Trots att det inte känns som mitt rätta element till en början så vill jag se lite turistmål med och detta visar sig vara ett bra val. Går till många magiska platser och det visar sig alltid vara en grundläggande god idé att ha något specifikt mål att röra sig till och från, även under dagar man egentligen inte vill göra något speciellt alls.

Att valsa in i Hutongerna och andra mer obskyra stadsdelar är dock en personlig favorit. Jag inser ofta att jag är vilse i en betongdjungel och som jag alltid gör när jag går vilse i skogen börjar jag med att klättra upp till den högsta platsen för att få överblick. Jingshan parken verkar vara den bästa kandidaten för detta, den är lik de otaliga parkerna över Beijing men har god placering och är både en park och samtidigt ett litet berg. Små paviljonger på toppen ger ett imponerande panorama över staden, speciellt den förbjudna delen. Höjden är konstgjord och har rests för hand med material från det ruinerade gamla huvudstadspalatset som Mongolerna byggde under sin dynasti av härskande över Kina. När sedan den förbjudna staden byggdes tillsammans med sin enorma vallgrav växte höjden ytterligare när några miljoner kubikmeter utgrävd jord behövde en ny viloplats. Utsikten som skapats genom denna process är fantastisk och ger en god vy över stadens ögonsten. Den förbjudna stadens proportioner är minst sagt svulstiga och det gör palatset ännu mäktigare att beskåda när man sedan ser den från insidan och förstår dess enorma storlek. I den östliga sidan av bergsparken passerar man förövrigt det uråldriga träd som enligt utsago den siste av Mingkejsarna hängde sig själv i när dynastin mötte en våldsam ände.

Kronjuvelen av Beijings sevärdheter blir efter jag har beskådat den från ovan omöjlig att motstå och jag slingrar mig ned mot den släpandes min haka efter mig. Den förbjudna staden är verkligen en stad i staden, ett ointagligt fort i centrum av den moderna stadskärnan. Under kejsare Zhu Di, då han förflyttade huvudstaden från Nanjing till Beijing, byggdes palatset mellan 1406-1420 av de bästa hantverkarna i landet. Det har sedan dess, ända fram till 1911 inhyst två dynastier av kejsare: Ming och Quingdynastin. 500 år i strålkastarljuset och snuskigt mycket prakt bevarat till vår tids stora glädje. Palatskomplexet är enormt, 800 deparata byggnader sägs innehålla 9999 rum, ett mindre än det himmelska palatset på polstjärnan som kejsaren ville efterlikna men inte överskugga. Enorma torg kring de tre huvudbyggnaderna gör proportionerna änmer ogreppbara. De centrala byggnaderna i den förbjudna staden är de tre hallarna av harmoni, i dessas tronrum och hallar utspelades de viktigaste ceremonierna och historiska mötena. Kejsarens bröllop, firandet av nyåret, tal till ämbetsmännen och befodringar av generaler skedde alla i eller utanför byggnaderna på torgen.

Att trampa på samma stenar som under hundratals år nötts blanka av enucker, hovfolk och kejsare är sjukt. Det är som att stå mitt i historieböckerna man läste i skolan eller i filmerna man knaprat popcorn till i biosalongen. Utöver detta ställs otaliga antika verk ut i museebyggnaderna, brev skrivna av kejsarens hand och uråldrig kalligrafi. Jag avundas Kineserna då skriftspråket ej har förändrats nämnvärt på tusentals år och de därigenom direkt kan läsa och förstå vad som skrevs i det föregående milleniet. Att beskåda den magnifika draktronen, de inhysta parkerna och de enorma marmorterasserna tar timmar. Det enda minuset med allt detta är att det är så populärt, det är gott om turistgrupper och andra besökare. Även om man inte trängs känner jag mig lite instängd, typiskt svenskt beteende antar jag. Det blir dock dags att fly ut ur den förbjudna staden men jag föjer oavsett härskarna i spåren. Då de forna sommardagarna blev för varma och utrymmet för litet gick härskarna från förr istället till ett annat palats, några kilometer bort.

Sommarpalatset är helt klart en av de bättre besöksplatserna i staden. Ett enormt parkområde kring den konstgjorda Kunmingsjön med otaliga pagodor, tempel, bäckar och dammar. Det är som en lite smutsigare version av edens lustgård men med inslag av glassförsäljning och båtturer över sjön, paradiset med andra ord. På ett berg ovan sjön står en enorm buddhistisk paviljong där kejsaren övervakade flottans övningar i sjön nedanför, utsikten är fantastisk och det är rogivande att promenera i timmar till de platser man såg från bergets topp. Skogen kring paviljongen är en väl omhändertagen botanisk trädgård genomfårad av promenadstigar där hovet tog avslappnande promenader och små tempel och lusthus där de stannade för att be, dricka te och skriva poesi. Man kan vandra runt i evigheter och bara känna lugnet, jag läser poesi från Tangdynastin i en bok jag hittat på marknaden och spelar mahjong. Rensar ut mycket dåliga tankar vid vattnet med te och solsken. Får mig att tänka på sången ur McDonalds gamla reklamfilm, för er som kommer ihåg den.

