Great Ocean Road

Flyget lyfter 09.45 enligt biljetten och redo redan dagen innan med packad packning och tvättade kläder ser jag fram emot detta, men måste erkänna att en viss nervositet finns. Alla dessa omfall som finns då man tar sig från A till B. Det visade sig gå precis som planerat, nästan lite för bra faktiskt. Helt klockrent och jag stornjöt när jag väl kom fram till Port Fairy.

Vägen dit från Melbourne var verkligen en intressant resa, inte då det hände något utan snarare av dess motsats. Vi passerade by efter by med deras fallfärdiga stationshus. Marken var snustorr och gräset alldeles brunt. Kor överallt, gårdarna såg fallfärdiga ut. Det var trots kort distans från Melbourne, Outback, eller som man mindre ballt på svenska skulle kalla det, landet. Skulle gärna ha stannat på någon av dessa stationer och upplevt denna kultur, men det får bli en annan gång.

Port Fairy trodde jag skulle vara större. En gata på ca 50 meter med restauranger, caféer, butiker som korsade en gata med lite fler av dessa tidigare nämnda penningpressande turistfällor. Följde man väg nummer två österut kom man till kanalen som leder ut till havet. Givetvis finns det då här en hamn, som har ungefär samma storlek som gästhamnen i Mariefred. Dock serverar de utsökt Fish and Chips, Nice!

Efter en utsökt brittisk snabbmatsdelikatess inser jag att staden ligger under konstant radioskugga och de enda jag kan nå är de sköna lirarna på SOS. Trots att jag inte har förmåga att nyttja Iphonens kartfunktion tar jag mig till en Ö med något mindre känt fyrhus. Ön var väldigt sandig men den fångade mitt intresse med de enorma vågorna som sköljde in och även av de mycket orädda känguruers som levde på ön, och vem kom på hur man böjer ordet känguru egentligen?? Hade jag velat hade jag kunnat klappa dem, även om detta antagligen hade skrämt iväg dem. Jag nöjde mig med några sköna närbilder.

Morgonens insikt: Jahapp, jag såg ju allt igår, så vad gör jag idag?

Jag började med en promenad till mataffären och införskaffande frukost och tog en liten extra sväng i stan. Kom till andra ändan av staden efter knappt 4 minuters långsamt strosande med en matkasse i handen. Där uppenbarade sig en mycket liten surf- och dykshop där man även kunde hyra prylar, tackar! För 40 dollar fick jag en våtdräkt och en bräda för hela dagen, jämför detta pris med Palm Beach där jag hade fått samma utrustning i en timme för det priset, fördelaktigt med landsbygd!

Resterande av dagen var jag 90 procent av tiden i vattnet, och det gick bättre och bättre. Perfekta nybörjarförhållande och inte alls mycket folk i vattnet som potentiella måltavlor för min väldigt olydiga surfbräda. Som student lagade jag till en matlåda som jag tog med till stranden och jag var taggad till tusen. En kille från hostelet jag snackat lite med under frukosten dök sedan han upp med en bräda under armen, dock är det holländska stålet mer köldkänsligt än det svenska. När jag fortfarande njöt i ösregnet och frånlandsvinden gav han upp (vekt…). Jag fortsatte i en och en halv timme till innan jag insåg att det bara var jag och tre till kvar på stranden. Som den smartskalle jag är valde jag att avbryta, pingvinerna (från madagaskarfilmerna) har ett motto som det finns förnuft i, "never swim alone". Men fem till sex timmars surf räcker ganska bra känner jag nu i mina axlar.

På kvällen kommer det massor av nya backpackers och det är en person som fångar mitt intresse. Han bär en hoddie med en väldigt bekant örn, men som dyker åt fel håll, samt även en kalott. Givetvis frågar jag honom var han fått den ifrån och det visar sig att han gjorde värnplikten i den tyska armén som just fallskärmsjägare, världen är liten. Men lite öl och massor av tyska lyckades även denna kväll bli en mycket trevlig sådan. Trots att jag har varit i detta landet och pratat enbart engelska eller svenska gick det förvånansvärt lätt att prata tyska med de, och de var faktiskt imponerade över hur bra det lät. Skönt att den finns kvar där inne. Speciellt med tanke på att jag faktiskt har träffat fler tysktalande personer än engelsktalande på den här resan.

