Hejsan!

Nu har vi rest från Yogyakarta på Java till Ubud i Bali. Vi började vår resa från Yogyakarta mot Bali på lördag den 1 augusti. Klockan 9.00 satt vi oss ner i en minibuss med 10 andra. Vår första destination på väg mot Bali var vulkanen Bromo. Till Bromo skulle det ta 8h men det slutade med att det tog 13h. Ni kan ju gissa hur sjuka våra rumpor var efter den turen. Vi var framme lite innan klockan 12 så det var bara att så snabbt som möjligt gå å lägga sig så man hann sova lite innan vi skulle upp igen. Väckarklockan var satt på 3.30 och vi skulle börja vandra klockan 4.00. Jag Cecilia sovde som en liten gris medan Linda inte hade fått nån sömn alls på grund av att det var så kallt. Trötta börjar vi vandra i mörkret med två andra typer som var från Holland. Det skulle ta oss 2h timmar att gå. Man kunde också ta sig en bit med en Jeep men vi ville gå i kylan... Jo, frös gjorde man. Det var runt 10 grader och vindigt. Vi hade satt på oss de varmaste kläderna vi hade men det räckte inte helt.

Frösta timmen var nerför och raksträcka. Det är en massa jeepar och mopeder som kör förbi oss. Vi ser ingen annan som går. Först gick vi fel men ganska fort hitta vi rätt väg igen. Till slut kommer vi till det stället där det börjar gå uppåt, vilket vi var väldigt glada för. Nu skulle vi få upp värmen. Efter en bit kommer det en lång sträcka med trappor och när vi kom upp för dom var vi framme vid kratern. Vi blev överraskade att det var så kort bit uppför. Bromo är cirka 560m hög. Kratern var ganska och det fanns bara staket runt den en kort bit och endast mot kratern men inte på andra sidan stigen. Stigen var som bredast just när man kom upp och smalnade av ju längre bort man gick. Man var nog aningen rädd för utanför stigens kanter gick det rakt ner, så skulle man snubbla var det kört. Det var någon europeisk kille som hade fallit ner i kratern (ända ner i hålet) ,och förståss dött, på grund av att han hade tagit en selfie. Tragiskt sätt att dö på...

Solen gick upp sakta men säkert och vyn var bland det finaste man sett. Efter en bra stund vi kratern var det dags att vandra tillbaka. Värme och frukost väntade på oss. Klockan var runt 8 när vi kom tillbaka och klockan 10 skulle vi starta vår färd mot nästa destination vilket var vulkanen Ijen.

Först skulle vi ta ett stopp på en resebyrå en timme från Bromo där vi också stannade snabbt dagen innan. Här bytte vi till en annan minibuss. Men innan vi skulle iväg ville jag prata med ägaren eftersom vi dagen innan var tvugna att betala för en inträsedbiljett till vulkanen Bromo (på 300 000Rp vilket är cirka 200 kronor), vilket det inte stod något om någonstans. Inte ens vid porten frågade de om någon biljett och det stod inte heller någonstans att man behövde en. SKUMT! Så när jag skulle diskutera med honom slutar det hela med att vi blir utkastade från minibussen. Vi ska skriva om hela otäcka händelsen i ett annat inlägg.

Vår färd fortsatte i alla fall. Vi fick sätta oss med en jätte trevlig engelsman vid namnet Dave i en anna minibuss och åka vidare mot Ijen. I Ijen var vi framme klockan 6 på kvällen. Vi hade inte sovit nått på bussen eftersom vi bara satt och snackade med Dave så vi var väldigt trötta. Först åt vi middag med vårt resesällskap från den bussen vi blev utslängda ifrån och sedan var det dags att sova några få timmar igen före vi skulle upp för att bestiga nästa vulkan. Klockan 21.00 gick vi och la oss. Vi båda somnar snabbt och känner oss inte så utvilda när klockan ringer 00.30. Vi tog vårt pick och pack och sätter oss i bussen som tar oss till vandringsstigen. Vid vandringsstigen var det massa små grupper med deras guider. När vi börjar gå är det inte så kallt så de va skönt. Istället svettas vi för det börjar snabbt gå uppför och väldigt brant. Vi skulle nå en höjd på 1250m. Det galnaste med det här hela är att vi båda är förkylda. Anfådda blir vi och vi vandrar över en timme för att nå toppen. När vi kommer upp möts vi av en vacker vy. Månen lyser upp vulkanen och omkringliggande vulkanberg (heter det så?), stjärnorna lyser på himlen och det är alldeles tyst.

Det häftiga på Ijen är det som kallas blue fire, som är en blå eld som syns på botten av kratern och så har Ijen världens största kratersjö. För att se denna eld ska man gå ner cirka 1km i kratern, vilket vi gjorde. Det var en smal och stenig stig att gå nerför och man var hela tiden tvungen att se vart man satt sin fot. Man såg inte så mycket blå eld som vi trodde vi skulle få se men det var häftigt ändå. Linda kunde gå riktigt nära och ta bild för hon hade hyrt en gasmask vilket inte jag gjorde så när svavelmolnen blåste mot oss kunde jag knappt andas så jag höll mig på avstånd. Man kunde också se men som höll på med svavelmining. De hackade svavelbitarna i mindre bitar och satt i korgar som dom sedan bar på en träpinne över axeln. Detta lass av svavel som vägde ungefär 90kg skulle dom sedan bära uppför kratern och även nerför på andra sidan. Helt galet. Och det gör dom två gånger per dag. En gång på natten och en gång på morgonen.

Sedan var det dags att gå upp för att se soluppgången och efter det gå ner igen. När vi kom ner igen var klockan 7så hela kalaset tog 6h. Vi tryckte i oss frukost förrän det var dags att åka igen. Nu fick vi inte ens tillfälle att duscha så det var bara att sätta sig i bussen med svettiga och svavelluktande kläder. Vi körde i över en timme innan vi kom till nått ställe där de kastade av oss och hade oss att vänta på en buss som skulle ta oss till Denpasar på Bali. Denna gång fick vi sätta oss på en lokal buss som körde typ 200m och så var vi vid färjan. Fräjan tog 1h och det var först på färjan vi bestämde om vart på Bali vi skulle åka till. Vi hade funderat i 2 dagar på vad vi igentligen skulle göra. Det som ställde till var våra förkylningar. Så halvmarathon loppet i Lombok 8 augusti skiter vi. Efter färjan fortsatte färden mot Denpasar. Efter några timmar stannar bussen och det stiger några män in i bussen och frågar vart vi ska. Vi säger Ubud och de kunde då erbjuda taxi dit. Han ville ha 300 000 men gav han 200 000 för fyra personer, vilket är 130kr. Bra pris tyckte vi. Det var jag och Linda och två kvinnliga koreaner som åkte till Ubud. Det tog en timme att köra så vi var framme 17 tiden och när vi kom hit hade vi inge boende bokat så vi valde ut ett boende från Lonley Planet boken och hoppades på att de hade ett rum ledigt. Vilket dom hade och vi var sjukt lättade att vi inte behövde gå runt och söka.

Blev ett aningen långt inlägg. Men vi har de bra här i mysiga Ubud och planen här är att ta det lungt för att bli kvitt våra förkylningar. PUSS OCH KRAM från Cecilia och Linda