Ngorongoro kratern-Arusha

31 december

Natten var lång, kall, klarvåken på grund av grässande "kossor", kissnödig men vågade ej gå på toaletten på grund av de grässande "kossorna" och jag var rätt glad när jag kunne kliva upp, kle på mig, packa ihop min lånade sovsäck för sista gången och kliva ut till en fantastisk soluppgång och värme mig med en kopp te.

I dag behöver vi sen en noshörning, det är dagens mission, och Happys uppgift. Det är sista dagen på safari, sista dagen med gänget, sista dagen med vårt crew, sista dagen med Happy och ironiskt nog också sista dagen på året. Dagens måsten består av att bocka av noshörning på big-5 listan, handla suvenirer och avsluta året med skumpa i goda vänners lag. Dagen börjar på bästa sätt med lite kyla, kö till toaletterna, en sol som kryper fram över kraterkanten och sakta värmer upp oss när vi äter vår luxfrukost vi har blivit så bortskämda med; färsk frukt, pannkakor, äggröra, korv och toast. Innan vi åker iväg är det dags att tacka och säga hejdå till våra kockar och assisterande crew som har tagit hand om oss de senaste 5 dagarna. De har sätt till så att vi har haft ett redo tält att krypa in i på kvällarna, städat efter oss och försätt 14 pers med mat. Det förtjänar inte bara en stor tack, men även dricks. Vi tar gruppbilder, kramas och tar fler bilder innan vi åter igen kryper in i våra jeep'ar, hittar en plats vi inte har suttit på tidigare, och tar oss ned mot Ngorongoro kratern.

När vi åker ned på en brant grusväg berättar Happy att det var elefanterna som gjorde denna vägen för många tusen år sedan när de behövde ta sig ut ur kratern av olika anledningar. Just nu är det i princip ara unga singla elefanthaner som lever i kratern. Varför vet man inte riktigt. Det man vet är att elefanterna har slutat gå längs vägen som nu är för bilar och turister, och att de nu har en annan mycket brantare väg. När de skall ned får de ett problem när de går nedåt på grund av sina långa flagrande öron som kommer i vägen för ögonen, och de sätter sig därför på rumpan och glider ned. När jag skriver det här nu, låter det mycket osannolikt och om det är ett skämt eller inte vet jag inte, men det är åtminstone en bra historia! Jag kan verkligen se det för mig hur Dumbo sätter sig på röven och glider ned för Ngorongoro kratern!

Vel nedi i kratern är det tidig morgon och mycket rörelse för att hitta frukost innan dagens varmaste timmar. Vi ser snabbt en stor lejonflock som mest ser ut som att de är ute på morgonpromenad. De är många vuxna inkluderat 2 lejonhannar som går mot vattnet. Framför flocken går en enslig noshörning (check!) och man börjar undra direkt om lejonen är på jakt efter noshörningen. Det vore ju rätt ironiskt/galet/surrealistiskt att se en "lionkill" som faktiskt tar en noshörning. Happy berättar att då de är så få är de väl övervakade av vakterna om skulle förmodligen skjuta i luften om de försökte sig på en noshörning. Samtidigt är noshörningarna så stora och stärka att de är svåra att döda själv för ett lejon, och att noshörningens enda fiende egentligen är människan. Trist, för de är otroligt vackra där de går i ensamt majestät.

Vi åker runt lite i kratern, ser lite fler flodhästar, hyenor, pumbas och en hel hög med gnuer, antiloper, zebror, struts och ja… Ännu en noshörning! Vi fotar och fotar, njuter varje sekund, men det märks också att vi har varit iväg länge och är ganska mättade av intryck. Vi säger inte nej när Happy frågor om vi har sätt tillräckligt och vill åka mot Arusha. Vi har våra tankar på skumpa och nyårsfest.

På vägen stannar vi till i flera suvenirbutiker, äter våra lunchlådor och stannar till på supermarket för inhandling av skumpa. Sedan checkar vi in på samme hotell vi påbörjade vår safariresa, lämnar in smutstvätt, duschar och gör oss i ordning för kvällen. Vi samlas för en gemensam avslutning, utbyte av kontaktinformation och en stor konvolut med pengar räcks över till Happy som går direkt till baren och köper en flaska kaffelikör till gänget. Han skal inte till sin familj i kväll, men firar nyår med sin safarigrupp. Vi planerar morgondagen med transfer till flygplatser innan mat och vin kommer till bordet. Vi har en underbar kväll tillsammans, amerikanerna lämnar stället tidigt, men tyskarna, danskarna, new zealandstjejen och kanadensiska tjejen håller ut till tolvslaget. Happy slappnar av på riktigt och njuter av att ha tagit oss hela genom nationalparkerna. Han skålar, vi sjunger och vid tolvslaget ser vi på fyrverkerier vid poolen. Vad klockan är när vi kryper ned i våra sänger har jag ingen aning om, men att klockan var mycket berättade mitt huvud mig när jag vaknar av väckarklockan kl 09.00 dagen efter…