Idag är ännu en dirty dirt road day. Vi skall på vår siste game drive i Serengeti för vi åker tillbaks mot Ngorongoro kratern. Det betyder att vi måste hitta leoparden idag då de inte finns i kratern. Happy är liet stressad över detta, att han inte har klart att hitta en leopard till oss ännu, själva har vi kanske inte de högsta förväntningarna till att se en leopard. Vi är redan ganska mättade på inntryck av alla djuren vi har sätt, och har kommit inn i "åh... ännu en elefant... sawa sawa.." Sawa Sawa betyder okej,okej, eller i detta fallet; det är okej, kör vidare nu.

Vi äter ännu en gigantisk frukost gjord av vår eminenta kock som kliver upp i ottan för att steka pannkakor och göra äggröra till oss. Han har även gjort iordning lunch som vi får med oss i bilen. Vi packar ihop ryggsäckerna och hoppar inn i bilen, roterar platser så alla får sitta längst fram, och i mitten längst bak. Vi åker söderut, har radion innställt på "leopard" radion, och åker förbi elefanter, giraffer, zebraer och bufflar utan att stoppa. Nu har vi ett djur i kikaren, so to speak, leopard! Vi åker förbi Serengetis mitt där de flesta andra turoperatörer håller till. Vi är nu först ute för att se om vi kan hitta vår egen leopard, och åker på mindre grusvägar utanför de mest kända vägarna. Det blir varmare och varmare, och vi som sitter i mitten av bilen märker hur solen brinner i huvudet, och täcker snabbt till oss med sjaler och hattar. Vi hittar ingen leopard och sätter kursen vidare mot en annan del av serengeti. Här är det ännu mindre bilar, och det är knapt synliga grusvägar mitt bland åkrar och ängar vi åker på. Vi är alla ganska trötta men åiggnar till lite när vi får se några lejonhonar i ett träd. Här får vi tydligen åka off road och kan därför ta fantastiska bilder direkt under trädet. Dock har andra bilar i området hört rykten och är snabbt på plats, precis när vi känner att det inte går att ta fler bilder och åker därifrån.

Inte länge efter kommer vi till en stor sten där vi först ser en lejonhona som spanar, sedan upptäcker vi 3 lejonhoner till samt en hel hög med bebisar. De har fått syn på något och kommer mot vägen där vi står. De är inte intresserade av oss, men en hona korsar vägen framför bilen och ut på ängen på andra sidan av vägen. Hon smyger frem och inte långt efter kommer en lejonhona till och går åt andra riktningen. Bebisarna hänger på så gott det går och syns knappt i det höga gräset. Den minsta hamnar snabbt långt efter och tappar bort mamma och sina syskon och börjar mjaua högt i det långa gräset. Ett mattehjärta går sönder lite när vi ser att mamma inte stannar och hämtar ungen, men har fokus på jakten och fånga maten. Tyvärr såg Ronny och jag en dokuemntär innan vi åkte om hur lejonungerna blir dräpta av lejonhaner då de kan bli konkurrans, och hur en mamma lämnar barnet om det är skadadt och med största sannolikhet inte kommer klara sig själv. Lejonhonerna fortsätter smyga sig framåt från var sin kant, längre och längre bort från bilen tills de bara är en liten p****i kikaren och vi anser att de får jakta på egenhand, medans vi fortsätter mot leoparden.

Så stannar Happy bilen och tittar i kikaren en lång stund. Vi andra står upp och forsöker fatta vad han har sätt, kollar i våra usla kikare, samt kameror men det är Happy som får peka ut trädet vi skall leta i. Och äntligen, efter 3 dagars letande hittar vi den, leoparden som nästan är helt gömd i trädet, men ändå som faktiskt är där. Vi kan inte skryta av att ha sjukt bra bilder på den, men vi har sett den!

