Mitt äventyr till Jericho (Ariha) fre 23:e
Jag bestämde mig för att åka någonstans, dels för att se mer av Västbanken men också för att samla in data på vägkvalitet och hastighet för mitt exjobb. Jag frågade Charlie om han hade lust att följa med och han velade så mycket att jag helt sonika betsämde mig för att jag åker, oavsett om han följer med eller inte. Det blev så att han åkte till Jerusalem och jag var tvungen att genomföra min plan på egen hand. Så jag gick in till Bethlehem (hade läst att man kunde ta servicetaxi från Babi sqaq (ställe med massa bussar och så). Eftersom mitt lokalsinne är lite sisådär, med alla nya intryck, så gick jag först in till Manger Square och födelsekyrkan för att seda därifrån gå till Babi Sqaq.

Klockan var runt 9 på morgonen och Bethlehem började precis vakna till liv. Från Manger Square gick jag vidare till Babi Sqaq, vilket är en ganska stor omväg, men jag hade ingen brådska. Vid Babi Sqaq, som bara är en vägsträcka som är väl trafikerad och där det sitter några skyltar om buss et.c. frågade jag en tjej om hur man tar sig till Jeriko. Blev hänvisad till andra sidan gatan där jag frågade en man. Han visste inte så han började gå runt och fråga andra åt mig. Han skulle till den centrala busstationen och det visade sig att det var dt jag skulle också. Så vi delade en taxi dit. På väg till busstationen åkte vi nästan exakt samma väg som jag gått, jag hade till och med passerat busstationen utan vetskap. På busstationen frågade jag mig fram till jag hittade den Servicetaxi som gick till Jeriko. Jag hade förberett ett papper där det stod, på arabiska, att jag ville kolla hastigheten varje kilometer och att jag därför gärna satt längst fram. Det blev stor uppståndelse, alla ville läsa och prata med mig (på arabiska) men slutligen fick jag en plats bredvid chauffören. Så nu var det bara att vänta på att fler människor skulle ansluta (taxin väntar tills den är full). En man uppskattade att vi nog kommer åka inom 4 timmar. Jotack!

Jag bestämde mig för att ge det en halvtimme och sen fick jag väl hitta på nåt annat. Som tur var behövde jag bara vänta en kvart, sen kom en hel familj. Perfekt. Vi lämnade Bethlehem och jag började bokföra. Chauffören körde som en galning, vet inte om det berodde på mig och min "mission" men hur eller hur, det gick undan. Ca 40 minuter senare var jag i Jeriko, världens lägst belägna stad. Längsmed vägen syntes kameler och palmer. Det var väldigt varmt. Innan jag ens tagit mig ur bussen kom en man och välkomnade mig och undrade om jag behövde blir runtvisad. Eftersom jag precis kommit dit och inte hade någon koll på Jeriko alls, mer än det man kan läsa i LonelyPlanet, tackade jag ja till att bli körd till gamla Jeriko (vissa delar 11000 år gamla). Det kostade mig 15 shekels och jag hade en liten pratstund med chauffören. Liksom många andra bedyrade han att om jag behövde någonting skulle jag ta kontakt med honom.

Gamla Jeriko var en liten sandig kulle där man kunde ana husgrunder och brunnar. Jag antar att det krävs mer förkunskaper för att kunna uppskatta det till fullo. Från gamla Jeriko kunde man se Mount Temptation och det monastery där Jesus ska ha spenderat 40 dagar och 40 nätter. Dit upp gick en linbana, men den kostade 55 shekel så jag lät bli.

Efter att ha sett världens äldsta stad funderade jag på vad jag ville se mer. Bläddrade lite i Lonely Planet och kom fram till att Hishams Palace stod på tur. Och att jag skulle gå dit. Jag fick en väldigt odetaljerad vägbeskrivning av en polis och satte så kurs. Det var varmt och framför allt långt. Och inga skyltar. Jag frågade säkert 5 pers som alla sa olika saker. Så jag fortsatte längsmed vägen. Jag kom fram efter kanske en 30 minuter, genomsvettig och törstig, och såg fram emot att vara inomhus en stund. Men så råkade det vara så att Hishams Palace inte alls var ett palats utan sonika de vackra resterna av ett palats. Pelare och väggar men inget tak. Jag hade hela området för mig själv när jag kom dit, inga turister så långt ögat kunde se. Antagligen för att det låg så avlägset. Men jag måste nog hävda att Hishams Palace hade mer att se än gamla Jeriko. Höjdpunkten var mosaikgolvet som var nästan intakt. Väldigt vackert.

När jag skulle gå tillbaka blev jag erbjuden skjuts av de enda andra turisterna där (en Holländare och hans Palestinska guide). De verkade reko så jag åkte med dem. Den holländske mannen var universitetsprofessor och hade skrivit någon rapport om ockupationen. Han hade bara några dagar här så efter Jeriko skulle de åka till Jerusalem. Lika bra att jag åker med ända dit. Att ha en guide var inte så dumt, de visade ett träd som Jesus ska ha klättrat upp i (som således var ca 2000 år gammalt). Helt plötsligt fick jag frågan om jag var intresserad av att rida kamel och innan jag visste ordet av satt jag på en kamelvid en bensinstation. Särskilt spännande var det inte, fick en hundrametersrunda och ett kamelhugg i armen. Bäst att åka vidare tyckte jag.

Väl i Jerusalem skiljdes jag från mitt sällskap, jag hade inte för avsikt att spendera hela dagen med dem. Dessutom hade jag varit i Gamla Stan nyligen. Jag sa hejdå och förklarade att jag skulle träffa mina kompisar (vilket var delvis sant, Charlie och Borja var i Jerusalem). Jag stämde träff med dem vid Herodes Gate och vi vandrade runt lite i gamla staden, tog en falafel och åkte sedan hem med buss 124. Denna bussen går till den stora checkpointen i norra Bethlehem, precis där vi för tillfället bor. Genom checkpointen (som är som en stor flygplatsterminal med passkontroll) måste man gå. Det känns hur konstigt som helst, som att vara på någon militäranläggning. Tänk att många här går igenom det varje dag.

På kvällen åkte vi hem till en kompis och åt spansk tortilla, hummus och bröd. Sedan ringde en kille som jobbar på institute och frågade om vi ville följa med och se hur man gör olivolja med världens äldsta olivpress. Självklart!
Det var som ett stenhjul som krossade oliverna, med kärnor och allt. Ut kom en brun "pasta" som sedan stoppades i en maskin som pressade ut oljan med hjälp av vatten. Sedan lades oljan i en centrifug som separerade smutset och vattnet från den rena oljan. Helt utan tillsatser och kemiska medel.
Det var väldigt intressant att ta del av hur det går till, särskilt på traditionellt sätt. De flesta använder nyare, effektivare metoder än den här. Vi stannade säkert 1,5 timme och pratade med farbröderna och smakade på oljan. Sedan blev klockan mycket (efter midnatt) så vi åkte hem och sov.