Upp klockan 05.00. Det är fortfarande mörkt, och den stora gula månen lyser upp savannen framför oss när vi öppnar dörren till vår herliga bungalow för sista gången. Det är en trött gäng som forsöker få i sig lite frukost, och stämningen är något dempet. Vi skall lämna Uganda och Rwanda idag, men även säga hejdå till Chris som vi har lärt kanna och uppskatta så mycket under veckan.

Vägarna mot Rwanda är betydligt bättre änn de har varit de senaste dagarna, och både Ronny och jag somnar direkt i baksätet. Vi vaknar upp när vi börjar närma oss gränsen, och återigen är det en kaotiskt gränsövergång. Vi blir checkat för feber, får fylla i massa papper, som vi lämnar på ett annat kontor. Det är kokhett, skitigt och många som vill växla pengar med vita turister. Chris förtsätter spela sin vallåt medans vi kryper uppåt i fjellen mot Kigali. Efter 6 timmars bilfärd ankommer vi Kigali flygpats många timmar tidigt. Chris får sin velförtjänade julpresent, vi kramas och det är med tungt hjärta vi säger hejdå. Som man säger i Uganda "Bye" - är det svåraste ordet att säga. Uganda har verkligen visat sig från sin bästa sida med fantastiskt gästvänliga och glada människor, och ett afrikanskt land som har allt att erbjuda + lite till. Inte bara erbjuds man att träffa gorillorna, men landet har en vacker natur, de flesta av de afrikanska djuren man önskarse på safari, samt betydligt mindre turister änn grannländerna som Kenya och Tanzania. Visst har landet en i princip obefintlig infrastruktur, och ligger långt efter de andra länderna, och vi forstår att Chris kommer få en utmaning som Ugandas nya turistminister. Vi hoppas flera kommer få opp ögonen för det vi också har kommit till att tycka är Afrikas pärla!

Oavsett, när ett kapittel avslutas påbörjas ett nytt. Efter några timmars häng på flygplatsen i Kigali som är en veldigt liten flygplats flög vi trygt och säkert till Nairobi med Kenyan Airways. 1 timme tog det och vi landade kl 21.30. Passkontrollen tar tid och det är massor av förvirrade turister rundt oss. Vi kommer lätt igenom då vi har öst-afrikanskt visum. Utanför slår värmen mot oss och en kvinna från G-adventures tar imot oss och följer oss till bilen. Det är en stor flygplats, massor av männiksor och biler och när vi åker mot hotellet förvånas vi nestan över att se riktiga motorvägar, fancy köpcenter, och fina bilar. Det känns plötsligt västerlänskt på något konstigt vis jämfört med vad vi är vana vid. På hotellet möter en trött receptionist oss, och en portier som forsöker lura oss på massor av drickpengar. Så, nu har vi kommit till det Afrika vi lite naivt hade väntat oss, tänker jag i mitt stilla sinn. På hotellet ligger massor av info om att man inte skall röra sig utanför hottelet i mörkret, dock har vi inga planer på detta då det är ännu en tidig morgon dagen efter och dags att träffa vår grupp vi skal åka safari med.

Vi sover jättedåligt och kliver upp ännu en dag kl 05.00 för att packa och äta. I receptionen möter vår guide oss, en glad kille från Kilimanjaro som vi under hela veckan bara kommer kalla Happy då hans riktiga namn Fuharini aldrig dyker upp i minnet. Inn i minibussen har vi även en chaufför och två amerikanska bröder från Florida, Nash och Joey på 21 och 23 år. De är rätt så trötta och sover mest i baksätet medans Ronny och jag försöker innsupa så mycket som möjligt av Kenya innan vi hastigt lämnar landet igen. Utanför Nairobi ser vi mycket industri, det är platt och torrt, och sedan börjar masajerna, och masajbyar dyka upp. Det är oftast unga pojkar som är ute med kossorna och gjetterna ifört endast en traditonellt masaifilt. När vi kommer till gränsen blir vi "förfulgt" av säljare, masaikvinnor som sätter på oss massor av smycken, säger de är gratis och vill sedan ha betalt. Kontrollen går hyfsat snabbt, vi betalar våra 50 dollar var för visum och traskar inn i Tanzania, 4 länder på 2 dagar, det känns ändå rätt bra!

Vi ankommer Arusha rätt tidigt, runt lunchtider. Det är här vi påbörjar vår safari, och de andra kommer dyka upp under dagen. Arusha i sig är en rätt stökig stad för turister, många såkallde expeditionsreseföretag som vill hjälpa dig att nå toppen av kilimanjaro, eller sälja på dig en billig safari som garanterat får dig uppäten av lejon. Happy guidar oss runt i byen för att ta ut pengar, och sedan till hotellet. Det är ett mysigt hotell med en restaurant, bar och pool så behovet för att gå ut resten av dagen är obefintligt. Vi äter lunch, bloggar, fixar bilder och annat medans vi väntar på att klockan skall bli 18.00 och det är dags för vårt velkomstmöte med resten av gruppen. Totalt är vi 14 pers + Happy + 2 chaufförer + 1 kock + 2 assisterande kocker. Ett danskt par på 28 år, 2 tyska killar på 30 år, 1 kanadensisk tjej på 35år, far och dotter från Florida som först försökte bestiga Kilimanjaro och misslycktes, ett amerikanskt par som försökte bestiga kilimanjaro och lyckades samt en rolig tjej från new zealand som jobbade med att utveckla kvinnofotboll i stillahavet (?). Efter mötet äter vi middag tillsammans, alle med lite förväntningar inför vad som komma skall, 4 nätter i bushen bland lejon och elefanter är inte varje natt man gör. Det blir tidigt isäng, vi dumpar det vi inte behöver på hotellet som vi kommer komma tillbaks till innan vi somnar, betydligt bättre denna natten jämfört med förra.