Någon gång under min minimalt traumatiska och väldigt behagliga uppväxt inlärdes jag av någon en viss förmåga att behandla det motsatta könet på ett gentlemanna mässigt vis. Även om denna kunskap inte alltid används. Denna natt gjorde jag det i högsta grad då jag delade rum med fem stycken damer, endast. Trots flertalet olika nationer gick samtalet fram och tillbaka och det var roande att lyssna till dem och komma med en inflikande kommentar här och var. Det jobbiga var dock att jag inte ville väcka dem morgonen efter så jag sov dåligt och vaknade ofta och kollade på mobilen, jag var tvungen att gå upp klockan 6. Jag lyckades men med en viss sömnbrist.

Bussen lämnade Port Fairy vid 7 och eftersom jag var den enda ombord satte jag mig längst fram och snackade med busschauffören. Han började allt det trevliga med att ge mig halva priset på resan eftersom jag såg trött ut, tackar. Synd bara att denna resa givetvis var den billigaste av alla jag gjorde… Men man ska givetvis vara tacksam för det man får.

Vi hade en mycket trevlig resa där han berättade om landskapet, visade sin gård som vi passerade och hjälpte mig med nästa bussbyte. På vägen fick vi också se "The Grey", en kängurutyp jag inte sett tidigare, och nu har jag sett ca 100 stycken.

Nästa resa blev en liten käftsmäll då den var obehagligt dyr. Priserna på alla biljetter ändrades 2013-01-01 vilket gjorde att alla billiga priser vi såg på nätet hos Kylie när jag bokade blev dyrare, men så kan det vara, och ingen ide att tänka på det utan njuta av det som ges. Och denna resa överraskade på fler sätt, på onsdagar (vilket jag var helt omedveten om) så gör lokalbussen en "sightseeing variant". Det vill säga att vi gjorde fyra stopp längs Great Ocean road med raster på 10- 30 min, så att alla hann av, njuta av utsikten och fotografera. Jag fick alltså precis det som alla turistbussar ger, men med lokaltrafiken. Klockrent!

Vädret var dock regnigt och blåsigt vilket inte gjorde mig så mycket, men det gjorde att jag var ensam när jag beskådade de tolv apostlarna, vilket jag kan tänka mig är rätt sällsynt.

Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att åka till Cape Otway, som enligt massor av folk jag träffat här ska vara helt otroligt. Som några uttryckte det; "det är tusentals koalor överallt!"

Apollo bay var mycket inte större än Port Fairy och mindre mysigt. Mer kommersiellt och inte alls samma charm. Tur jag valde rätt ställe att ha två nätter i. Vädret var fortfarande blåsigt med inslag av regn, och ingen skymt av någon himmel eller sol. Med regnjacka på tog jag mig längs den väldigt långa stranden och kollade på den fascinerande strandnaturen. Trots det abnorma molntäcke som med enorm effektivitet lyckas skrämma in turister till väldigt dyra turistaffärer lyckades jag bli röd om båda mina händer. Helg galet vad solen är stark. Om vi hade haft det vädret i Sverige hade vi antagligen blivit blekare.

Kvällen gick åt till att sitta med datorn i knät och styra upp ICA korttrubblet, lugna släktingar som har en tendens att tro att jag brinner upp här borta, samt lösa lite småbekymmer med skolan. Jag kollade lite på de svenska nyhetsmedierna och såg att Australien var på första sidan. Det stod om de bränderna som härjar landet. Samma nyheter hittar jag ganska långt ner i en godtyckligt vald Australiens tidning. Det finns en klockren app till Iphone som uppdaterar om alla bränder på Tasmanien, men den kostar 7 kr och jag kommer antagligen inte ha någon täckning där heller, men det kan ju vara värt ett försök.

Dagen efter fylldes av en lång bussfärd längs andra delen av Great Ocean Road, vilket var hur fin som helst. Nu var vädret bättre och bussen snirklade sig fram längs den lodräta bergväggen till vänster och det turkosfärgade havet till höger. Hur fint som helst och helt klart ett riktigt kul inslag i den tidigare så gråa vardag. Dock gjordes det inga stopp längs vägen denna dag, men det gjorde inget då alla stora turistattraktioner ligger väst om Apollo Bay.

Någon timme senare möter jag upp Eric vid Space Hotel i Melbourne och min lilla ensamresa har tagit slut. Inte till det negativa, det här kan bara bli bra!

Bilder från mitt äventyr kommer så snart vi har hittat gratis Wifi, de är så snåla häromkring så nu använder jag mobilen...