Här kommer ett till inlägg, från de senaste dagarnas äventyr.

Vi har under onsdagen och torsdagen varit på operation, där fick se många olika operationer, allt från neurokirurgi till ortopediska operationer.

En av de första operationerna var på ett barn med "vattenskalle" där det samlas för mycket vätska i skallen vilket gör att skallen växer mer och mer och blir tillslut orimligt stor för barnet och för att mamman skall kunna bära barnet. Det opererades då in ett dränage nere från ljumsken upp till ett hål i skallen, som gick under huden. Tanken är då att skallen dräneras kontinuerligt för att hålla en normal nivå av vätska i skallen.

Tyvärr var barnets hjärna underutvecklad med endast de vitala funktionerna såsom andning och cirkulation, så läkaren trodde inte att barnet skulle bli äldre än ett år.

En av de andra operationerna var av ett större bråck på armen på en yngre tjej, där de förstorade kärlen opererades bort. Det var intressant att se hur kirurgen stängde av kärlet och separerade det från annan vävnad innan de tog bort det.

En av de sista operationerna vi var med på var när en dålig njure togs bort, där kirurgen gick in från framsidan av buken, så det blev en ganska stor process med att komma till rätt djup men också sy igen allt.

Det är ett litet utdrag av de operationerna vi har varit med om under de här två dagarna!

Det är lite andra roller i operationssalen än vad det är i Sverige, det som tydligast märktes var skillnaden på anestesi-sköterskan och anestesiologen. Då jag (Joel) bara har en förutfattad bild av operationer i Sverige så utgår jag ifrån den. Anestesi-sköterskan övervakade och plockade fram och bort saker, men läkemedel och intubering/extubering gjordes av anestesiologen, alltså en läkare. Det verkade som att anestesiologen kunde ha ansvar för två salar samtidigt och sköterskan fick säga till om det behövdes en justering av medicineringen.

Som jag sa tidigare har jag ingen erfarenhet av operationer i Sverige men jag tyckte det var mycket saker som inte hörde hemma i en operationssal, till exempel mobiltelefoner och dagstidningar. Jag var däremot väldigt imponerad över hur noggranna de var i ingreppen och de lade stor vikt vid att sy ihop vävnaden så skickligt som möjligt för att förenkla läkningsprocessen.

Under fredagen var Marcus på maternity (förlossningen) och jag var på casualty (akutmottagningen), där jag fick sätta en hel del pvk:er och hjälpa till vid olika trauman och Marcus var med och hjälpte till vid flera förlossningar.

Idag lördag har det under eftermiddagen regnat och åskat massor. Här i Windhoek kan det dröja månader mellan att det regnar och när det väl regnar så öser det ner och översvämmar vägar men det finns verkligen en glädje hos människorna här när regnet kommer. Det är inte som survädret hemma i Sverige där det är ovanligt med veckor utan regn, och att solen tittar fram direkt efteråt är ingen självklarhet.

Vi var tidigare idag och handlade, främst vatten för det går verkligen åt, men också allt annat vardagligt som behövs. Det var en helt vanlig handling som är lika rolig som i Sverige, om det inte vore för att en orm hade kommit med pallarna med potatis från Sydafrika. Det var stor uppståndelse innan ormfångaren hade kommit och tagit ormen i sin tunna. Det märktes tydligt att respekten för ormar var större här, eftersom det finns betydligt giftigare ormar än vår huggorm tex. svart och grön mamba, flera sorters kobror och puffader.

Tiden här nere faller mer och mer in i en vardag så även om det är ständigt nya upplevelser så känns det som vi har börjat hitta våra rutiner i allt från träning till att handla.

Löpningen är för övrigt väldigt mycket jobbigare här än hemma och det beror säkert på att vi befinner oss högre upp, värmen och att luften är torrare.

För att fördriva tiden och hävda sig tävlar jag och Marcus ständigt i olika grenar, allt från att hålla andan i poolen, göra flest armhävningar till få mest poäng i spel på telefonen.

Nu är det snart dags för barbeque, men det får Marcus skriva om.