölpub med restaurang i förorten Richmond där jag också bor. Från taket skymer Melbourne´s skyline bakom träden. Efter 8 månader i Amerika och Afrika har jag left på bröd och vatten. Jag har slitit för mina arbetstimmar och när jag nu åter står på egna fötter igen har jag 3 veckors ledighet då puben stänger ner över julen. Precis vad jag behövde, eller inte. I början av sommaren fick jag jobberbjudande i Queensland över vete sesången. Regn har varit ett stort problem och skörden har under de senaste månaderna varit förstörd. Nu börjar vädret bli bättre och skördetröskor springer åter igen över åkrarna. Så nu har jag chansen igen. Kanske jag sticker iväg och jobbar som bonde dräng i ett par månader, kanska jag stannar i Melbourne, vem vet???
Sommaren i Australien invigdes med festival i Melbourne, stranden i St Kilda och grillfester hit och dit. Jag träffade älskade Ida som jag inte sett sedan nyåret 09/10 i Oslo. Vi slängde ens problem mot varandra och använde varandra som bollplank. Men tillsammans jobbade vi också oss igenom vartenda litet problem som tänkas komma till ytan. Vem skulle kunna be om en bättre vänn?
Jag träffade Dave och Reachel som jag lärt känna under min tid i London och som även gjorde ett besökt i Snällerö i 2007. Jag crashade på deras soffa i en månad så nu är vi kvitt. Jag provade på att jobba på ett sjukhus. Inte helt men så kändes det, Mis Parmas mitt i Melbourne var baren som gav mig en chock. Aldrig trodde jag att någon kunde vara så noga med städning. Jag förstår nogrannheten med att tvätta en bar, men att använda blekmedel till menyer, kaffe maskin och bestick varendaste kväll fick mig att kännas som en sjukhusstädare. Droppen släpptes då jag inte fick lov att hosta under min förkylning. Jag tänkte för mig själv, de ska vara glada att jag över huvud taget är på jobb idag. Jag kastade inn handuken och lämnade blekmedel fabriken med huvudet hållt högt.

Jag skaffade mig cyckel och förutom att cycka till jobbet har jag tilsammans med Chris snart utforskat vart enda litet hörn av melbournens små parker och cyckelstigar.
Slutligen fick jag mig ett nytt hem och flyttade in tilsammans med Timea, Annelin och Jason i vårt ruttna gamla hem. Jag vaknar varje morgon och tackar gud för att taket inte ramlat inn i natt heller, men det är bara en tidsfråga innan jag hittar köksfläkten på golvet eller toalettstolen i taket. Trotts husets dåliga skick känner jag mig som en prins i ett massivt slott. Bakgården som nu åter har meters högt gräs är 70 kvadrat och rymmer mer änn en bbq.

Något av det viktigaste av allt som jag kan skryta med att jag upplever nästan varje dag är vännskapen och anledningen till att vi alla reser jorden runt. Jag träffar människor från alla jordens hörn och skapara nya vänner här och där. De hade rest jorden, upplevt underverk och berättade historier som endast gudar har på cvn.

Min dröm lever vidare.
Jag har snart gjort halva mitt visa i Australien, vad händer sen? Jag dag drömmer om att jobba i Japan, åka transibiriska till Moskva och ett liv i Kathmandu. Som så ofta nämnt, bara tiden kan utvisa. Det skulle tros att min resa börjar gå mot sitt slut, snart ett år hemifrån, men tro mig, jag har bara börjat. 2011 är mitt år och jag ska göra precis det som faller mig in när det faller in. Jag ska dagdrömma tills jag svimmar om platser på jorden jag önskar att uppleva. Jag ska möta nya vänner som upplevt underverk och berättar historier som jag snart ska sätta på cvn.

I have a dream, I live it!