Det finns även platser att besöka utanför staden, stora parker, berg och turistmål som Minggravarna. Jag bestämmer mig för att ta ett mer fysiskt utmanande mål som dessutom rekommenderats starkt av Lee, en kinesisk student som jag träffar då och då på hostellet. Fragrant hills är ett parkområde som täcker ett helt berg, inget konstgjort eller smått, utan ett av de stora bergen som ligger norr om staden. Absurt branta trappor i sten slingrar sig upp längstmed sluttningarna och det som jag först tror kommer vara en simpel promenad blir rena blodbadet. Värmen gör det väldigt spännande att klättra, lite jobbigt efter någon timme men tack och lov hejjas man på av folket som är påväg ned efter att redan besökt toppen. Jag bestämmer mig för att ta en "walk on the wild side" och åker linbana ner. En av de fridfullare platserna jag besöker, delvis eftersom det var ont om folk där.

För att varva ner från den otroligt framhävda kejserliga gamla bilden av Kina kan man även hoppa på små mordernare utflyktsmål. När jag sitter och läser om turism för 3-8 åringar ser jag en reklamsnutt från Naturhistoriska museet i Beijing, det är en bild på en stor Velociraptor som tuggar på vad jag tror är en Iguanodon. 43 minuter senare står jag med fradgande mun i lobbyn alldeles kalsvettig över att äntligen få använda mina dormanta dinosaurieskillz. I ingången hänger tavlor över olika historiska personer som tillfört mycket till vår vetenskapliga historia. En gubbe ser bekant ut. "Linnacus"? Det är ju Kalle på hundralappen! You go boi! Sverige 4 life. Museét är inte bara en orgasm i djur från juras,trias och kritaperioden, det innehåller utställningar om växter, moderna djur och människan. Konserverade barn och näbbdjur samt andra spännande och morbida saker drunknar jag i men huvudattraktionen hittar jag längst ner i källaren, undangömd för allas åsyn. För bara en yuan kan man rida på en glosögd liten triceratops i hårdplast som stånkar metalliskt och tjuter som en siren! Wiiiiiiiiiie!!!

Den himmelska fridens torg, som egentligen bara är en samlingsplats är bara den är syn att beskåda, monumentet till republikens hjältar, Maos maosoleum och revolutionsmuseét är alla placerade kring torget. När jag står i kön till Maos konserverade kropp får jag dock en dålig känsla i magen. Jag inser att jag inte vill träffa den surproppen, under de nästkommande dagarna pratar jag dock med många människor i hutongen om deras åsikter av Mao, för att få lite annorlunda input. Slutligen när jag sitter och lär mig brädspelet Go med en trevlig bokhandlare i en gränd diskuterar vi och han säger det jag behövde höra. Det var något i stil med: "Jag vet att du aldrig kan se annat än ondska i Mao, men även i det djupaste mörkret finns det något gott, tänk på det". Jag antar utmaningen att finna något jag gillade med massmördaren, flera dagar senare, efter uttömmande arbete, hittar jag till slut en bok med poesi skrivet av Mao. Inte helt illa, det är så långt jag sträcker mig. Men om ni passerar graven kika gärna på honom och berätta för mig om han såg sur ut.

Silkesmarknaden visar sig vara en riktig besvikelse. Priserna är fantastiskt höga och det är svårare att få ner dem då försäljarna endast ser turister och rika kineser, allt som säljs skall föreställas vara toppmodernt och prestigefullt. Blä tänker jag högt och tar istället bussen till Panjiayuan marknaden. detta visar sig vara det bästa stället att handla på i hela staden av alla platser jag hittat. Det är världens största loppmarknad där priset visserligen är högt på mycket men med god stamina kan man arbeta ned sig till väldigt låga nivåer, en sådan uppsjö av försäljare innebär även en annan god sak: gillar man inte priset tar man bara ett steg åt sidan och försöker med nästa. Vi snackar hundratals stånd som säljer allt krimskrams man kan tänka sig: Konst, antika hantverk och litterära verk från alla tider. Jag funderar på att köpa allt från 5 meter höga Buddha statyer i granit till handskrivna brev mellan kommunistiska soldater från 50-talet. Det är på denna plats som jag klipper av en bit av Kina och postar hem den.

Ser över ytterligare historiska platser såsom Konfucius tempel, Himmelska templet, Konstmuseét och "Fågelboet", den olympiska stadion. Men jag orkar inte beskriva mer, lite spänning ska väl Kina få ha kvar. Ni förstår vinken, det finns mycket att se och mycket att göra här och dessa ovannämnda platser är helt klart rekommenderade. Speciellt Sommarpalatset, Fragrant Hills och Muren som jag nämner senare, men ta för Guds skull utflykter till dessa under goda väderförhållanden, annars blir fotona så tråkiga, som ni kommer få se.