Vietnamesiska tuppar väcker mig istället för alarmet i mobilen. Efter att vi käkat frukost åker vi buss en liten bit tills vi kommer till Mekongfloden där vi stiger ombord på en liten båt. Vi ska ut på de "flytande marknaderna". Det är helt enkelt en massa båtar som flyter omkring och säljer livsmedel till schyssta priser. Det är här istället för i affär man handlar om man bor i området. Vissa båtar är lustigt målade, med ögon och munnar och klara färger. Det är tydligen en tradition från förr (inte så värst längesen) då det fanns krokodiler i floden. Nerifrån ser dessa målade båtar ut som stora fiskar eller monster och det skulle avskräcka krokodilerna från att närma sig och anfalla båten. Det finns dock inga krokodiler kvar, folket i området käkade upp alla som fanns.
En man med båt kör upp till oss och binder ihop sin båt med vår. Vi märker snabbt att detta är en del av turen. Han har nykokt kaffe, frukt, och diverse drycker. De gör ett särskilt iskaffe här, som jag väljer att smaka. En skvätt kondenserad mjölk, starkt kaffe, och en massa is. Han blandar två i taget ståendes i den gungande båten. Det är inte första gången han gör detta, det märks när det kommer svallvågor från andra båtar och han bara fortsätter. Vi betalar en dollar styck och han kör iväg. Väldigt gott!
Man kan se vad de olika båtarna säljer genom att de har en hög bambupinne uppstickande från båten med varan ifråga i toppen av pinnen, t.ex. en spetsad ananas eller en påse tomater. Guiden berättar att man använder flodens vatten till att tvätta sig, sina kläder, samt livsmedel och annat, samt som dricksvatten. I nästa mening informerar han om att "toaletterna" på alla dessa båtar består av en liten pall och ett hål i aktern. Allting hamnar direkt i flodens vatten.

När turen är över och vi åter är på land går vi igenom en butik för att komma till bussen. Här smakar vi stekt groda. Smakar som torkad fisk ungefär - inte illa, men inget jag skulle äta igen såvida det finns andra alternativ. Nu åker vi iväg de sista timmarna till Saigon! Jag är mycket nära att slå iPaden i ansiktet vid flera tillfällen när jag försöker läsa längs de vietnamesiska vägarna...