08:30

På äventyr, själv i tokyos oändliga tunnelbanesystem. Mål: kokobunji. Skäl, ta en buss tillsammans med 20 universitetselever till en specialdojo. Talar någon engelska...? Nej. Jonathan ligger hemma och sover.

10:30

Sitter på bussen nu. Destination okänd men fått bekräftat att det är en dojo. Höll på att komma sent eftersom jag tog en kaffe och ofelbart gick vilse. Som tur är hittade jag ett 7/11 att orientera mig utifrån och när jag småspringande kommer in på universitetsområdet ser jag en kendokille, troligtvis en etta (ettor gör bajsmackor) springa omkring och söka efter mig. Väl på bussen hälsas jag av ett moshi från taicho men ingen vågar sätta sig brevid mig. Vi börjar rulla nu och bussen har barmhärtigt nog AC.

14:30

Åter själv på tunnelbanan, ankomst beräknad om ca 1,5 timmar. Träning gick bra trots språkproblem (en kille hade laddat hem en japansk/engelsk app som översatte. Problemet var dock att den var tusen gånger sämre än google translate. Ändock fint initiativ)
Just när vi skulle börja träna kom det åska och skyfall. Snacka stämnig! Vi tränade mest grunder men även lite geiko, sparring. Gick bra men misstänker att de tog det lugnt mot mig...

Det hela avslutades med en välbehövlig dusch och så var man på bussen igen. Insåg då att bussen var strickt uppdelad. De äldsta och bästa kendokillarna satt längst bak och sedan satt alla typ i gradordning. Med mig som en odd bird i mitten. Skevt land ibland det här!

När vi klev av bussen skakade jag hand med taicho (lagkaptenen) gav honom en påse söderblandning (bra present...? Litet och ej dalahäst iaf...) Och försvann stilla mot tuben.

Kändes ändå som att jag lämnade några nya vänner

Ett intressant äventyr på det hela taget!

Er vän Max på enmansuppdrag!
Lördagen den 1/9 2012