Åt middag med värdar och gick till mässa. Många pilgrimer kom till pilgrims välsignelse. Bl a 2 svenskar och en fr Brasilien. Efter mässa diskade efter mig och in i bed. Sov som en stock. Det var tyst och inget gnissel eller knarrande. Steg upp 5 tog allting ned (rummen finns alltid på över våningen/ar. Fick frukost idag. The, choklad, nescaffe, bröd och förstås sylt, margarin, honung, vindruvor. Plockade fram medhavd ost och rörde ihop margarin Med honung. Koreaner som tog på samma albergue lagade förstås återigen en stor frukost. Jag gick först iväg. Kl. Var 6.15 och det var mörkt. Fick vara noga med att inte missa yellow arrow och gå fel. När jag går på vägen kommer jag tänka på att mamma brukade blanda ihop smöret med honung på smörgåsar åt oss. Och sen blev det klippt. Kände plötsligt stor sorg och saknad och tårar a bara rann och jag pratade med mamma och jag vet att hon Följer med mig. Plötsligt insåg jag "why I am walking". Jag grät ända tills jag träffade på australienska kvinnan och vi slog följe genom en trolsk skog där förut tydligen härjade banditer. Vägen gick upp och upp och jag fick fortsätta ensam för annars skulle nog damen få hjärtinfarkt när hon försökte hålla takt med mig. Det kan ingen som har ryggsäcken på ryggen. Jag skryter inte, det är faktum. Jag tog in på albergue som tidigare var ett kloster, men idag är det riktigt förfallet och välkomnandet är allt annat än välkomnande. Men jag har ingen lust att gå 4 km till. Här finns ingen affär och jag fick ta till nödproviant men i kväll får jag köpa en smörgås som är dyr och inte nåt vidare enl. de som redan åt. Den australienska damen kom ikapp mig och tog också in här. Även sydafrikanska damen men hon Fortsatte. Gick 24 km och det räcker för mig. I morgon blir det 17 och resten buss till Burgos för att slippa motorvägen och industri zoner.

Dnes jsem šla nádhernou úplně pohádkovou krajinou kde dřív přepadávali loupežníci ale dneska už se jim to asi nevyplatí a tak nás nechají na pokoji. Včera nás nádherně přivítaly dobrovolnice na faře kde bylo ubytováni, daly nám čaj a sušenky do ruky hned jak jsme přišli zato dnes dojda do ubytovny v bývalém klášteře bylo uvítání úplně jiné. Pán u stolečku se věnoval svému mobilu a snažil se předvést že i muži umí dělat 2 věci současně. Tuhle noclehárnu nemůžu vůbec nikomu doporučit a kdybych už neměla v nohách 24 km tak bych pokračovala dál. V těhle kopcích předvedlo moje vozítko jak je výborné a jak já se můžu rychle pohybovat když moji spolu poutníci s ruksaky (a hezky těžkými) sotva pletou nohama. Zítra už budu v Burgosu což je taková první dílčí etapa kde hodně lidí končí (co mi to řeklǐ) a uvidíme jestli noví začínají. Zatím se potkáváme stále stejní. Jihoafričanka, japonka, angličanka, australanka, jedna z Kalifornie, koreánci... Tak uvidime jestli přijde někdo nový.