När det här bloginlägget skrivs sitter jag trygt hemma i vår lägenhet i mälarhöjden. Det är inte riktigt samma stämning att sitta här i mörka Sverige och forsöka vara kreativ och samtidigt skriva ned något som hände för ett bra tag sedan, ni vet ju redan nu att resan gick bra, och även att vi "råkade" gifta oss på Zanzibar. Ni har säkerligen mycket frågor kring detta och jag lovar återkomma till var, hur, när, men en sak i taket!...

Efter en ganska så lång natt i teltet, med både hyenor, lejon och annat utanför teltet var det dags för en riktig game drive i nationalparken. Vi åkte iväg tidigt för att hinna se djuren innan det blev för varmt. Vi börjar morgonen med att stanna precis utanför campen där ett gäng elefanter har stannat för att frukost. De plockar de grönaste bladen och kvisterna längst upp i träden med sina snablar. De står previs utanför bilen och vi ser hur hanen delar ett helt träd och trycker i sig som lämplig frukost. Jag antar man behöver äta mycket när man väger 5 tonn...

Vi åker vidare och förstår att chaufförerna har fått nyss om något via walkie-talkiene som sprakar till titt som tett. Just nu är det ett herrans liv på radioen och de låter väldigt upprymda över något. Vi åker iväg söderut och inn på lite mindre vägar, och forstår snart att vi måste närma oss da köen av landrovers är lång.... Det känns rätt absurd att köa för att se vilda djur, just i det vilda, men ibland är det värdt det. Vi ser två geoparder sittandes på en sten, mitt ute i gräset. De spanar, kanske på jakt efter något. Det är hetsigt på vägen bland safaribilerna, alla vill komma fram, ge sina gäster den bästa upplevelsen och de bästa bilderna. Åker man off road får man kraftiga böter så det gäller att följa spelrreglerna. Den ena geoarden smyger ned i gräset, så det blir svårt att see han/henne. Den andra reser sig på klippan för att få en bättre överblick, innan även den smyger ned i gräset och utanför synshåll för oss. Ungefär samtidigt börjar alla bilerna röra sig åt motsatt riktning. Det blir svårt att komma frem då det fortfarande kommer några efterslentare som hoppas få syns på geoparderna, men för vår del är det fullfart framåt mot nästa check på listan, leopard!

Denna gången är det vi som är efterslentare, leoparden har redan lämnat sitt träd och är alldeles för långt bort för att att vi kan se den. Det sprakar i radioen, nytt meddelandet, denna gången om lejon. Vi rusar vidare, och det hela känns som en tävling mellan turoperatöerna, vvilka som har sätt mest möjligt på kortast tid, leopard hänger högst i granen. Vi kommer till platsen där lejonhanen har sätts nära vägen, dock är han nu så långt bort i horisonten att vi har svårt att se honom. Det är begränsat hur intressant det är att se på en svart p****i en kikare så vi åker vidare för att "jaga" leoparder. Det är varmt och svettigt, vi börjar bli trötta och det är veldigt tyst på radionen... Sänn åker vi tillbaks till platsen där lejonhanen har varit då han tydligen har kommit tillbaks. Nu ser vi en lejonhona som myser/sover i ett träd, och vi ser hanen som går därifrån, troligtvis trött på alla bilar som hela tiden står i vägen för sitt träd han vill upp och lägga sig i. När vi åker därifrån möter vi en hel flock med elefanter som bestämmer sig för att kryssa vägen precis där vi står, och vi kan i princip ta på de från där vi står i takluckan. Vi hittar inte särskilt mycket mer den förmiddagen, men åker tillbaks till campen för riktigt lunch och lite vila under dagens varmaste timmar.

På eftermiddagen är det dags att åka ut igen och hitta det vi saknar på listan. Några vill se flodhästar på nära håll, vi letar fortfarande efter leopard, och gärna en lejonhane på lite närmare håll. Noshörningar lovas vi dagen efter i en annan nationalpark. Okej, vi åker iväg norrut denna gången, mot något som kallas "Hippo pool" och som namnet avslöjar; dags att se lite flodhästar! När vi kliver ur bilen slås vi av en rätt stärk lukt, ja det stinker faktiskt, och en massa flämtning, och stönande och vattenplaskande. Vi ser en gigantisk damm med massor av flodhäster som ligger på varandra och småbrottas om att få plats i vattnet. En flodhäst blir solbränd i solen och därför lägger de sig i vatten under dagens varmaste timmar. De gör inte så mycket där i vattnet annat änn att flytta på sig lite för att hitta en bättre position. Vi beundrar de stora klumpiga djuren innan vi åker iväg för att leta efter leopard igen. Leoparden verkar vara svår att hitta, de gömmer sig gärna i träden eller gräset och vi ger upp för att åka tillbaks till campen för att äta middag. Da plötsligt dyker det upp en lejonfamilj bestående av två lejonhonor och 5 små lejonbarn. De korsar vägen precis där vi står och vår chaufför är snabb med att tolka vart de skall ta vägen, vänder i en rasande fart innan de andra chaufförerna har fattat något och plötsligt ligger vi ensamma i vägen mitt framför lejonfamiljen. De andra bilerna kommer snabbt efter, är hetsiga och skall frem förbi oss och tilslut känner både jag och de andra i bilen att detta faktiskt ite är så kul. Nu har det blivit en jakt på lejonen, och de får inte gå särskilt fritt. Lejonen är numera så vana vid safaribilerna att de inte bryr sig anmärkningsvärt om oss, men de vill samtidigt skydda sina barn. Vi låter de gå iväg, och är glada för att dagens djurspotting är över och vi kan åka tillbaks till campen för sen middag och en koonstig natts sömn. Innan vi somnar berättar Happy om förra gången han var i denna campen så kom det hungriga elefanter som forsökte bryta sig inn i köket, och de lyckades, så tilslut var de tvugna att ringa parkvakterna som kom och skrämde de iväg med varselskott. När jag senare på natten hör hur några djur forsöker bryta sig inn i köket skippar jag att gå på toaletten... På morgonen visar det sig att "bara" vara hyenorna...