Taxi taxi. Upp och åka! Vi beger oss mot nästa destination, Sigiriya. Där finns några stora stenar och lite annat :)

Resan gick relativt lugnt till. Förutom att åka genom ett fantastiskt landskap med risfält, berg, palmer osv. så stannade vi och testade en ”king coconut”. Det är en speciell slags kokosnöt som finns i Indien, Indonesien och Sri Lanka (såklart). Den innehöll väldigt mycket vätska och när vi druckit upp den högg kvinnan isär nöten, så en liten del blev till en sked. Med skeden skopade vi upp ”köttet”. Det speciella med denna kokosnöt för oss var att den inte alls smakade kokos. Vätskan var väldigt söt och ”köttet” smakade ungefär som en honungsmelon. Inte en tillstymmelse till kokos! Lite oväntat, men gott :)

Resan tuffade på mot vårat boende. Lagom till att kokosnötvätskan ville lämna kroppen nådde vi Sigiriya och chauffören svängde in på en pytteliten sandig/stenig sidoväg tills det kom ett stort gupp. Sedan gick vi de sista 25 metrarna till boendet och kunde checka in.

Direkt när vi kom såg vi ett stort antal apor som sprang runt på taken och lekte i träden. Det rann också en liten flod som strömmade kraftigt precis utanför rummet. Där fanns det fler varaner och säkert annat spännande. Rummet kändes för övrigt lite mer ”autentiskt” än vårt tidigare boende. Billigt hotell-känslan försvann och ersattes av en ”väldigt basic”-känsla. Men det är väl det man förväntar sig när man betalar 150kr natten (inklusive frukost) på en lite mindre ort i ett land som Sri Lanka? Lite fläckar här och där, fuktiga lakan och handdukar som aldrig torkar etc. Men vi hade en AC som för det mesta fungerade och bara en liten ödla inne i rummet :)

Linn nämnde att hon inte kände sig helt hundra, som att hon var på väg att få feber. Två alvedon och en vätskeersättning senare blev det dock bättre igen… och hon tänkte att det säkert skulle gå att bestiga berg redan idag.

Vi iakttog aporna ett tag innan vi beslutade att vi skulle gå upp på en av stadens stenar, den med den korta vandringen men fina utsikten. Men först tog vi en dyr mango-smoothie på en italiensk kedja (det är ändå ett turistställe vi är på). Det duggade lite medan vi sippade på vår smoothie, men solen sken, så det lugnar nog ner sig snart tänkte vi.

En kort tuktukfärd senare på sandiga vägar (som påminde om Kambodja utanför Siem Reap) nådde vi starten på den korta vandringen. Stenen låg vid ett tempel och man skulle ta på sig långbyxor och täcka axlarna. Linn tog sin nyköpta kjol och jag mina träningsbyxor (som man svettas satan i i värmen uppenbarligen), sedan började vi gå uppför.

Första delen av vandringen gick via utlagda stentrappor, sedan möttes vi av en stor, liggande, buddah-staty som blickade ut över landskapet. Det var fin utsikt, men begränsad p.g.a moln och dimma. Hmmmm…. Aja vi går vidare. När vi nästan nått slutet blev det lite större klippor som inte bara var att gå på. Man fick manövrera och ta långa kliv emellan och det kändes som här skulle det kunna bli halt om det börjar regna. Med endast en stor klipphäll kvar till toppen började det också ösa ned! Vi tog oss hjälpligt upp krälandes på berget och möttes av två bråkande hundar. Regnet fortsatte ösa ned och man kunde bara skymta delar av vad som skulle vara den fantastiska utsikten. Lika bra att gå ned igen innan det blir ännu blötare!

Nu hade stenarna mycket riktigt blivit hala och det krävdes lite finess för att ta sig ned säkert. Det var också stora vattenpölar längs med den tidigare torra leden. Skorna och byxorna/kjolen blev genomblöta när vi gled ned på klipporna och det var skönt att komma ned igen. Hade vi bara kommit iväg lite tidigare hade vi sluppit regnet, otur!

Väl nere igen hämtades vi upp och for tillbaks till hotellet. Lite halvt möra och oroliga för hur vädret skulle bli kommande dagar så slappade vi resten av kvällen. Prognosen sa regn varje dag, hela dagarna. Verkar inte lovande, men hoppas den har fel…..