Nu har vi äntligen landat på dem varma breddgraderna! För några timmar sedan låg vi 9 timmar efter Svea, nu ligger vi 11 timmar innan Er där hemma.. tror vi iallafall, tisdagen blev helt plötsligt torsdag, vi funderade lite på de men sen tänkte vi att vi är ju trots allt på semester så vi behöver ju inte tänka på sånna jobbiga grejer :) Vi har möts av sol och 31 grader, dock blåser det mycket så vi hoppas att det lugnar ner sig tills imorgon då vi ska ut och luffa lite bland öarna.
Resan hit från USA blev dock en berg och dalbana, rent psykiskt iallafall. Först var vi ledsna över att vi fick lämna ifrån oss den röda ponnyn, väl inne på flygplatsen kändes det som att vi va i forna Sovjetunionen. Istället för ett rullband hade dem 1 mexikanare som rullade väskorna bakom incheckningsdisken, på restaurangen med 20 fullsatta bord sprang det runt en äldre dam som skötte beställningar och serveringar och som sa till alla att hon hade full koll fast hon hade nollkoll. Paniken i blicken var markant.
Efter maten var det dags för säkerhets och tafsningskontrollen och efter att man stoppat tillbaks alla sina tillhörigheter hoppades vi på att man kanske kunde hitta en taxfree butik, vi hitta en, modell liten med 450 chineser som stod i kön, nåja, vi skippar snacksen för denna gången tänkte vi, så gick vi vidare till vår gate, genom de äckliga gångarna och barackliknande hallarna. Väl framme stod vi och titta ut över havet av alla människor som skulle med vår flight. Tidigare vid incheckningen hade vi faktiskt lyckats få de platserna vi ville ha på planet så vi stod och letade efter dem som vi absolut helst skulle vilja slippa att sitta brevid, flygturen va ju trotsallt på över 11 timmar. Efter några välvalda kandidater så föll lotten på två väldigt matintresserade damer med en matchvikt på väl över 130 kg. Vi trodde till och med att de kanske var tvungna att köpa 2 stolar var. Men men, vad är oddsen? 470 pers som ska på planet, inte skulle vi få sitta brevid dom. Våra kandidater ändrades dock snabbt när vi stod i kön för att boarda planet. 2 murvlar som stod ca 2 meter framför oss som inte riktigt hade alla hästar hemma när det gäller personlig hygien. Det osade så starkt från dem att jag fick flashbacks från min tid i lumpen när man vart ute i fält i 2 veckor utan att duscha och sen skulle alla ta av sig kängorna samtidigt. 11 timmar brevid dom mastodonta damerna var inte så farligt helt plötsligt tänkte vi och följde murvlarna med spänning vart de skulle sätta sig. Till vår stora glädje gick dem en trappa upp, YES tänkte vi, vi slapp dom! Det dröjde ungefär 4 sekunder tills vi såg vår rad, 39d och 39e. Brevid oss satt 2 väldigt matintresserade damer, inklämda i varsin stol. Vi blev helt stumma Mickis tittade på mig och försökte trösta mig med blicken, de va ju trotsallt jag som skulle få sitta där, jag tittade tillbaks på Mickis och log, men på insidan brann det, jag klämde mig in i min stol som var (kändes det som) upptagen till hälften i mitt luftrum. Jaja, jag får luta mig och kramas med Mickis hela resan tänkte jag, vem vill inte kramas med henne liksom tröstade jag mig med.
Sen föll en ängel ner från ingenstans, det kom en trevlig herre och började prata med damerna brevid oss och förklarade att dem platserna som de satt på var hans och hans tjejs. Mikaela sken upp som en solstråle, jag tänkte dock direkt att sån tur har vi inte, han kommer erbjuda sig att ta deras platser så slipper dom flytta på sig, men nix. Han skulle ha platserna så på 5 min hade vi blivit av med dem och vi satt och pustade ut och log som aldrig förr! I ungefär 2 min tills den trevliga herrens tjej satte sig, hon höll i en spypåse och var helt likblek i ansiktet. Den trevliga herren frågade genast om han kunde få våra spypåsar. Mickis och jag titta på varann, vi sa inget, det behövdes inte, vi tänkte bara på våra 2 första dagar i San Francisco. Samtidigt som detta pågick spreds en stark odör av tåbira då folk började ta av sig skorna. Vi tittade på varandra igen och visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Ett litet tillägg är att den trevliga herrens flickvän spydde alla de 11 timmarna under flygturen. Våra tankar var och är med henne. Kan inte vara roligt att resa i de skicket.

Resan gick dock bra och nu sitter vi 15 meter från havet med varsin FIJI bitter beer och skrattar gott åt denna flygtur som blev så mycket mer än vi tänkt oss. Det kanske låter som det är två stycken bortskämda typer som är ute och flyger, svaret är självklart ja :) Vi e två lyxlirare eller som vi väljer att kalla oss livsnjutare :)

Må så gott alla där hemma så skrivs och läses vi snart igen.

Puuuuuuussss

M o P