I Yogjakarta på ön Java i Indonesien sedan ett par dagar. Yogjakarta är en ganska trevlig stad med ca 400 000 invånare. I dess närhet finns det aktiva vulkaner, bergsområden och mängder av mer än 1000 år gamla hinduiska och buddhistiska tempel. Idag har jag besökt hindutemplet Prambanan (bilden) som var överraskande ståtligt. Templet byggdes på 800-talet men bara ett århundrade senare övergavs det och vid en jordbävning på 1500-talet förstördes det nästan helt. På 1930-talet påbörjades ett restaureringsarbete som pågår än idag.
Indonesien är inte vilket land som helst. 245 miljoner invånare (fjärde folkrikaste), ca 17 000 öar, 300 olika språk och nästan två miljoner kvadratkilometer stort. Det lilla jag sett av det väldiga landet har varit positivt. Mestadels vänliga människor, ganska rent och fint och relativt välutvecklat. Påminner en hel del om Malaysia.
Här i Yogjakarta är det dock rätt påfrestande att vara (västerländsk) turist. Det finns ett enormt överutbud på cykeltaxis så man blir bitvis ett "jagat villebråd" när man rör sig ute. Finns även många personer som tilltalar en och är väldigt trevliga men samtalen leder hela tiden till att man ska följa med till någon butik. Och så det vanliga med butiksägare som ropar efter en och en del tiggare som alltid. Har mestadels varit besparad från sånt här i Filippinerna och Malaysia så lite jobbigt att hantera igen. Enda sättet är att ignorera personerna. Det känns självfallet väldigt otrevligt till en början men är helt ogörligt att vänligt besvara alla tilltal man får under en dag. För en stund sedan gick jag med enbart ett vykort i handen (ingen ryggsäck eller väska) till en postlåda. Under den korta promenaden blev jag erbjuden skjuts till alla möjliga platser och fick hotellförfrågan. Jag vet att de bara försöker få ihop till brödfödan men med enbart ett vykort borde det väl vara uppenbart vart jag är på väg och att jag redan har någonstans att bo.
Det är kul att se olika lösningar i lokaltrafiken. Åkte lokalbuss till templet idag och att köpa biljett och gå ombord hade de löst lite annorlunda. Bussen stannade bara vid särskilda hållplatser där det fanns en spärrvakt och ett litet upphöjt bås att vänta i. Man betalade och fick tillträde till båset och sedan var det bara att vänta på rätt buss. Väldigt annorlunda. Och personalkrävande. Billigt var det också. 3000 rupies (2 kr) för den 17 km långa resan. Undrar hur de får ihop kalkylen. Finns en bild på en hållplats i albumet.
Nu sitter jag på en liten restaurang och dricker en draft beer på flaska. Ja, ölen heter faktiskt Draft beer av okänd anledning. Det är en indonesisk öl som är helt ok. Men dyrt med öl i muslimska Indonesien, ca 20 kr för en stor (62 cl) flaska. Så det blir måttliga mängder och kanske bra det efter alla öl i Filippinerna.
Imorgon upp i till en bergsplatå på 2000 meters höjd. Vet inte om det finns internet där så kanske dröjer ett par dagar till nästa rapport.