Nöjda och glada börjar vi leta efter ett lunchställe. Vi är kissnödiga, hungriga och varma och när vi hittar en sten med lite skugga stannar vi för att ta en paus. Dock verkar amerikanerna i andra bilen missnöjda. De vill inte kliva ut, de behöver en riktig toalett, men när Happy förklarar att det kanske är 1 1/2 timme till närmaste riktiga toalett är tjejerna i min bil hyfsat snabba med att klätra ut av bilen och leta oss upp i bushen bakom en sten, dra ned byxerna och njuta av utsikten när vi kanske har den bästa kisspausen på hela turen. Amerikanerna kommer ganska motvilliga och griniga efter, och inser att det inte fins mycket val när man är på safari. Själv är man ganska nöjd att man äntligen får uppleva ett riktigt safari-äventyr. Kocken har förberedt kycklinggryta med ris och.. bananer, självklart! En tanke på hur kycklingen har överlevt i bilen i denna varmen skyver jag bort direkt för magen skriker till att den är hungrig, och vi äter oss alla mätta och humöret stiger gradvis. Vi har sätt en leopard, vi har varit på toa och vi är mätta. Nu kan vi dra oss vidare mot Ngorongoro kratern i princip utan stopp.

Vi kommer snart ut på samma grusvägar vi åkte på ditvägen till Serengeti och jag plockar fram sjal för att surra kring huvudet för att skydda näsa, öron, ögon och hår mot alt grus som väntar, och känner mig riktigt erfaren. Det hjälper dock lite då sjalen blåser bort i vinden från de öppna fönstren och när vi stoppar för en paus vid porten till naturreservatet och jag tvättar ansikten rinner den brunsvarta sörjan av mig, och jag längtar direkt efter en dush, som i kväll är lovat skall vara varm. Vid gaten plockar Ronny och jag på oss några flera kalla öl, det är ju sista kvällen på safari, och skålar med tyskerna. Vi ankommer campen som ligger på toppen av kraterkanten. I Ngorongoro är det bra en camping, och den delar vi med alla andra turoperatörer inkluderat Rosa Bussarna, och andra stora bussar. Våra tält är uppstälda längst bak, men alla jeepar är bakerade runt om som en cirkel, troligtvis för att skydda oss mot vilda djur. Det råder ganska mycket kaos på denna stora campen, och alla bilar kommer frem ungefär samtidigt. Det finns två dushhus, varav den ena lovas ha varmt vatten. Här är köen lång, och jag packar ihop mina grejer igen och tar mig vidare till den såkallade kalla dushen, alt för att få bort dagens väggrus i hår och ansikte, samt bytra till varma kläder. Vi är nu på högre höjder och det märks att det är kyligare. Jag får tag i en skitig dush med översvämning i men vem bryr sig när det är rent vatten som kommer ut av kranen, och jag inser att det kalla vrädet på dushen gir meg varmvatten! Vi äter ännu en 3 rätters middag, i en fantastisk solnedgång innan Happy har en överraskning till oss. Ikväll blir det brasa/bål! Vårt crew har samlat ihop ved och vi tar med oss våra stolar och samlas runt brasan, exact det jag har längtat efter hela safariresan. Dags för lite allsång, och historieberättelser. Som tur är har jag sparat en flaska vitt vin, som delas med tjejen från New Zealand. Happy lär oss en klassisk swhili-låt som vi alla får sjunga med i, och besvikelsen är stor när vinet och brasan tar slut och man måste krypa ned i en kall sovsäck.

Bara några minuter efter att vi har lagt oss hör man massa ljuder utanför tältet. Det är något som snöftar, tugger och andas precis bakom vårt huvud! Det låter som en kossa som har hittat det bästa gräset precis vid vårt tält, och nej.. det låter egentligen inte som bara en kossa, men många! Minnet av vad Happy berättade om att det var vakter här för det var en massa bufflar kring toaletterna kommer tillbaks, jag forsöker väcka Ronny som återigen sover med öronproppar, oc när han inser att det är bufflar runt vårt tält, som nu också går inn i tältet, och våra tältpinnar, är han snabb med att hitta kameraen.... Han öopnar upp tältduken bekräftar att det är bufflar och tar en snabb bild innan vi kryper inn i tältet och sovsäckerna och forsöker somna om... Det blev en lång natt...