Melbourne

Nu har jag lyckats p**** av alla de tre vägarna i Australien som även ses som turistmål. För åtta år sedan åkte vi (tror jag) på den vägen uppe i Queensland och nu har jag betat av de två här i södra delen av detta enorma land. En bra avslutning på denna etapp av mitt resande.

En stund senare lyckas jag hitta fram till Space Hotel där en mindre solbränd Eric inväntar mig. En snabb incheckning och på väg in i vårat rum möts vi av en vägg, bestående av svett, dålig lukt och en ansenligt mager kvot av syre i luften. Dessutom behöver vi smyga då några fortfarande valde att tillbringa sin tid här sovandes trots att vi var halvvägs mellan lunch och middag. Att gå ut en stund på stan var ett väldigt ömsesidigt beslut.

Utan att ha den minsta koll på vad man ska se eller göra i Melbourne tog vi oss fram med lite gissningar och magkänsla. Det visade sig att vi gick förbi de stora shoppingstråken och andra mindre intressanta platser i denna väldigt stora stad. Efter en stund när värmen börjar bli mindre njutbar omvänder vi våra turistarögon till någon form av glassradar, dock helt utan den effekt vi önskade oss. En och en halv timme senare tog vi ett mer eller mindre panikartat beslut att inmundiga Slushy från 7/11, och skammen att gå dit för att få glassubstitut övervanns av den höga temperatur som rådde. Förvånade över bristen på trevliga glassförsäljare gjordes oss helt klart förvånade, stackars barn…

Kvällen spenderade vi på hostelet genom att prova deras restaurang, bar och biljardbord. Ett lagom sunkigt ställe och det var tillräckligt för oss då vi de två kommande dagarna skulle få prova på nattlivet med guider. Under biljardspelet blev vi utmanade av en nya zeeländare och hans bihang, och trots Erics jetlag och min absoluta oförmåga att lyckas få ner dessa runda färgade träklot i små irriterande hål, lyckades vi ge dem tre goda matcher innan vi båda var för trötta.

Dagen därpå gjorde vi en räd mot de extremt låga priset på elektronik i detta annars dyra land. Eric införskaffade den nya Go Pro- kameran och som små barn på julafton satt vi och kollade, lekte och pillade med denna. Nu gäller det bara att lära sig surfa så att den kommer till användning.

Kvällens mål var Roof Top Bar i centrala Melbourne där vi mötte upp Erics syster Sandra, hennes vän Lindell och Lindells pojkvän. Med detta sällskap insöp vi Australiensk pubkänsla och detta var mycket angenämt trots det faktum att Eric led av jetlag. Oddsen talade mot det, men jajjemän, under denna trevliga kväll dyker Pakistaniern upp, det tidigare nämnda bihanget. Inget ont om honom, han är väldigt trevlig och artig och inte särskilt påträngande, men han är lite ensam och svårförstådd. Som tur var hade han blivit ditbjuden av två vänliga själar, som såg väldigt kära ut, så han hade ett enormt leende som tillsammans med hans pakistanska dialekt gjorde att han förvandlades till en liten solstråle på terrassen.

Dagen efter fixade vi med kommande resor och bokningar gjordes. Därefter mötte vi upp gårdagens sällskap vid Victoria markets, som kan beskrivas som Strängnäsmarknaden, fast varje dag. Skaldjur, frukt, grönsaker, delikatesser, turistprylar, och annat skit du inte visste att du behövde samlat under ett tak. Efter att ha trängt oss runt där tog vi oss till Eureka Tower och där beskådade vi staden från en väldigt hög altitud. Staden bjöd dessutom på en kyrka, stadens äldsta byggnad, som alldeles nyligen hade fyllt 100 år.

Efter detta var det ombyte som gällde till kläder som kan anses vara finare, det vill säga inga flip- flops eller shorts. Vilket begränsade mitt urval av kläder och reducerade min tid av "hm.. vilka kläder ska jag ha idag?" från 60 sekunder till 2. Vi tre grabbar gick snabbt ner i hotellets bar och hann med en öl, och massa youtubeklipp där vi jämförde våra nationers olika sporter innan tjejerna anslöt. Vi lärde oss reglerna i Kricket och australiensisk fotboll, och vi bjöd på bandy och Zlatans cykelspark mot England.

Vi vidtog åtgärder för att undvika svält på en av de finare restaurangerna i staden och med fyllda magar fortsatte vi senare mot kasinot. Efter diverse jättekorta övervägande valde vi att inte spela utan använde våra surt förvärvade pengar till att dricka öl istället på de olika pubar och klubbar som fanns i samband med detta frosseri av dåliga odds och diverse annan sannolikhetslära.

Söndagen bjöd på ett tjockt molntäcke och vi tog en lugn dag där vi nästan åkte med en Sightseeingbuss, men eftersom den var lika full som röda linjens tunnelbana mot Mörby centrum kvart i 8 en vanlig arbetsdag valde vi att hoppa över detta, trots att vi hade väntat på bussen i 30 minuter.

Nu har vi precis avslutat ompackningar och förberedelser inför morgondagens tidiga avfärd mot Hobart. Snart ska vi iväg och säga hejdå till Erics syster och tacka henne med vän för helgen, för det får man lov att säga, att trevligt värre har det varit!

Skriver snart igen och bilderna kommer upp så småningom.

Johan och Eric