Idag lär vi oss om folkmordet i Kambodja 1975-1979 som utfördes av Pol Pot och hans Khmer Rouge (röda khmererna). Vi besöker Killing Fields som är ett slags avrättningsläger utanför Phnom Penh. Det fanns över 240 stycken sådana platser runt om i landet. Här samlades Pol Pots politiska motståndare in efter att de hade arresterats och torterats under olika långa perioder, för att avrättas. "Politiska motståndare" innefattade bl.a. alla lärda människor, alltså alla som hade en utbildning, kunde tala ett främmande språk (exempelvis engelska), läkare, lärare, ingenjörer etc etc. Det kunde räcka med att man hade glasögon för att rättfärdiga tillfångatagande, för det var ett tecken på lärdom. Dessa egenskaper och färdigheter skulle "dras ut med rötterna", som guiden uttryckte det, vilket innebar att man avrättade hela familjer/släkter om en medlem t.ex. var utbildad. Detta för att inte barnen skulle växa upp och hämnas sina föräldrars/släktingars död. Avrättningsmetoderna var billiga. Man slösade inte på ammunition. Det kostade för mycket och dessa människor var inte värda det. Spädbarn slog man ihjäl mot ett träd medans mamman såg på. Mammorna tilldelades slöa knivar. Vakterna vill att de skulle ta sina egna liv av sorg för barnet - på så sätt blev det mindre jobb. Efter att de manliga fångarna fått gräva sina egna massgravar sattes en fånge i taget på knä framför graven och slogs därefter i bakhuvudet med olika redskap - det kunde vara en hacka, en yxa, eller en kraftig bambupinne. Tanken var att de skulle falla framåt i medvetslöshet så att vakterna inte skulle behöva lyfta fångarnas kroppar. Hade de tur så dog de direkt, annars begravdes de levande, efter att DDT och andra kemikalier spriddes över dem för att dölja lukten av tusentals lik för människorna som bodde i närheten av lägret. Man spelade hög musik under avrättningarna för att dölja skriken från offren. Ingen visste tydligen riktigt vad som försegick i lägerna förrän efter folkmordets slut 1979.

Vi fick också besöka skolan som byggts om till tortyrläger/fängelse, s.k. S-21 (Security 21). Här hamnade en del av de som arresterats och skulle torteras tills att de erkände vad det nu var de "misstänktes" för. De skulle också ange andra som var politiska motståndare, och torterades tills att de gjorde detta eller dog. På detta sätt fick Röda Khmererna in en väldig massa människor som skulle avrättas. Metoder som användes var bl.a. dra av naglar och bröstvårtor med tänger, elshocker i öronen, skorpioner och tusenfotingar, syra i näsan, hängas upp i händerna bakom ryggen till offret svimmade av. Tappade de medvetandet trycktes deras huvud ner i stora kärl med mänsklig urin och avföring så att de skulle vakna, för att sedan hängas upp igen. Fångarna blev även misshandlade med alla möjliga tillhyggen, t.ex. tvinnade elkablar, eller annat som skapade stora köttsår. I dessa sår tryckte vakterna sedan in salt och chili för att få fångarna att ange andra människor som kunde arresteras. När de var tillräckligt nedbrutna skickades de till avrättningslägerna där de längtade efter att få dö. Hundratals fångar avrättades i varje läger varje dag, och det räckte att ha runt 10 vakter i hela lägret, så pass nedbrutna var offrens vilja att leva.

Ungefär en fjärdedel av landets befolkning dog under dessa fyra år. Ca 14 000 människor dödades via S-21. Endast sju personer överlevde lägret, tack vare att vakterna inte hann döda alla fångar när vietnamesiska soldater intog staden. Vi fick träffa två av dessa. Den ena kunde knappt se och höra till följd av bl.a. elshockerna och den andra hade bl.a. fått alla sina tänder utslagna under sin vistelse här. Guiden berättar av hälften av Kambodjas nuvarande befolkning är under 20 år gamla.

Det känns konstigt att gå på restaurang efter detta och man känner sig ganska bortskämd med att så lätt ha tillgång till mat och andra bekvämligheter. Vi käkar gott på ett ställe som heter Friends. De lär upp utsatta ungdomar i hur en restaurang drivs, både via kök och service. De håller hög klass och har en fantastisk meny. Rekommenderas!

Iväg till kickboxningen! Här får vi göra av med lite energi. Väldigt fräsch lokal och vi har två instruktörer med oss, en av dem är Moe från baren.

När vi kommer tillbaka till vårt hotell finns det ingen el. Fint. Efter ett tag kommer den tillbaka, men slocknar lite sporadiskt under ca en timmes tid. På kvällen äter vi igen på Friends, för att utforska menyn lite till :) Imorgon bitti ska vi springa en runda längs Mekongfloden. Möts kl.6 i lobbyn!