Nu är jag i Kota Kinabalu (allmänt kallad KK), huvudstad i delstaten Sabah. Under andra världskriget ockuperades Malaysia av Japan och under slutstriderna 1945 bombades hela staden sönder och samman av brittiska styrkor. Bara ett fåtal byggnader överlevde, däribland en klockstapel (bilden), rest till minne av officer Atkinson som dog 28 år gammal år 1902.

Efter gårdagens propellerflyg från Bario till Miri och sedan helt nytt jetplan (Air Asia har en otroligt modern flotta) hit till KK, har jag ägnat dagen åt att planera mitt fortsatta resande. Och det är inte så många dagar kvar kan jag meddela. Flyger hem den 23 juli och på morgonen den 24:e kan jag åter beträda svensk mark. Känns bra. Börjar känna av att jag kuskat runt i över fem månader nu. Det blir allt tyngre att bryta upp och åka vidare och svårare att engagera sig i vad nya platser har att erbjuda. Men har mycket kvar att uppleva på fantastiska Borneo. Imorgon åker jag till ett stort urangutang-reservat för att få se dessa ståtliga apor ännu en gång. Blir bussresa på ca fem timmar. Var ett bra tag sedan jag åkte buss någon längre sträcka nu. Skämt bort mig och flugit mycket då det är väldigt billigt med de olika lågprisflyg som finns.

Ikväll god mat, ett par dito öl och tidigt i säng.