Dag 20 på vår resa mellan Chicago och New Orleans. Idag hade vi väckarklockan ställd för första gången på resan "bara för säkerhets skull". Men det hade ju inte behövts då Rolle var vaken 06:00 som vanligt. I dag skulle vi på alligatorjakt med Louisana Swamp tours. De skulle plocka upp oss utanför hotellet 08:00 så vi var tvungna att vara vid frukosten senast 07:30. Vi var lite tidigare än så för att vara säkra på att ut/in checkningen skulle klaras av, för vi hade bestämt oss för ytterligare en natt i New Orleans. Detta klarades snart av och vi kunde som första gäster inta frukostmatsalen. Exakt klockan 08:00 kom bussen (Vi trodde nästan att chauffören var svensk för det var första gången någon var i tid). Hon fick tråckla sig igenom French Quaters många varv för att hämta upp på olika hotell. Alla gator är enkelriktade för det är väldigt trångt och många bilar, både parkerade och rullande, som ska samsas på gatan. Tillslut var alla med och det tog cirka 30 minuter för oss att komma till Louisiana Tours ställe utanför stan. Väl där fick vi vänta en stund innan vi fick sätta oss i vår air boat. Det fanns plats för sex passagerare och en captain. Vår hette Captain Junior. Han visade sig vara en rolig och kunnig guide. Innan vi drog iväg fick vi lite information kring säkerheten ombord, vart flytvästar och livboj fanns. Hoppas vi inte behöver använda dem, sa kaptenen, som vi behövde igår, fortsatte han, med ett brett leende. Skulle vi tro honom eller inte? Han sa också att vi kunde ställa vilka frågor vi ville, han sa att han skulle besvara dem alla, men han tillade sedan att om han inte kunde svaret skulle han ljuga. Så drog vi iväg ut på öppet vatten och han visade vad båten gick för. Det var en enormt härlig känsla när han drog på och vi nästan flög fram över vattnet. Ljudet var öronbedövande men vi hade fått hörselkåpor så vi kunde njuta i fulla drag. När vi närmade oss infarten till träsken saktade han ner farten och vi smög in i kanalen. Captain Junior stannade till på ställen där han visste att det fanns alligatorer och vi fick se fler mindre exemplar. Det var väldigt häftigt! Han tjoade på dem och de kom fram intill båten. Alligatorer kan bara se världen i svart och vitt och därför lockade kaptenen till sig dem med hjälp av mashmallows. Han slängde ut marshmallows i vattnet nära båten och alligatorerna kom simmande och tog dem. På ett ställe plaskade han i vattnet och en alligator kom fram till båten. När den var tillräckligt nära kunde de på båten, som ville klappa den på ryggen. En av alligatorerna snärtade med stjärten så det stänkte upp i båten och blötte ner en av passagerarna, och det var ju roligt. Kaptenen ville att vi skulle få se en riktigt stor alligator så han tog oss till ett ställe där han visste att de fanns. Vi hittade en och den var verkligen stor. Den gillade också mashmallows och vi fick se den på riktigt nära håll. På riktigt nära håll fick vi också träffa Bosse, en liten månadsgammal alligator som Captain Junior hade med sig på båten, i en balja. Vi fick hålla i den och Junior berättade att alligatorn varit utrotningshotad i Louisiana men att man nu föder upp dem och planterar ut dem för att behålla stammen. Han berättande också att träsket är bottenlöst och om man ramlar i är det svårt att komma upp. Ju mer man rör sig desto fortare sjunker man. Det är som kvicksand. Det som växer där, träd och andra växter, slingrar sina rötter om varandra och har alltså inte kontakt med botten. Träsket kan se olika ut från dag till dag. Som ett stort pussel, sa han, som läggs om varje dag. Han var en duktig guide och kände väl till träskmarkerna då han var född och uppväxt här. Även om han lekte med alligatorerna och ibland jämförde dem med hundar hade han respekt för hur farliga de kunde vara. Alligatorer är snabba djur, om de simmar med huvudet över vattenytan kan det gå så fort som 25 Km/tim. men om de simmar under vatten så är hastigheten cirka 30 Km/tim. Springa på land kan de också, korta sträckor kan de nå nästan 40 Km/tim. Om du blir jagad av en alligator, sa han, är enda sättet att komma undan att springa till den person som finns bredvid dig och hoppas att alligatorn väljer den istället. Tiden gick fort ute i träsket och snart återvände vi till hamnen och bussen som tog oss tillbaka till New Orleans.

Väl tillbaka på hotellet bestämde vi oss för att gå och äta lite mat. Vi hittade ett ställe som hade Cajun-mat på matsedeln och valde catfish med cajunkryddor. Det smakade mycket gott! Vi tog en promenad i det ljumna regnet och hamnade i ett köpcenter. Där kikade vi lite i affärer, hann med en kopp kaffe och gjorde lite inköp. Sakta gick vi vägen tillbaka via strandpromenaden, till våra kvarter och vårt hotell.

Lite senare tänkte vi att vi skulle ta en sista sväng på Bourbon Street. Vi hade ju inte riktigt hittat cajunmusiken här. Först satte vi oss på en restaurang där man fick bord på en balkong, lite ovanför gatan. Det var riktigt trevligt att sitta en bit upp och beskåda folklivet nere på gatan. Hög musik och stimmiga människor hördes och sågs nedanför. Vi åt och drack, igen, och det var verkligen en god måltid som vi inledde med svalkande moijto. Efter den goda måltiden gick vi ner i vimlet och hittade ett ställe med cajunmusik. Förutom bas, trummor och elpiano spelades det på dragspel, tvättbräda och skedar. Ett otroligt drag! Folk dansade och tjejen som spelade på tvättbräda gjorde ett fantastiskt solo som hon avslutade med att gå ner i spagat. Folket jublade och hon drog in en hel del dricks på det knepet! Vi kände, efter en lång dag, att det var dags att dra hem och avsluta kvällen. God natt!