Vi startade första "riktiga" dagen tidigt. Efter en god frukost på hotellet begav vi oss ut på gatorna.

Vi bestämde oss för att gå till fots till Ho Chi Minh-mausoleet. Vi fick veta att man var tvungen att komma dit tidigt, för det var en av stadens populäraste turistmål. En enkel promenad på några km bara, så nog skulle vi komma dit hyfsat tidigt!

Att navigera trafiken i Hanoi är lite annorlunda. Hemma följer t.ex. folk trafikljusen. Här verkar de flesta antingen blinka gult/vara släckta, eller så är de bara oviktiga. Endast i vissa korsningar stannar man för rött ljus och övergångsställen/grön gubbe betyder inte så mycket. Att försöka vänta ut trafiken för att korsa är bara att glömma, ingen stannar någonsin.

Men är det något som fungerar väldigt mycket bättre än i Sverige så är det blixtlåsprincipen. Här är varje korsning ett blixtlås! Bilarna (och framförallt motorcyklarna) kör lite som de vill. Man tutar för att signalera att man är påväg och finns det en lucka så letar man sig fram där.

Det råder dock ändå någon slags rytm och allmän hänsyn mot varandra. Med centimeterprecision kör bilarna sakta förbi varandra samtidigt som motorcyklarna tränger sig in i minsta lucka, ibland tar de hjälp av en hand mot bilarna för att komma fram. Och mitt i detta ska man som fotgängare korsa gatan. Så hur gör man då?

Man går helt enkelt med bestämda steg ut i gatan vid tillfälle, tydligt stirrandes i den riktning man tänkt gå. Ibland stannar första bilen, ibland får man avvakta och gestikulera med en hand till trafiken att stanna. Sen tillämpar man än en gång blixlåsprincipen. Under tiden man korsat en större väg kan 5-6 fordon eller fler ha kört förbi på båda sidor. Så smidigt!

Vi gick våra kilometrar och även om det gick något långsammare än väntat så började vi närma oss vårt mål. Dock var många gator runt mausoleet avstängda, så kartan stämde inte så bra. Innanför avstängningarna ringlade sig en lång kö. Man fick gå runt en bra bit för att komma till ingången. Väl där insåg vi att kön vi sett tidigare var samma kö som vi nu skymtade några hundra meter längre bort. Vi beslutade oss för att vår köplats i den herrejösseslånga kön fick gå till nån som hade större insikt i Ho Chi Minhs betydelse och la om planen.

Ett stenkast därifrån hittade vi istället till "The Imperial Citadel of Thăng Long". Vi visste inte riktigt vad det var men betalade våra 15kr för att gå in och kika. Det visade sig vara ett komplex som byggdes från tusen år sedan fram till några hundra år sedan och som restaurerats under 1800-talet. Det var väldigt fina byggnader och intressanta föremål som hittats under utgrävningar, i form av t.ex. krukor och skrifter. Vi strosade runt ganska länge och kände att det var väl investerade pengar!

Efter en kaffe till Linn och en Cola till mig gick vi tillbaks mot staden. I närheten stod ett antal pansarvagn och jetplan vid ett militärmuseum, men det var stängt. Det ska dock finnas ett museum i Saigon sen som jag hoppas att vi ska kunna besöka. Men nu fick färden gå mot "train street", några kvarter bort.

"Train street" är en smal gata omringad av bostäder och caféer, med ett järnvägsspår emellan. Några gånger om dagen passerar tåget genom den trånga passagen samtidigt som turister flockas för att ta foton eller selfies. Detta har enligt info lett till att de på grund av bristande säkerhet spärrat av gatan. Man tillåts endast gå in genom att ledas av personalen till ett av caféerna. Vi fattade inte riktigt detta då det bara var avspärrat och en vakt skrek argt och viftade på folk som tänkt gå in. Vi hade ju nyss tagit en kaffe så var inte sugna på att gå in där. Det vimlade dock av turister, men man fick inte stå still eller ta foton från sidan av spåret.

Spåret fortsatte på andra sidan, mellan bostadshusen. Man kunde se att det tidigare varit avspärrningar här, men att de tagits bort. Några boende stod ute och lagade mat och tvätten hängde på tork vid sidan av spåret, de enda turisterna som gick här var jag och Linn. Vilken kontrast mot andra sidan gatan där hundratals människor trängdes. Förmodligen var det inte lika instagramvänligt utan all kaffe-latte och andra turister som går framför kameran...

Efter lite mat gick vi ut till Hoan Kiem-sjön och tog oss över bron till Pagodan. Där var det ett litet tempel med godis och öl runt guldstatyer. Vi misstänker att det var gåvor till Buddha.

När vi gick vidare kom en liten unge fram till oss och började ställa frågor. "Whe you from", "wha is you favorite Animal". Han var sju år sa han och pratade redan bättre engelska än många äldre.

Lite senare kom det en grupp med studenter och de förklarade att de hade i uppgift att prata med "Foreign people". De ställde lite frågor som vi svarade på och vad vi än sa verkade de grymt imponerade, för det följdes med ett "OH wow". En av dem hade kollat på filmer om Sverige på tiktok och sa att hon ville dit för vädrets skull och att det verkade vara ett så bra land. Hela konversationen filmades så snart är vi nog tiktok-kändisar bland klass 14B i Hanoi.

Dagen avslutades på den riktiga nattmarknaden, som vi trodde att vi besökt dagen innan. Imorgon åker vi till Cat Ba-island!