31/8-2012
Vi vill börja med att gratulera vår vän Arvid Umri på hans 20års dag. Kanske skickar vi över lite extra så du iallafall kan unna dig lite nudlar på din fattiga studentfödelsedag.. Kramar!
---
Vi vet att vi ska mot kokobunji, röd linje som tar oss ut i någon av Tokyos förorter, vi vet också att vi ska åka i ungefär 90minuter. Lika länge som vi tryckte mat på en all-you-can-eat restaurang igår. Men vi vet inte vart vi ska byta eller vilket håll vi ska åt.
Medan Max trycker en risboll med lax i för att få något i magen innan träningen går jag till killen i lådan. På trassligt japanskt uttal får jag fram "Kokobunji St, University, vart?" och pekar på kartan samtidigt som jag ser ut som ett frågetecken. Jag lyckas förstå att han inte har en aning samtidigt som han bläddrar med olika kartor över Tokyos tågsystem.
Tillbaka till Max, som tar initiativet om att åka till Nappori för att byta till Jr-line och åka till Shinjuku. Vi trycks in i ett tåg, två våningar högt. Fyllt till bredden med människor, packade likt sillar. Redan efter två stationer känner både jag och max hur det bubblar i magen, helvete. Risbollen eller 90minutersmiddagen är på väg upp eller ned. Fan, fan, fan bara att härda ut.
Framme vid Nappori, följer strömmen som leder oss mot Jr-line, nytt tåg, nya människor. Framme vid Shinjuku, jag sliter tag i Max väska, tio kilo upp på ryggen, tackar alla timmar på SATS. Två sammanbitna nordbor, siktar på toaletterna, halvspringer. Hinner.
På väg ut från hålet i marken ser vi av en händelse, Kokubunji, på en skylt. Ännu en gång hade slumpen väglett oss rätt i vår strävan, men denna gång mot Kendon.
Nu, träning.
31/8-2012 9:21 lokal tid.
Carl & Johan