Idag åker vi mot Saigon (Ho Chi Minh City)! Vi har beställt frukost till 06.15 eftersom vi ska åka buss kl.06.45. Vi får halva frukosten 06.15, och andra halvan kl.06.40, så den halvan får hänga med in på bussen! När vi närmar oss gränsen till Vietnam bes vi att ta fram varsin dollar och lägga i passet innan vi lämnar det till gränsvakterna. Vår guide, Lap, berättar att detta kommer att skala av processtiden med 1-2 timmar. Mycket riktigt väntar vi inte mer än 20 minuter för hela gruppens passgenomgång. Väl investerade åtta kronor! När vi kör vidare mot Saigon kör vi på kanske de sämsta asfaltvägarna jag någonsin haft (miss-)nöjet att färdas på. Det var som om vägen byggts av berusade barn. Det skumpar, hoppar, skakar, och skallrar (i rutorna) KONSTANT! I typ fyra timmar. Jag försöker sova i bussen men det känns svårt när kroppen blir luftburen två gånger i minuten. En i gruppen slog sig själv i ansiktet av misstag för att bussen hoppade. Så när någonting är riktigt jävla dåligt så ska jag inte längre använda några ful ord, utan helt enkelt säga att det "är som vägarna i Vietnam".

Innan vi kommer till Saigon ska vi övernatta i en by ca fyra timmar därifrån. Det kallas för "homestay" och går ut på att man ska bo hos några vietnameser. Jag har föreställt mig att vi ska sova i ett skjul eller en hydda utan el och toalett och typ fläta korgar eller hattar eller något annat lantligt och mysigt. Inte alls. Vi ska allihop, både vi och den andra gruppen, sova på samma ställe, som alltså är rätt rejält - vi är över 30 pers sammanlagt. Det är rätt stort. Bebyggelse, små bäckar, en massa djur, enskilda rum med två sängar med myggnät i varje, wifi (!), ett kylskåp med kalla drycker, fläkt på rummen. Inte alls som vi tänkt oss. Rummet vi sover i är gjort av växter och tegel och har fönster utan glas och ca 30 cm ner från taket är det bara bambu mellan taket och tegelväggen. Väldigt öppet med andra ord. Det är varmt dock, så det gör inget. Myggnät, djungelolja, och massvis med små ödlor håller nere myggbettsräkningen till 2. Många i gruppen sover sin bästa natt här ute på den vietnamesiska landsbyggden.