Dag 13 Smokey Mountain

Sitter i en tavla och skriver morgonens blogg. Framför mig där jag sitter på verandan till vår lilla "cabin" breder Smokey Mountain ut sig och har dragit ett fint molntäcke över sig.

Vi vaknade som vanligt skapligt och nu är det redan söndag. DT, Caféet där vi åt frukost igår har stängt idag men vi hade ju fått reda på ett annat ställe genom våra nya bekanta. Western Sizzling hade en enorm frukostbuffé och vi kunde välja allt mellan himmel och jord. Och vi menar verkligen allt: ägg i alla former, bacon, kyckling, potatis, korvar, pannkakor, frukt, bär, bröd, tårtor, glass, godis…Det var bara att hugga in. Här skulle vi också möta Brenda och Trip för dagens utflykt. Det tog oss fem minuter att köra dit och ytterligare 20 för att bli proppmätta. När klockan blev 10:30 gick vi ut och mötte våra vänner. Vi bestämde att vi skulle åka en bit på Blue Ridge Parkway för att titta på utsikten från några utkiksplatser. Vi åkte i väg och kom fram till några väldigt spektakulära platser. Vi stod som förstummade över utsikten. Trip berättade att han brukade åka hit med en fällstol och en god bok för att bara vila och njuta av utsikten. Vi förstod honom!

De frågade sen om vi ville stanna en natt till då det fanns mycket att se och vi hade väldigt trevligt tillsammans. De visste om ett litet mysigt hotell i närheten av deras hus och som de brukade besöka. Trip och Brenda var medlemmar i en bilklubb och ordnade ett årligt familjerally bland bergen. Det var en idé de kommit på för att alla medlemmar skulle träffas och ha lite roligt tillsammans. De var ungefär 30 personer med i gruppen och de åkte en slinga och försökte hitta svaren på den frågesport Trip gjort. Slingan avlutades med en gemensam lunch på något fint ställe i bergen. Den senaste tiden hade det blivit det hotell vi just checkat in på. När det var klart bestämdes det att vi skulle parkera vår bil och åka gemensamt i en bil. Rolle tyckte det var ett mycket bra upplägg för att då fick han äntligen titta åt alla sidor under färden. De gula strecken mitt på vägen ser ju likadana ut överallt. Innan vi drog iväg skulle våra vänner först ta en sväng förbi sitt hus för att rasta sina hundar. De bodde väldigt trevligt i ett trähus som de ritat och designat själva. Det låg fint i en lite glänta i skogen. När hundarna var rastade kunde vi dra iväg. Vi åkte till fler fina utsiktsplatser och Rolle fotograferade. Det var otroligt fint i bergen. Man blir helt tagen av utsikten!

Vi stannade vid ett ställe som heter The Orchard at Altapass vilket är ett ställe folket i bygden vill värna om. Vi lyssnade på en fantastisk familj med tre generationer som spelade Bluegrass. Uppträdandet började med de yngsta. Det var tre småflickor som spelade fiol och de lite äldre barnen spelade banjo, gitarr och bas. De vuxna bildade ett mycket välspelande Bluegrassband. De flesta i bandet hade vunnit priser i Nashville som bästa banjospelare, mandolinspelare och gitarrspelare. Lite historia här om stället: "Though the land was bought as a preservation project, the new owners recognized that they had much more than Blue Ridge Parkway views and heritage apples to preserve. "Kit" Trubey, together with Bill and Judy Carson, began a journey: to preserve the unique history and culture of Altapass, and to use The Orchard at Altapass location to showcase it." Läs mer på deras hemsida om det verkar intressant. Denna Bill Carson har en brokig historia. Han har arbetat på IBM och hjälpte NASA och var mycket inblandad i månlandningen. Han har också varit med att utveckla GPS. På Bluegrassfestivalen var han också med och dansade sig igenom båda kvällarna. Idag är han också välkänd i bygden som en mycket god "Storyteller". En mångsidig man, alltså, som vi verkligen skulle vilja ha haft tid att prata mer med.

För att vi skulle få åka på vägar inga turister hittar bytte vi deras Toyota RAV4 mot en fyrhjuling. Det blev lite mera off road med den. Vi åkte på små vägar, över tomter och gräsmattor. Det var ställen vi själva aldrig skulle våga oss på att åka. Det var skyltat med "No Trespassing!" och vi såg för oss hur en hillbilly skulle komma ut med bössan i högsta hugg.

Efter den mycket roliga färden blev vi bjudna på lite öl och vin på deras fina, stora altan. Det såg ut precis som man förställer sig en veranda i ett amerikanskt hus. Det var sköna gungstolar att sitta i och se ut i skogen. De hade valt att inte ta ner träd för att få utsikt över bergen för de tyckte att det kunde vara skönt att ha lite mer ombonad tomt. När vi satt där hörde vi något som surrade. Är det stora bin, tänkte vi. Nej, det var kolibrier som besökte husets fågelmatsautomater. För att mata kolibrier hänger man ut behållare med sockervatten. På verandan, som var i vinkel, fanns en behållare i varje ände och de pyttesmå fåglarna flög mellan dessa två. De tog genvägen inne på verandan och vi såg, men mest hörde dem svischa förbi rakt igenom vår konversation.

När vi satt där och pratade frågade Brenda och Trip oss om vi ville stanna en natt till för att vi haft så trevligt och att det fanns så mycket mer att se. Trip hade en rundtur där vi skulle få se floder och vattenfall. Vi kunde också få övernatta i deras gästrum om vi ville det. Vi tackade ja till det erbjudandet för det kändes mycket trevligt att umgås med dessa fina personer. Denna natt skulle vi dock sova i det fina Big Lynn Inn i Little Switzerland och det ingick en middag i priset. Våra vänner skjutsade oss dit och gjorde oss sällskap under middagen. Det var en god trerättersmeny med en delikat äppelpaj som dessert. Som en avslutning på kvällen tog vi ett glas vin på vår lilla veranda och såg när ljusen tändes i husen nedanför i dalen. Man kunde också se billyktorna på bilarna som klättrade upp för de krokiga vägarna. Vi gick till sängs i vår mysiga lilla "cabin" och Rolle såg fram emot att gå upp tidigt och försöka fånga soluppgången med sin kamera.

God natt!