Steg upp kl. 5 för det inte blev så mycket sömn i natt heller. Albergue var så fint renoverad, skinn soffor, rena vackra badrum, men sängar var nog av tiden före 2: världskriget. Det gick inte att vända sig utan att alla visste om det. Och så slutade fiesta även i Santo Domingo och det firande man högljutt. Träffade i köket en koreansk herre som lagade frukost för sig och sin fru. Det var samma procedur som dagen innan. Kokade nånting i 3 kastruller på 3 plattor rasslande högljutt med all husgeråd som fanns i köket. På vägen ut träffade jag 2 fransmän som skulle ta buss till Burgos och besöka vårdcentralen med sina blåsor på fötterna. Jag har fötterna ok Martin slovakisk kille sa att dubbla strumpor tydligen var bra så jag har de numera och kan bekräfta - mycket bra. Det var fantastisk morgon och naturen som vaknar ooooh. Skulle hoppa i åker för att..... Men hamnade med en for i dike och sen fick jag gå med 2 blötta och rejält smutsiga sockor på en fot. Träffade på vägen en kvinna från Sydafrika ( och jag som säger att från Afrika inte går här) hon berättade om en 84 år gammal man som följde med dem resan från början över Pyrenejerna och hon tyckte att det var nånting hemskt. Regn och kyla det tog henne 1,5 timme att bli något så när varm. Så i hans ålder var det verkligen bedrift! På vägen i vägdike stod med stora bokstäver WHY ARE YOU WALKING? Der funderar jag fortfarande på. Att vara med mig själv och i mig själv - med wifi överallt när man kan och gör - använda skype och prata med sina nära och kära då är man inte längre bara med sig själv. Kanske kommer nåt ljus över mig. Hur som helst så tog jag idag på en Refugio parroguial som ligger vägg i vägg med kyrka. Inget fast pris - donation och dessutom välkommen med te och kakor och frukost dukad när man går upp. De somjobbade nu i 2 veckor är mor och dotter volontörer från österrike. På väggen fanns upplysning om vägglöss så jag gick till apoteket för att köpa spray att spraya sängar för säkerhets skull, men tydligen inte finns. Så jag hoppas hoppas. Nu ska jag äta middag och senska jag till mässa och välsignande av pilgrimer och sen blir det snabbt i säng. Idag gick jag 23 km. Det går framåt.

Ráno jswm vyrazila brzy abych došla do dnešního cíle než se zaplní noclehárny. Dlouho to netrvá a pak aby člověk šel další kilǒetry když už toho nohy mají dost. Setkání s lidmi se kterými jinak není moc přílezitosti je vwlicw příjemné. Chvíli spolu jít a povídat si a pak se rozejít a jít zase sám. To je zajímavé že jde tolik lidí samotných (co tedy volí jít sami). Vedle cesty v pangejtu bylo velkými písmeny napsáno WHY ARE YOU WALKING? To je ovšem dobrá otázka, proč vlastně? Kvůli chůzi samotné, setkavaní se s lidmi? Ta fantastická rána sama na cestě když se příroda probouzí? Já přemýšlím ale zatím jsem na to nepřišla. Ubytovǎa jsem se ve farní ubytovně padla na postel a spala 1,5 hodiny. Prochodila městečko a dnes půjdu na mši která je pro poutníky a pak zas hezky do postele abych zítra zvládla 24 km které mne čekají. Dnes jsem ušla 23 a úplně mi to stačilo.