M.

När vi var som mest inslukade i våra böcker, torkandes av solen efter ett dopp i det blå blev vi störda. Tim, resortens manager kom och förklarade att vi fort skulle packa en väska med våra pass, solskyddsfaktor, kamera och våra mobiler.. Vi skulle mötas i "the diveshop" en halvtimme senare för att förflytta oss upp i bergen, en tsunami varning hade utfärdats och skulle enligt beräkningar träffa våran ö 16.05.

WIHOO!! Vi båda var glada att våra joggingskor va nerpackade denna dag. Vi såg ut som två riktiga hikers med kepsar och ryggan i högsta hugg. Som tur var så va turen upp för berget inte lång alls, 10min ungefär. Väl däruppe meddelade dom oss att vi skulle vara beredda på att vi kunde stanna där i ett par timmar.. Inte kul när man som jag är lite känslig mot solen och vill helst vara i skuggan. Det fanns inte mycket skugga på toppen av det berget. Men vad ska man göra? Jag kröp in i min klänning och stannade där tills Patrik såg att dom byggde upp ett solskydd med pålar och presenningar, jag va nog först dit!

Efter en timme av den underbara utsikten (rätt glad ändå att vi gick upp dit!) och glada Fijianer spelades på deras gitarrer fick vi den glada nyheten, varningen hade upphört och vi kunde nu med säkerhet gå ner till byn igen. Tror nog alla resortens gäster låg en stund i havet efter den turen.

Kvällen bjöd på crab racing, krabborna med dit målade nummer på skalet hälldes ut ur en hink i en spelplan där försten över linjen vann, enkelt. Men det tyckte tydligen inte våran krabba! Den gick runt i cirklar istället för framåt. Inte så smart filur. Om man vänder på resultat listan så kom våran krabba först av alla! :)

Nu har vi lämnat Blue lagoon beach resort för denna gång och har begett oss söderut till ön Waya och Octopus resort. Som till min förtjusning har en pool :)

En pool som jag idag tillbringade cirka en timme under ytan, krypandes på poolens botten, med en andningstub på ryggen. Äntligen kom mina kunskaper inom rökdykning till användning, i stort sett samma sak förutom att man är under vatten och därmed viktlös.

Som tur va tyckte min instruktör Cookie att jag va redo för havet. Obeskrivlig känsla när man sitter i båten på väg ut på havet med våtdräkten nere vid midjan redo att möta the world below. Det går inte riktigt att förklara vad man upplever där nere om man inte varit där själv. Tänk på filmen Hitta Nemo så är man ändå rätt nära :) Att komma så nära fiskarna och korallreven på ett helt magiskt sätt är ingenting mot att snorkla på ytan.

Tror jag va nere som mest på 12-13 meter. Och vad tror ni lilla Mikaela gör då?! Jo, får panik! Inte så bra att få panik på 12 meters djup, det tar nämligen ett tag innan man når ytan. För att inte lungorna ska sprängas när luften expanderar på vägen upp måste man hålla sig på några säkerhetsnivåer ett par minuter. Så det skulle alltså ta cirka 10min för mig att nå ytan. Så antingen få ännu mer panik och spränga lungorna eller försöka lugna ner mig själv. Jag signalerade till Patrik och Cookie (som förövrigt ser ut som han heter) att jag hade panik. Cookie simmade mot mig höll i mig och lät mig andas i lugn och ro tog min hand och pekade på en clownfisk som simmade in och ut från sitt bo samtidigt som jag kände hur pulsen gick ner till en normal rytm. Efter det gick det hur bra som helst, helt obeskrivligt! Inte bara för att det va så fantastiskt under ytan utan också för att jag klarade det. Jag som inte alls tycker om havet, jag som är rädd för fiskar som kommer för nära och jag som bara är allmänt rädd för allt kunde andas i lugn takt under vatten. Skönt!

Vi fortsatte på trenden under vatten och signade upp för kvälls snorkling! Med en varsin ficklampa, mask och snorkel gick vi ner till havet samtidigt som solen långsamt försvann bakom de rosa havet. Klarröda krabbor, bläckfiskar,blåa ålar och andra färgglada varelser mötte oss under ytan och korallerna skiftade till vackra färger när vi lös på dom med våra ficklampor.

Ps. Till gänget som va på koh samui i somras, jag vet vad som bet oss i vattnet hela tiden på våran dagsutflykt!! Samma sak hände här! Det va havslöss, mysigt som tusan. Men nu vet ni :)

Puss&kram

M&P