För att samla in data fick jag följa med ett gäng till Tulkarm i norra Västbanken där de skulle hålla en workshop för kommunerna i området. Jag är inte helt säker på vad det handlade om och det är svårt att förklara men något om hur allt ska administreras.

På vägen dit fick jag se hur det verkligen ser ut och jag hade möjlighet att fråga 6 experter på området. Terrängen var väldigt backig och i egenskap att naturgeograf skulle jag vilja gissa att kullarna var alluvialkoner. Man såg mycket olivträd som stod i terrasser på sluttningarna och tyvärr även stubbar som en gång varit olivträd men som Israelerna huggt ner. Orsaken var att man kan inte ha träd för det är en säkerhetsrisk för palestinska "upprorsmän" (jag tänker inte använda t-ordet) skulle kunna gömma sig i dem och överfalla Israeler. Något sådant.
Vi passerade 3 checkpoints och tog oss igenom dem utan problem. Men jag var tvungen att gömma de kartor som jag satt och navigerade (för egen del) med.

Framme i Tulkarm gick vi till kommunen och jag fick sitta och vänta en stund medan de arrangerade och flyttade möbler. Sedan fick jag sitta med en stund i workshopen men allt var på arabiska så jag uppfattade inte så mycket. Efter en kvart kom Elia som jag skulle ha till hjälp med mina intervjuer och vi åkte in till centrum. Där ställde vi frågor till folk om restider till närmsta städer, checkpoints, bussförbindelser (tro det eller ej, de har ingen skånetrafikens resplanerare) och liknande saker. Det var väldigt varmt, över 30 grader och vi lyckades fråga 12 personer på ca 3 timmar.

När workshopen var slut, runt 14, fick vi äntligen lite lunch (falafel för mig) och sen åkte vi vidare.
På vägen hem tog jag provpunkter med en GPS som jag sen ska använda i min analys. Vid varje checkpoint fick jag gömma den under sätet, för att undvika krångel (det är inte olagligt att använda GPS). När vi kom till den andra checkpointen hade jag gömt GPS'en under stolen och soldaterna bad att få se ID-kort för killarna. De tog dem och bad oss köra åt sidan. Sedan kom de fram till oss och bad oss stiga ur bilen. "Du måste gömma GPS'en" sa kvinnan bredvid mig, "göm den i din ryggsäck, fort!". Så med två soldater precis utanför bilen stuvade jag ner den gula klumpiga (vi pratar inte bil-navigatorer utan rejäla saker) i min ryggsäck, tog på mig ryggsäcken och klev ur bilen (med smått skakiga ben). Soldaterna tittade på mig och frågade var jag kom ifrån. "Sweden" sa jag och gav dem mitt bästa leende (ingen bra idé att ge uttryck för sina åsikter just nu tyckte jag). Okej sa de och lät oss, efter att ha kollat igenom bakluckan, sätta oss i bilen och köra vidare. "Vi hade tur" sa Ahmed och Hamza, "det hade kunnat ta några timmar" men jag kunde inte riktigt sluta fundera på vad som hade hänt med mig om de hittat GPS'en. Kanske inget våldsamt men säkert en jobbig interrogation (à la flygplatsen).



Det jag lagt märke till här är att, trots att de är snälla, så pratar inte tjejerna med mig så mycket (de tilltalar ännu mer sällan killarna skulle jag tro). Man får intrycket att de inte vill prata med en, men när man sedan frågar något (man får ju lov att testa) så är de väldigt trevliga och lätta att prata med.
Vid lunch och raster på jobbet är kvinnorna aldrig i lunchrummet, de står utanför entrén. Jag äter med grabbarna i lunchrummet men det är nästan bara jag. Jag har frågat några om det kanske är meningen att jag också ska äta vid entrén och de svarade att det kan finnas de som tycker så men att de tyckte att jag skulle göra som jag ville. Så det gör jag. Något måste de ju lära sig. En annan iaktagelse jag gjort är att mer eller mindre alla, särskilt de yngre 25-30 år, av männen här röker. Jämt. Massor. Som tur är har de rökförbud inomhus, men vill man sitta ute på lunchen får man stå ut med lite passiv rökning.

Hoppas ni har det bra var ni än är.

Vi ses till jul, Insha'allah!

Kram