Hej igen!

Så, efter några härliga dagar i Chile packade vi ihop och tog våra, numer röda näsor, och hoppade in i bussarna.

Bussar med lite skavanker här och var, lysande babyrosa och med skylten "pink caravan Sweden- burfåglar har en längtan, de vilda flyger".
Men också två stora rosa bussar redo att visa oss denna fina kontinent...

I min buss trängde vi ihop oss 20 pers. 12 säten. Resten fick sitta, ligga eller stå där det fanns plats. Säkerhetsbälten kunde vi glömma.
Hade man tur hann man ta en madrass och sängplats och då rullade man ut från Santiago liggandes på rygg.

Efter alla mina omöjliga sovställningar på bussar i alla möjliga olika länder gick jag direkt på madrassen. Den var min! Vilken lyx!

Så där låg jag intill en stor ruta på en mjuk madrass och såg hur landskapet förändrades utanför rutan, vinkade till nyfikna och pekandes människor på gatan och slumrade emellanåt.
Vi fick även höra vår "busslåt" för första gången, Welcome to my world med Elvis Presley.

En fin låt vi startar varje dag och etapp med. Jag ryser varje gång jag hör den och jag njuter av varje minut av detta liv.

Nästa mål var Argentina. För att komma dit blev vi tvungna att passera Anderna. Infon strax innan vi börja klättra med bussarna var "halt, snö och vägen avstängd"
Har jag hört detta tidigare någonstans?

Men med det kära haukelifjellet i hjärtat behöll jag lugnet och mycket riktigt tog våra rosa skönheter oss förbi de värsta partiet...

Strax efter stannade vi till. Kissnödig som alltid sprang jag ut illa kvickt. Bakom mig hör jag någon ropa "spring inte! ".

Jag behövde inte hinna fatta varför, jag kände det... Vi hade stannat på 4000 m höjd och mina lungor la in en protest!

Men när kissat väl var ute, alla organ satt på rätt plats igen och med mer respekt för höga höjder var det dags att äta lunch :) På gränsen mellan Chile och Argentina, mitt i Anderna, åt jag den mest fantastiska kycklingsopppa! Attans alltså, jag var nära att fria till kocken vår.

Och i samband med detta var det dags att nypa sig i kinden igen! Där satt vi och njöt av maten, på 4000 m höjd och med snöklädda mäktiga bergstoppar runt omkring... Vilken dröm! :)

Efter lunchen och efter 4 timmar i ingenmansland (gränskontrollen) hade fruktpolisen och annan mer normal polis både kontrollerat allas väskor, pass och även tagit kort på sig själva framför bussarna. Någon hann även med att fråga ifall vi var en cirkus.

Vi var sedan ett något trött gäng som senare på kvällen rullade in på campingen i Mendoza i Argentina. Taklaget var snabbt igång att fixa med madrasser och pressningar på busstaket och sedan var det bäddat för oss alla. Att det inte fanns lika många madrasser som personer behöver jag väl inte ens skriva?

Det var bara att ta sin sovsäck och finna sig en liten plätt... :) Var plätten avlång hade man tur.

Det tog sedan inte lång tid innan vi var sovandes under bar himmel och till ljudet av syrsor. God natt.

Under vår första heldag i Argentina ansåg vi att det var tid för lite vin. Vi besökte tre olika argentinska vingårdar och bara njöt av sol och gott vin. Malbec blev en ny favorit.

På kvällen hade vi grillfest med viner från gårdarna. Jag hade först en tanke på att köpa med mig vin hem och gick under dagen och funderade på det underbara påfundet sjöpost.

Då skulle jag ju rent praktiskt kunna skicka iväg några kilo vin och sedan be en bön om att jag någon gång i framtiden skulle få återse flaskorna. Som flaskpost ungefär.

Vågade jag detta? Svar blev absolut nej och vinet avnjöts till middagen och under resten av natten...

Dagen efter var hänga i en park och äta glass det enda som våra kroppar orkade med. Skön dag. Kroppen har även börjat skifta från vit färg till lite grisrosa. Fint.

Jag har även precis överlevt en buschcamp genom det vackra landet Argentina. Men mer om detta nästa gång... Hej svejs och ta hand om er! :)