Naturens vrede hade änn en gång slagit ett slag mot männskligheten och den här gången skulle det kännas. Yasi som svept över norra Australien känndes långt borta då vi jobbade i Melbourne, men vi hade fel.
The Royston Hotel har en annourlunda atmosvär. Jag har spenderat månader där bakom baren, i restaurangen och köket utan att fortfarande förstå dess atmosvär.

Jessie, tjejen som ska ersätta mitt jobb när jag nu snart lämnar Melbourne igen, jobbade ikväll tilsammans med mig i restaurangen.

Jag var mitt i mellan att servera förrätt och ta nästa order då vatten börjar sippra ner från taket. Innan jag hunnit få grepp om dess märkliga inträngade slårs jag av brandalarmets klocka. Min blick går längs borden och mina gästers ansiktsutryck då det plöttsligt blir svart.

Kvar är endast månens sken som sipprar genom vattenfallet utanför fönstret.

Billjardbordet hade nu översvämmats och vattnet skapade en stadig flod längs barkanten och ut genom damernas toalett.
Mountain Goat bryggeriets bar på andra sidan gatan var stängt på grund av översvämmnng och kunderna skapade nu ett stadigt flöde av beställningar längs barkanten.

En av mina gäster som jag försöker uppruntra med gratis vin fråga mig om jag har en båt och brer ut sitt breda leende.
Jag har svårt att höra honnom över brandalarmets toner men hans kroppsspråk talar för sig själv.

Han tyckte det var spännande och trotts dess vrede fann han ljus i tunnelen. Jag bytte några ord med honom och förstod ganska snabbt hans tankegång.

Det enda vi kunde göra var le och göra det bästa av situationen och det var precis det jag skulle göra.
En grupp dränkta människor kom in genom dörren klockan 20. Precis som deras bokning förklarade, desverre fanns det ingen mat att servera dem då köket nu förvandlats till en bastu på grund av fläktar utan ström.

Jag erbjöd dem dricka och ett flertal smaksprover. De förstod att de inte kunde få någon mat pga stormen utanför fönstret. Desverre stoppade dette inte dem från att vara hungrig. Jag funderade på vad vi kunde göra för dem och gick i i köket. Fritösen var fortfarande varm, vilket resulterade i att jag slängde i alla potatisar jag kunde hitta och några minuter senare kunde jag servera mina 8 gäster en meterlång skål med friterare potatisklyftor. Inte särsklit exclusivt men lika lyckliga var de.

Panik, var nu ordet som bäst skulle beskriva situationen. The Royston var befolkat långt över brandkårens rekomendationer men ingen kunde ta sig ut utan att fångas av den 3 meter breda floden som nu bildats på gatan utanför.
Personalen sprang fram och tillbaka i desperata försök att få brandalarmet till att bli tyst, samt taket till att sitta på platts och inte falla över oss.

Efter att ha tagit en titt utanför fönstret serr jag att vattnet på gatan nu överstigit gatukanter och barriärer, nu forsar det ner i vår källare. Jag tränger mig fram till baren där källaröppningen är, öpnar luckan och möts av flytande öl fat. Det enda jag kan göra är skratta. Vilken syn. Nu var det endast simmkunniga som kunde byta ölfat.
Taket i biljardrummet var nu på fäg att falla in och köket på väg att brinna upp. Vattnet sträckte sig nu upp till knänivå och 5 av våra 12 öl på fat var tomt. Det extrema vädret började nu, ett par timmar senare avta och vi kunde se ljus i tunnelen.

När kvällen äntligen är slut sitter vi i gummistövlar och skrattar över en pint. Förödelsen var ett faktum men lika kul var det för det. The Royston hotel i ett nötskal skulle man kunna si.

Det har nu gått en månad sedan jag komm tillbaka från skörden i Wagga Wagga men min tid i Melbourne börjar gå mot sitt slut. I början av Mars tar jag mig vidare mot nya mål. Den 11 mars har det gått ett år sedan jag lämnade Norge och det känns. Hemlängtan är bara början, men det kommer inte stoppa mig för att göra det jag älskar.


Efter att lämnat Wagga Wagga tog jag mig ner till Melbourne igen där jag mötte storebror John och Carro. Tilsammans med Dave flög vi till Sydney dagen efter där vi mötte upp med Chris som nyligen kommit tillbaka från Nepal.

Vi spenderade dagen på Big Day Out festivalen i stekande sol och härliga toner. De kommande dagarna spenderade vi naturligtvis på puben. Efter att ha träffat John kännde jag mig som hemma igen men det var dags att träffa yttelrigare ett familjärt ansikte. Mr. Moseley was in town. Mose, som varit på sjukhus de senaste dagarna mötte oss för en pint på puben men till min förvånad drack Mose en apelsinjuice och vi som känner honom förstår vilken annorlunda syn detta var.
Några dagar senare var det dags att åter åka till Melbourne. VI hade bokat en hyrbil och till vår fördel blev vi uppgraderade till en A6. Inte helt fel för en 500 kronors hyrbil.

Dagen efter ankomst till Melbourne tog vi turen längs Great Ocean road och njöt av landskapet.
Några dagar senare var jag tillbaka på jobb och vardagen var änn en gång ett faktum.

När det nu snart har gått ett år sedan jag lämnade Norge har mina funderingar gått åt framtiden. Hur länge ska jag stanna och vad ska jag göra.


Juni, 2011

Månaden är en början på något stort.

En organisation med över en million medlemmar, Taking it Global har tilsammans med Microsoft Learning och Virgo Producitons startat ett prosjekt på Borneo som under fem månader har som mål att göra välrden uppmärksam.
Över nyhetskanalar, biografer och media ska de göra oss medvetna om hur vår jord förändras och vad vi måste göra för att soppa det.

DeforestAction är prosjektet som ska förändra världen.
Under 5 månader ska ett team med voluntärer från runt om i världen jobba tilsammans med dessa företag för en ljusare framtiden. Regnskogen i Borneo har under de senaste åren lidit av människors inverkan och är i stort behov att räddas.
De tio voluntärerna ska återuppbygga regnskogen och tillsammans med Taking it Global ska budskapet spridas världen runt.

Virgo Pruductions kommer skapa en 3D film runt om prosjektet lika så en TV serie som kommer visas jorden runt.

Borneos öde är nu i dessa Actionheroes framtid och min dröm är att vara en av dem.

Jag behöver nu er hjälp

För att bli en Actionhero gjorde jag tilsammans med Rachael en 120 secunders film där vi svara på 5 frågor relaterade till prosjektet. För att bli antagna behöver vi bilda så mcket "media covarage" som möjligt, vinna flest röster och så många visningar som möjligt av vår video.

Gå in på www.carlolsson.com där ni kan klicka på bilden för att se videon och sedan registrera för röstning.

Klicka på länken Deforestaction om ni vill läsa mer om prosjektet.

Carl