Juldagens morgon, vaknar stillsamt av Kokaburrornas skratt och en väldigt ivrig Oliver som väldigt gärna ville ha ner samtliga u hushållet till den mindre organiska granen. Efter att ha flugit över ekvatorn och lite till är kroppen inte riktigt med i matchen och att gå upp före klockan 6 är precis som om jag hade gått upp 10 hemma i Svedala.

Väl nere kring det plastiga substitutet öppnade Oliver frenetiskt presenter och delade med hög hastighet ut de som inte var märkta med hans namn. en mycket glad Kylie kollade storögt på de fina vinglasen som under resan upptog 95% av handbagaget. Väl värt! Jag fick också julklappar, och de träffade, föga förvånande, mitt i p**** Två surflektioner och en badhanduk med bilder på surfare. Så om jag inte lyckas med lektionerna kommer jag ha en handduk som alltid kommer reta mig, bra motivator.

Själva juldagen var kall och regnig, och ja det var kallt, för en temperatur på 15 grader är inte särskilt mysigt. Tråkigt för alla barnfamiljer som ville vara ute på stranden.

Boxing day, eller som vi kallar den annandagen var inte mycket bättre vädermässigt. Vi planerade en tripp till Blue mountains men den ställdes raskt in då min bror smsade och frågade om de fick komma och besöka oss i några dagar. Hur kan man säga nej till det?

De hann inte mer än komma till ön innan jag tvingade på dem bättre skor och en varmare tröja och sen drog vi. Vi blev avsläppta på en brygga i nationalparken väst om ön. Tyvärr lämnade jag kartan på sängen. Jag bestämde därför vägen med hjälp av intuition. Vilket var lyckat då vi efter en del promenerande lyckades hitta ett vattenfall. Vägen hade slutat en bit innan men tack vare ljudet lyckades vi hitta det. Vattenfallet hade kunnat vara sjukt mäktigt men det var inte så vattenfyllt vid tillfället. Bäckfåran var fylld med stora stenblock och det sipprade endast vatten ner från fallet. Vi hängde där ett tag och sen föreslog jag att vi följer bäckfåran ner. Tanken att gå samma väg tillbaka var ju skittråkig, men vi hade verkligen ingen aning var vi skulle hamna. Med positiv anda hoppade vi från sten till sten i säkert en kvart innan fåran abrupt tog slut och vi hamnade på havsbotten. Som tur var är Australien betydligt mer påverkat av tidvatten än Sverige, så vi gick på botten för att komma tillbaka in på en stig. Då upptäckte vi den första kängurun. Som Japanska turister gick vi lös med kamerorna.

Vi försökte sedan hitta en utkiksplats jag hade sett på kartan, vi kan ha hittat den men det var så mycket träd i vägen så vi fick ingen "WOOOW- upplevelse". Under vägen dit tycker jag att det känns fuktigt och irriterat på hälen och slänger ett getöga på den. Där sitter en slajmig blodigel och tar sig ett rejält skrovmål. Efter en del flickaktiga tjut men ett väldigt manligt robust avlägsnande av den fortsatte äventyret med ett ymnigt blödande sår.

Följande dag valde vi att göra mindre äventyrliga äventyr. Vi åkte med Kylie till ett supermarket och köpte Promite till Karin och tygpåsar till mor. Därefter gick vi på promenad. Vi följde vattenlinjen på fastlandet längs lyxhus och marinor. Efter en halvtimmes promenad gjorde vi halt och inmundigade milkshakes. Mycket gott!

Resterande dagen tillbringande med mycket paddlandes och badandes. Nu när detta författas sitter de två andra nordborna med en kortlek. Jag skall hjälpa Kylie med maten, och sen planera för morgondagen då Emelie kommer!